ensamhet - och vänskap

Det bästa som finns ibland är att få vara för sig själv, helt själv, att bara ha tystaden som vän. Tystnaden som omger en. Även om man skriker högt eller spelar hög musik så finns tystaden där.

Fjärde advent och dags för..

LEGOEVANGELIET - Lost and Saved in Space
Episod 4

Tredje advent och då dags för...

LEGO EVANGELIET - Lost and Saved in Space

episod 3

LEGO EVANGELIET - Lost and Saved in Space
episod 2

LEGO EVANGELIET - Lost and Saved in Space
episod 1

Veckans tankar

Hur mycket av det man gör är sådant som man egentligen inte brinner för eller egentligen inte vill göra? Hur mycket av det man gör, som man tror sig verkligen vilja göra är sådana saker som man mer eller mindre har intalat dig själv att  man vill göra? Vad skulle hända om vi slutade göra sådant som vi inte vill göra och bara göra sådant som vi känner att vi verkligen vill? Tänk om vi lade all energi på att göra det som vi verkligen vill och struntade i resten, hur skulle det se ut då? Mina tankar har gått lite åt hållet, att om vi sattsar mer på det vi vill göra och mindre på sådant som vi känner att vi måste göra, så skulle allt bli bättre. Kanske är det så att det där som du gör för att någon måste görat, kanske är det så att det finns någon annan som tycker att det verkar jätteroligt och skulle gärna vilja ta över, men tror att du gärna vill göra det och håller sig därför i bakgrunden.

Jag har frågat mig själv dessa frågor. Den svåraste är nog vad gör jag för saker som jag mer eller mindre har intalat mig själv att jag vill? Vad är det för saker som kommer i skymundan för att jag gör just sådanan saker som jag kanske egenligen inte vill? Kanske det är så att man inte riktigt vet det förrän man har slutat att göra det. Då man får känslan, å vá skönt att slippa det där! När man är mitt uppe i allt så är det svårt att sortera...

Det snöar ute. Det snöar massor ute. Så pass mycket att om man öppnade munnen och sträckte ut tungan skulle tösten släckas direkt. Var på väg att test, öppnade munnen, men sen kom jag på att jag inte är fem längre och därför inte tillåtet att göra sådana saker.

Igår när jag kom hem fick jag en känsla av att någon hade varit inne i min lägenhet. När jag kom in i mitt rum så insåg jag att så var fallet. Tjuven hade inte tagit något utan snarare lämnat lite grejer. I fönstret stod nämligen en adventsljusstake och där hängde även en stjärna. Tjuven hette Åke, i min mun även kallad pappa. Tycker om mina föräldrar. För om jag känner dem rätt så är det mamma som har sagt åt pappa att åka och sätta upp adventsgrejerna i mitt fönster.

Snart är det alltså jul. Det snöar, det är iskallt och lägenheten är lite julpyntad. Nu längtar jag till jullovet. Känner att det är ganska behövligt just nu. Har inte så mycket planer, men kommer bli otroligt skönt att vara ledig. Tänka igenom hösten som varit. Blicka framåt åt våren, sommaren och hösten. Hur ska jag lägga upp min praktik till våren, ska jag förändra något? Vad ska jag göra  nästa höst? Det är en fråga jag nästan ständigt går och tänker på. Plugga? i så fall vad och var? Jobba? Bibelskola? Resa? Jag vet. Vet ingenting. Ena stunden tänker jag plugg, andra tänker jag jobb, senare resa... ... Jag vet verkligen inte. Men det är ju ett halv år kvar, drygt, så jag behöver ju inte bestämma mig ikväll. Mycket kan ju hända...

Nu ska jag gå och lägga mig, kanske sätta på en film. Imorgon är det brunchdax!

Idag bjuder jag på en låt text, swtitchfoots låt The shodows proves the sunshine.
En enkel låt med ganska enkelt sound, men en djup text som växer för varje gång man lyssnar på den.

Sunshine, won't you be my mother
Sunshine, come and help me sing
My heart is darker than these oceans
My heart is frozen underneath

We are crooked souls trying to stay up straight,
Dry eyes in the pouring rain well
The shadow proves the sunshine
The shadow proves the sunshine
To scared little runaways
Hold fast to the break of day light were
The shadow proves the sunshine


Oh Lord, why did you forsake me?
Oh Lord, don't be far away away
Storm clouds gathering beside me
Please Lord, don't look the other way

Crooked souls trying to stay up straight
Dry eyes in the pouring rain well
The shadow proves the sunshine
The shadow proves the sunshine

To scared little runaways
Hold fast to the break of day light were
The shadow proves the sunshine
The shadow proves the sunshine

Ännu en gång har Gud visat för mig sin humor. När jag bad för en tjej såg jag operahuset i sydney, min tanke var what? Gud, vad vill du säga med denna bild?? Svaret blev; hon är unik, precis som det huset...

Som hjorten längtar till bäckens vatten,

så längtar jag till dig, o Gud.

Jag törstar efter Gud,

efter den levande Guden.

ps 42





                                           

Jag älskar dig

Guds enorma kärlek var något jag blev påmind om under veckorna i Hållsta. Jag glömmer ofta bort hur otroligt mycket Han älskar mig, och dig. Jag fick en riktig dusch av Han kärlek. Kan knappt förstå hur man har funderat på om Gud verkligen älskaren så mycket. Flera gånger har jag funderat på om Gud verkligen älskar mig lika mycket som Kalle, Lisa, Anton och alla andra människor. Men under dessa veckor har jag blivit påmind gång på gång, på olika sätt, att Han verkligen älskar mig. Han älskar mig så ofattbart mycket, i ordet sanna bemärkelse. Han älskar oss så mycket att vi inte kan förstå det. Vi har bara sett en glimt av hans enorma kärlek. Gång på gång visade Gud mig detta under dessa veckor, flera gånger genom andra människor. Det var en kväll som paletten verkligen föll ner för mig, att han älskar mig och det var genom en annan människa som talade rakt in i mitt liv. Min första tanke var; "wow, Gud kan verkligen använda andra människor! Tänk att han säger till den personen att det här ska du säga till Lovisa". Men sedan blev påmind om en sak som någon sade till mig för ett halvår sedan, "Gud talar i första hand till dig, när du inte lyssnar sänder han andra som får säga det till dig". Plötsligt insåg jag att Gud faktiskt har viskat orden Jag älskar dig, hela tiden, det är bara det att jag inte har lyssnat. Idag hör jag orden, Gud som viskar; Jag älskar dig, jag älskar dig, i mitt inre och jag hoppas att jag alltid ska höra dem och vara lyhörd över vad Gud mer vill säga till mig. Kan du höra hur Han viskar i ditt inre; Jag älskar dig. Eller hör du bara bullret av allt du satt för, så som jag gjorde. Men jag är övertygad om att om du vill och om du söker Gud som kommer du höra de tre orden, för Gud älskar dig, för den du är.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva och vill skriva om, men jag vet inte var jag ska börja, vet inte vad jag egentligen vill skriva här. Men jag kan säga så mycket som att jag har varit på kursvecka i två veckor tillsammans med 40 andra teamare, plus våra fantastiska Nicklas, Simon och Nina. Det har hänt så otroligt mycket dessa veckor. Underbara människor, grym undervisning och en helt fantastisk Gud. Känner mig nästan som en ny person efter dessa veckor. Skulle vilja stanna där i fler veckor, men vi är ju där för att sedan sparkas ut i verkligheten igen, det är ju här vi ska vara. Samtidigt som vill vara kvar så känner man att man faktiskt ville tillbaka för att praktisera det man har lärt sig. Vi har haft otroligt bra undervisning, mest ledarskap undervisning. Tack vänner för dessa veckor!!

Under helgen har jag fått med mig väldigt mycket tankvärt. Här kommer några av dem:

1. Efter en match som drog mig till frustration så undrar jag och många andra fans, kommer Peking att hålla sig kvar i toppen? Väntar Allsvenskan? Detta får vi reda på om några dagar.
2. Vi gick till Korskyrkan där de hade typ ungdomsmöte. Tobbe undervisade och teamat var Pengar (då de har en serie om Pengar, sex och makt). Frågan han utgick ifrån var ungefär; "Hur mycket av mina pengar ska jag ge till Gud?". Slutklämmen blev att frågan är felställd. Det är ju inte mina  pengar, det är ju Guds. Frågan kanske istället skulle vara "Hur mycket av Guds pengar behöver jag behålla?".
3. Mitt hem är där min dator är. Hennes hem är där hennes TV är. Var är mitt hem? Vad är det jag håller kärt?
4. Jag och Emelie var på Kristet Center på ungdomsmöte. Fick med mig otroligt mycket där ifrån. Emelie sade ofta, tänk att vi är olika kyrkor men ändå tänker så lika. Andreas undervisade annars om att vi är som bönder, vi måste så evangeliet, vattna och skörda. Men allt har sin tid och ibland får jag så, ibland vattna, ibland skörda det jag har sått ibland det andra har sått. Det jag dock fastnade mest för var det att inte vara som en svans, man ser vart livet leder och bara följer med, utan att vara huvudet, för huvudet bestämmer riktning. För att gå åt det håll Gud vill måste vi fråga honom och be. Något jag behövde påminnas om.

Det var helgens tänkvärdheter, som jag kommer ta med mig in i nästa vecka och tänka på. I morgon börjar kursveckorna och jag kommer få en hel massa att tänka på. Men detta kommer jag inte lämna bara för det.

Nu ska jag packa för att sedan ge mig iväg till  Norrköping och hälsa på min älskade syster. Det komer bli riktigt kul att se hennes nya lägenhet och häng i Norrköping, med allt vad det innebär. Det blir npog så att vi imorgon ska heja fram IFK till seger, om de vinner är de så gott som klara för allsvenskan. På lördagen åker jag hem, men tar en paus i Linköping för att träffa Isabelle. Ska bli otroligt roligt, har inte träffat henne på länge nu. Sen har jag söndagen på mig att tvätta och packa, innan det bär av till kursvecka. Och vet, jag ser fram emot kursveckorna, det är ju helt otroligt!!

Commodus är dum.
Maximus är snäll.
Jag tycker om Maximus.

Kanske har du länge tänkt att det snart borde komma upp ett inlägg här igen om valet. Nu när alla röster är räknade och mandaten fördelade, och allt sådant. Men jag har inte orkat skriva ett inlägg om det, finns så många andra som skriver om det och många som gör det bra, så jag ska inte försöka mig på detta. Men jag kan ju säga att jag hör till en av dem (många) som länge hoppades på att alliansen skulle få majoritet, allt för att Sverige Demokraterna skulle bli vågmästare. Men tyvärr blev ju så inte fallet och och jag är djupt besviken på svenskafolket. Ja, jag tycker det är fruktansvärt! Sorry, men mycket mer politik blir det nog inte i detta inlägg för nu har jag annat att tänka på.

saknad

Det är dagar som den här som jag börjar fundera över om hon har rätt. Det är dagar som den här, då jag saknar dig, som jag funderar på om det ligger något i det hon alltid har sagt. Men jag tror verkligen inte det skulle gå, av flera anledningar. Önskar ibland att han skulle göra det som vi skämtade om, som jag avböjd. Tror vi vill så pass olika saker i livet. Fast kanske är de mer lika än vad jag tänker? Tror inte det skulle gå. Känns som tiden redan har gått förbi, som att det är försent. Kanske är det bara vad jag inbillar mig för att jag är rädd, rädd för vad som kommer här näst? Jag vet inte. Vet inte vad jag känner. Vet inte vad jag vill. Det enda jag vet är att jag saknar dig.

I de flesta samtal idag så har vi kommit in på politik... vet inte om det kan ha något att göra med att det är 19 september?

Jag önskar nästan att det vore val varje år, för då syns politikerna mer, man har mer roligt att följa på TV och man kan gå till valstugorna att disskutera. Idag är det val, imorgon springer politikerna in och gömmer sig, för att göra sitt jobb. Kvar lämnar dem oss andra på gatan. Nej men jag önskar bara att man kunde få disskutera politik oftare. Så hör i valtider så blir ju alla, nästan, mer eller mindre politiskt intresserade - fler att prata politik med. Vilket vi gillar starkt!

Nu ska jag gå och göra min plikt som svenskmedborgare!

Teamplanering

brickebackensskola brickebergsrestaurang planering planering planering planering... ... så såg ungefär teamarnas dag ut igår! Vi planerade i några timmar. Det som planerades var kvällens Kingdom Culture och Zaion. En riktigt grovplanering över hela Zaion. Vi kommer ha sååå roligt!

Tycker vi var ganska duktiga, då vi inte flummade ut jättemycket i planeringen. Men det är ju inte varje dag man planerar i partyhattar heller...

Idag har varit en bra dag. Allting har gått i ett sen halv ett, då jag hade planeringslunch med Magdalena. Det var otroligt mysigt och såg ut som planeringsluncher brukar se ut - planering en halv timme (max) och prata i en och en halv timme. Det vi planerade var våran tjejgrupp som vi har. Vi hade terminens första idag, så vi planerade det sista. Det blev en "skattjakt" med gåtor och skatten var glass och maränger. Vi hade även partyhattar och sådana där blåsgrejer, de stora "tomteblossen" är ju inte att glömma. Det uppskattades väldigt mycket och vi hade roltigt och mysigt. Kan ju dock meddela att det blev rätt dyrt då vi även lyckades få igång det där brandlarmet... Men åå vad mysiga och sköna dessa tjejer är!!

Men innan detta så hade vi även start för kristendomskolan. Vi blev inte så många som vi trodde, men vi hade det bra ändå. Kommer bli ruggigt spännande att vara med på kristendomskolan i år (en av min nya praktikaktiviteter).

Fick även svar från brickebackensskola idag, vi är välkomna tillbaka. Det känns väldigt spännande och roligt. Så dit ska jag och mitt härliga team imorgon. För att sedan planera zaion!

Vi avslutar med en bild från kvällens tjejgrupp

I tankarna

Varför åkte jag aldrig och hälsade på dig? Jag vet att du blev lite besviken. Det var inte så långt och komplicerat som jag trodde. Men nu går det inte. Varför gjorde jag det inte när jag ändå hade chansen? Nu känns det försent på någotvis. Jag vet att jag kunde, men var för rädd av mig.En strof i en av bo kaspers låtar ringer i mitt huvud; Jag kanske inte bryr mig tillräckligt om ditt liv. Jag håller på att lär mig och ibland så tar det tid. För vissa går det aldrig men jag tror det går för mig. Men frågan är om det går för mig. Just nu känns det hopplöst. Väntade kanske för mycket på att du skulle bry dig om mig mer...

Långa nätter

Melissa Horns skiva har precis stannat. Det var första gången jag lyssna igenom skivan och det var flera låtar jag fastnade för, så jag funderar på att sätta på den igen. Men jag låter det vara tyst ett tag. Låtarna fick míg att tänka på livet och allt som hör där till. Det är tyst i rummet, men hennes låtar har ännu inte lämnat rummet. Jag sätter inte på skivan igen på ett tag, den talar fortfarande, i tystheten kan jag höra hennes texter och musik, de viskar fortfarande. Det finns en känsla i rummet, som inte går att förklara. Känslan som blir i hjärtat när man funderar på livet, kärlek och vänner, och varför det blev som det blev.

Långa nätter - en skiva som träffade mitt hjärta.

Tio dagar kvar. Igår fick jag mitt röstkort. Jag vet, sent. Fick beställa ett. Det kom aldrig med posten som normalt. Men igår damp den ner i brevinkastet. Jag har ett röstkort. Det betyder att jag får rösta. Om tio dagar i min vallokal.

Jag har en sak jag måste bekänna - Jag stakar dig på facebook!

Kom igen, alla stakar någon på facebook, det är bara erkänna. Man stakar någon mer eller mindre. Är det inte det facebook är till för? Eller det vi i alla fall använder facebook oftast?

Lovsång förenar. Förra året på kursveckorna märkte jag det väldigt tydligt ibland. När man umgås 50 stycken ganska tätt inpå varandra så finns det faktiskt några personer som man kan störa sig otroligt mycket på. Inte på det sättet att man inte tycker om dem, utan mer att man inte "klickar" och går varandra på nerverna stup i ett. Men så kommer kvällsmötena. Lovsången börjar och så efter ett tag kommer man på att man faktiskt står i samma rum, kanske till och med bredvid han eller hon som man störde sig så mycket på, men det är inget man tänker på då för då har man ett annat fokus - Gud.

För två veckor sedan började en ny kursvecka, med nya människor. Alla är nervösa, vissa mer än andra, men nervösa tror jag alla var. Det var inte många där som jag kände, av 40 stycken kände jag ca 6 st. Vi började med att äta lite mat för att sedan gå upp i kyrkasalen för en liten samling. Ledarna presenterade sig och vi sjöng lite lovsång. När vi stod och sjöng så kändes det som att vi var en enda stor famillj. Det kändes som att vi hade känt varandra läänge. Kändes som att nervositeten hade runnit av oss, i alla fall mig. Fokus var på Gud. Vi kom närmare varandra, även om vi inte kännde varandra så kändes det som att vi kom närmare varandra, för vi har samma far - vi är syskon.

När vi har folus på Honom så tynar det mesta bort. Som man sjunger i lovsången "fäst dina ögon på Jesus"; Alla ting runt omkring smälter bort som snö, i ljuset av hans ära och makt.

Nyss hem kommen från en otroligt bra helg på hjälmargården. Denna helg har jag inte jobbat i kaffestugan, utan vi hade församlingshelg. På fredagen åkte vi ungdomar ut och vi var 60(!) stycken ungefär. Kvällen bjöd på trevlig gemenskap, god mat och terminens första Kingdom Culture (ungdomsmöte). Mötet var riktigt bra, för man kände verkligen att Gud var där. Många fick möta Gud på nya sätt och en del mötte även honom för första gången. En tjej gick in och ut hela tiden, när jag gick efter för att kolla om det var något speciellt så såg jag att hon grät. Det visar sig att hon kan inte gå in i möteslokalen utan att börja gråta, för att Gud är där så starkt! Det är bara ett av många exempel på hur Gud rörde bland ungdomarna.

På lördagen kom resten av församlingen ut. Dagen bestod av seminarier, lekar, gemenskap, festmåltid och nattvardsfirande med välsignelse vandring. Det var riktigt mäktigt att fira nattvard men även att gå välsignelse vandringen. Det är en "vandring" som gör att alla får be för alla. Alla åldrar var verkligen med och det var underbart att se och höra vittnesbörden sedan efter åt. Många vuxna sade att de inte känt Guds kärlek eller närvaro så starkt på flera år. När det var slut så ville man verkligen inte gå där ifrån för att Guds närvaro vilade så "tungt" i rummet.

Söndagen bestod av flagghissning (får ej glömmas), församlingsforum, städ och gudstjänst med dop. Jag tycker det är helt underbart att se på dop förrättningar, se hur människor genom handling visar att de har bestämt sig för att betala priset för att få vandra med Jesus.

Detta blev verkligen en toppen helg, hade inte vågat hoppas på en sådan bra helg som det blev! Trots allt som är så blev det en helg med kärleksfullgemenskap, tillsammans med varandra och tillsammans med Gud. Låt oss fortsätta hösten i samma riktning!

Jag tycker livet är lite läskigt, för egentligen vet vi INGENTING om vad som kommer hända. Men det finns något charmigt i det också. Jag skulle väldigt gärna vilja se in i framtiden lite. Vilken väg kommer mitt liv att ta? Vart kommer jag ta vägen? Vad kommer jag att plugga? Vem kommer jag gifta mig med? Ja alla sådana frågor...

Det är inte alltid lätt att leva i nuet...

TYSTNADENS frukt är BÖN.

Bönens frukt är TRO.

Trons frukt är KÄRLEK.

Kärlekens frukt är TJÄNANDE.

Tjänandes frukt är FRID.

Moder Teresa

Hej hej hej, hemskt mycket hej!


Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev här och det beror nog egentligen inte på att jag inte haft så mycket att skriva om, för det har jag. Det beror mer på att jag inte har prioriterat bloggen.

Sommaren är nu slut, det har varit mycket jobb, men inte endast. Jag har hunnit med spontan tripp till Norrköping, min första hel dag på varamon (trotts att jag har bott där fem år) mycket häng med systern min då hon bott i min lägenhet och hunnit umgåtts med vänner. Jag har varit på chili, vilket var otroligt roligt. Finns det något härligare än att få se hur ungdomar närmar sig Gud, hur ungdomar får nya erfarenheter och möten med Gud, och inte så sällan sitt första möte med Gud? Det känns så otroligt att jag får vara med och se allt detta. Är sååå tacksam!

Men sedan blev det Frizon, inte så dumt det heller. Många vänner, härlig stämning, lite jobb, kaffe, konserter, husvagn mm mm. Riktigt bra, men frågar mig ibland varför jag egentligen åker dit. Men är ändå glad att den finns och så här efteråt är jag glad att jag var där. Lärde känna en hel del nya människor på frizon i år, vilket var riktigt roligt! Är dock fortfarande lite arg på att jag missade Rebekka Marias konsert, men det är sådant man får ta.

Direkt efter Frizon bar det iväg till årets första kursvecka. Med blandade känslor, mest positiva, satte jag mig på tåget mot Eskilstuna. Vid min sida hade jag mina underbara teamkamrater Albin och Frida. Efter både tåg- och taxiresa kom äntligen till Pingstkyrkan i Eskilstuna, där en del gamla och en drös nya ansikten väntade. Efter mat och lite prat gav vi oss iväg ut i skogen. Freesbeegolf och hinderbana på nio meters höjd väntade. Lag två kom sist, men vad gör det när man har roligt? Brännboll och korvgrillning blev det visst också. Eftersom kursgården vi skulle vara på var dubbelbokad de första dagarna innehöll även tisdagen äventyr, äventyr som Gokart. Första och långt ifrån sista gången jag kör! Väl på Hållsta så flöt dagarna på med undervisning, härlig gemenskap, Guds möten och allt annat som hör en kursvecka till. Om kursveckan blir det kanske ett till inlägg imorgon.

Kom hem för att packa om. Drog iväg för att jobba mina sista pass på hjälmargården för denna säsong. Jobbade och fixade inför personalfesten som var på söndagskvällen. Hade aldrig klarat dagarna om jag inte hade kaffet och den tyrkiska pebern. Vissa trodde att vi hade gjort tipskupongerna fel, men icke, tipspromenaden var på 27 frågor! Det blev en lyckad personalfest och en lyckad sommar...

Var i uppsala på livets ord och lyssnade på Benny Hinn i söndags. Det var första gången jag var på livets ord och första gången jag lyssnade på Benny Hinn. Jag kan väl säga som så att hur mycket jag än försökte att inte vara skeptiskt så fanns det nog där någonstans. Eller skeptiskt kanske inte är rätt ord, jag var på min vakt lite grann hela tiden och större delen av tiden i onödan. Men det är väl lite så det är när man gör och upplever saker som man inte är så van vid. Det mesta handlar om kultur, vilken kultur man (i detta fall i kyrkan) är van vid. I Brickebergskyrkan i Örebro, eller någon av de andra kyrkorna jag har gått i så är det inte så vanligt att en står på scen och ber på det viset, det är inte så vanligt att predikanten säger åt alla att sträcka ut händerna, be högt efter eller att alla talar högt i tungor. Så det är inte så konstigt att man blir lite skeptiskt. Om det är rätt att göra si eller så orkar jag i nuläget inte sätta mig in i, även om frågorna finns där i bar någonstans. Men vem är jag att här skriva vad som är rätt och fel enligt bibeln? Vem är jag att säga att de gör fel, bara för att de inte gör som vi brukar göra i min församling? Det mesta handlar trotts allt om kultur.

Det var verkligen inte detta jag hade tänkt att skriva om, men det blev visst så. Nu ska jag gå och se vad de andra på hjälmargården har för sig. By the way så kan jag tala om att vi idag hade en man som heter Axel Jakobsson som spelade i kaffestugan. Han är blind och är grym på piano. Fatta vilket gehör han har!

Våga drömma

Att våga drömma. Att våga drömma högt, alltså berätta vad man drömmer om, prata om det. Det är något jag har börjat se vikten i. Något jag har varit dålig på. Något jag har försökt träna mig på detta år. Det är viktigt att drömma, det får vi ofta höra. Men det är även viktigt att berätta vad man drömmer om.

Jag har länge haft drömmar som jag inte har berättat för någon, inte vågat berätta för någon. Någonstans har jag nog varit rädd för att jag är den enda som drömmer om något sådant. Jag har tänkt att jag är ensam om dessa drömmar. Men sen jag har börjat berätta om mina drömmar och tankar, så är det trots allt ganska ofta jag har hört att det har jag också drömt om, men jag trodde jag var ensam om det.

Ikväll blev jag påminnd om det ännu en gång, hur viktigt det är. En uppmaning till både dig och mig, Våga dröm, våga prata om vad du drömmer om.

"Att alltid vara en smula barn, är att vara riktigt vuxen"
Jevgenij Jevtusjenko

Ett citat till er som säger att jag aldrig kommer växa upp och bli vuxen!

"Jag vet en tejp som klarar det som inga tejpar klarar. Jag vet en tejp som läker, skyddar och bevarar!" sjunger jag medans jag försöker hitta en rulle silvertejp på gården. Efter en del letande och frågor vad jag ska med silvertejp till hittar jag den. "Silvertejp, kan laga alla brustna hjärtan. silvertejp, ger dig självförtroende. silvertejp, kan laga alla brustna hjärtan..." Owe tycker jag kan bli skomakare, nu när jag har lagat mina converse med silvertejp. Ja man kan laga allting med silvertejp, även brustna hjärtan svarar jag. Owe bara skrattar när jag går vidare och fortsätter sjunga "...silverteeejp, gör sig ekonomisktoberoende..." ja nu håller mina skor förhoppningsvis säsongen ut...:)

Tack Sara och ursulas urringning för en bra låt!

Ur: Om änglar kunde tala

"Utan Jesus skulle kristendomen förvandlas till en steril morallära för mycket präktiga människor, både du och jag hade hamnat utanför."

Sommaren är här och har varit det ett tag. Jag hänger en del på hjälmargården, där jag brer smörgåsar till tyskar, kular glass till barnen, serverar landshövdingen, kokar kaffe till gubbarna och sjunger och pratar med tanterna. I LIKE IT! Dock har jag inte badat i hjälmaren ännu eller spelat minigolf - skärpning.

Under min ledighet blev det under midsommarveckan en del på torp. Annars har det blivit mys i varamon med systern, bio med andra systern, systerkväll som slogs ihop med brödrakväll i brickebacken, en del häng i brickebacken, cd köp, fika med härliga männikor, en del tänkande, tagit roddbåten ut på hjälmaren, minisemestrar med familjen mm mm. En lyckad sommar, och jag tror inte den kommer bli sämre då både chili och frizon väntar!

Frågan kvar står; har hon rätt eller ej? Jag vet inte, det får visa sig om en vecka, eller två, om ett år eller fem...

Nu är den köpt!

Robyn, Body talk pt1 - ett måste i skivhyllan

Det är sommar. Jag har tid att tänka, kanske för mycket tid att tänka. Ska man tänka så här mycket? Jag vet knappt vad jag tänker på. Det är för mycket tankar som snurrar där uppe. Jag gillar hjälmargården, det ger mig tid att tänka, kanske lite för mycket tid...

De senaste dagarna har det slagit mig vad fort tiden går. Idag slutade min lillebror nian, så jag var på avslutningen och insåg att det var fyra år sedan jag själv stod där med det där blåa bandet över axeln och kände mig så stor. Jag tänkte tillbaka lite på det året, men mest på avslutningen, vi tackade av lärarna, dansade, K-M fick hela aulan tårögd med sin sång, vi visade film från Barcelona som avslutades med alla namn i klassen föturom mitt och så tågade vi ut med svenska flaggan i spetsen. Det var blandade känslor den dagen, men mest kanske en lättnad känsla av att äntligen få sluta den där skolan och få börja på gymnasiet. Ja, för fyra år sedan när jag slutade nian tyckte jag att jag var stor, nästan vuxen. Men när jag såg dessa ungdomar så insåg jag hur liten jag var.

För ett år sedan tog jag studenten. Då tyckte jag verkligen jag var stor, och det var man på sätt och vis också. Men under året som gått har man verkligen utvecklats och växt på många områden. Om några år kommer jag tänka tillbaka och tänka, "oj vad jag tyckte jag var stor när jag gick teamträningsskolan, men ack så liten jag var då."

Undrar när man slutar tänka så. När ser man sig själv som stor och vuxen? Eller jag kommer ju aldrig växa upp ordentligt, som vissa menar. Men varför ska man göra det när det verkar tråkigt att vara vuxen och roligare att vara ung? Kanske har jag kommit in i en åldersnoja, jag vet inte...

Igår tog jag och Rebecka en liten roadtrip till Stockholm. Det var trevligt. Vi hade inte bråttom så resan upp tog väldigt lång tid, men det var mysigt. Efter en matpause i Enköping och efter att ha guidat oss själva med kartan genom Tensta så hittade vi tillslut drottningholmsslott. Vi gick där en sväng för att sedan äta på en pizzeria, som låg bredvid affären Toy Töy (vilket vi hade ganska roligt åt) Senare bar det av till Kaggeholm. Sofia kom och vi gick på en riktigt bra konsert (över förväntan må jag säga). Det var musikerna på Kaggeholmsfolkhögskola som hade slutkonert. Erik blev riktigt överaskade av att se oss där. Hade nästan velat spela in hans reaktion när han fick se oss. Sedan bar det av hem igen. En lyckad dag! Var roligt att träffa en del människor som man faktiskt inte träffar så ofta! Tack för att ni förgyllde min dag! :)

Jag kom på en sak idag. I sommaren var det 10 år sedan vi flyttade från Norrköping, till Motala. Det betyder att jag har bott halva mitt liv i Norrköping. Stunder från åren rusar snabbt förbi i mitt inre och tanken kommer; Var hör jag hemma? För några år sedan så sade jag alltid att jag bor i örebro, men kommer från östergötland. Men hur är det idag, räknar jag mig som östgöte eller närking? Räknar jag mig som hemma i Norrköping eller Örebro, eller kanske Motala? Går man efter dialekt så hamnar jag nog strax över marginalen för att vara östgöte och jag har dessutom bott 15 av min år där. När människor kallar mig närking är jag ganska snabb med att säga att jag bott i östergötland större delen av mitt liv. Men trotts det känner jag inte att jag mig inte "hemma" i norrköping, inte i Motala heller. Frågan är om jag gör det i Örebro? Ja var hör jag egentligen hemma? Jag vet inte ritkigt. Mina tankar vandrar över till vad detta får för betydelse för mina år framöver. Ja jag vet inte, kanske splar det ingen större roll...

Tänk att även detta år böjar lida ot sitt slut. I fredags kom jag hem från den sista kursveckan i Eskilstuna, i fredags hade vi även terminens sista Kingdom Culture (som för övrigt var otroligt otroligt bra) igår hade vi sista zaion (dock första brandalarmet under i alla fall min zaion tid) och idag är det kristendomskoleavslutning. Tänk vad tiden går fort! Känns riktigt skönt att veta vad jag ska göra till hösten, och det känns rätt också.

Livet leker och jag är glad helt enkelt :)

Man pratar om att allt fler lämnar kyrkan. Jag är inte förvånad. Så som kyrkan ser ut idag så är jag långt ifrån förvånad. Jag är mer förvånad över att det kommer en del nya till kyrkan. Imponerad över att de i vissa fall hittar en Gud bakom alla våra lekar, fika stunder och andra trevligheter. Allt för många idag verkar tro att deras kallelse är att vara bänkvärmare i kyrkan, som min teamkamrat sade när vi pratade om detta. Ofta tror jag att anledningen till att människor lämnar kyrkan är inte för att de inte längre tror på Gud (inte alltid, men ofta), utan för att kyrkan ofta, inte alltid, handlar om allt annat än Gud. Man lämnar för att man är besviken på kyrkan, mer än att man är beskviken på Gud. Jag har inga vetenskapliga bevis på att sådant är fallet, men i samtalen med människor och egna tankar så har jag märkt att det ofta är så. Jag vet hur jag själv allt som ofta tänker att om det är det här det kristna livet handlar om vill jag inte längre vara med. Det livet som finns i våra kyrkor idag är ingenting som lockar, varken för mig och många andra i kyrkan eller människor utifrån.

Jag frågar mig vilken Jesus vi egentligen följer idag. Den Jesus som vi läser om i bibeln verkar ha gömt sig i vår trevliga gemenskap. Vi lyssnar på en predikan, men så fort vi kommer ut till fika borden har vi glömt vad predikan handlar om och samtlar om allt annat förutom Gud.

Om du vill se förändring så måste du vara en. Vi kan inte bara sitta och vänta på att saker ska ske, vi kan inte sitta och klaga utan att ingenting göra. Det svåra är bara vad man ska göra, var man ska börja. Tänker på Shane Clainbornes (jag kan inte sluta föundra mig) kompis. Han kommer till Shane och säger; "Jag har lämnat kristendomen, för att följa Jesus". Jag förstår ändå lite vad han menar. Men vad ska jag göra? Var ska jag börja?

I förrgår åkte jag till willy:s för att handla. När jag kom fram kom jag på att jag inte hade plånboken med mig. Tur var att jag bara hade låst cykeln och skulle gå in i affären när jag kom på det, hade varit jobbigt att komma på det i kassan. En sådan dag blir man extra glad över att bo nära mataffären!

Just nu trivs jag otroligt bra med livet! Det beror på olika saker. Dels så känner jag att min relation med Gud börjar gå uppåt. Sen gjorde ju inte en helg med gamla goa vänner saken värre direkt. Jag har upptäckt, ännu en gång, hur viktigt det är med vänner. Kom in lite på det i ett tidigare inlägg. Under detta år när man står i en sådan ledarposition som man faktiskt gör som teamare så har jag upptäckt hur viktigt det är att ha vänner att umgås med där man inte är i ledarposition. Även fast man blir vän med ungdomarna och då det inte är jättestor åldersskilland, så ser dem mig och jag känner mig lite som en ledare även under en filmkväll då jag ej är "i tjänst", just för att jag i andra sammanhang är ledare för dem.

Jag har svårt att koppla bort och då koppla av när jag är hemma. På grund av dessa saker så var det otroligt skönt att åka iväg och träffa några gamla vänner. Det är, som jag skrev i tidigare inlägg, så skönt att komma och känna att man kan slappna av och bara vara sig själv. Jag är inte ledare nu (inte för att man alltid tänker NU är jag ledare annars) Jag kan prata om mina funderingar om livet och allt på ett sätt som man inte kan annars. Jag är på samma "nivå" som mina vänner.

Jag vet inte hur många gånger Sofia fick höra; Åå va härligt livet är! innan vi somnade. Men just nu känns livet riktigt härligt! Vilket gör att de innan stora problemen inte känns lika stora, när man fokuserar på det positiva i tillvaron! En grym helg i stockholm med grymma människor som jag beundrar på många sätt och en cool Gud så är livet på topp!

Här klagar vi och tycker det är fruktansvärt att svenska resenärer inte kan komma hem utan sitter fast i ett femstjärnigt hotell i tyskland, som flygbolaget betalar. I Afrika skapar askan kris. Bönderna kan inte exportera sina grönsaker och blommor till Europa, vilket gör läget otroligt tufft i b.la. Kenya. Under de fyra första flygstoppsdagarna så räknar man på att kenyanska odlare sammanlagt har förlorat 12 miljoner dollar! Jordbrukarna har investerat allt de äger och har i varje skörd, vilket leder till att många bönder inte har råd at så om för nästa säsong.

Tänk vad bra vi har det...

David, om du läser detta så ber jag dig titta till höger! Ser du!? Bloggarkiv! Den är inte längst ner på sidan som titdigare och den är hierarkisk, och inte rullande som tidigare! Detta för att du så fint sade till mig att ändra!

För ett tag sedan fick vi i uppgift från teamträningsskolan att skriva vårt vittnesbörd. Jag måste nog erkänna att jag tyckte att det var en ganska löjlig uppgift. Men jag satte mig och började skriva. Det var inte riktigt så enkelt som jag hade trott. Det var någonting som jag märkte när jag satt där och skrev, denna uppgift som känns väldigt löjlig är ändå ganska viktig. Viktig, i den bemärkelsen att det fick mig att tänka tillbaka på mitt liv och fundera över varför jag fortfarande är kristen. Vad är det som har gjort att jag fortfarande håller fast vid min tro? Vad är det som har fått betyda mycket på min resa?

En sak som har fått betyda mycket för mig är de somrar jag fick ¨på Götabro, tonårsbibelskola. Där fick jag mycket undervisning, men framför allt många kristna kompisar och många möten med Gud. Men bara för att jag bestämde mig någonstans på högstadiet att jag verkligen ville vara en kristen så blev ju inte livet en dans på rosor. Det är många gånger som jag verkligen har frågat mig om Gud finns. Det finns även de gånger då jag har vetat att Gud finns, men frågat mig om jag är intresserad av Honom, att leva ett liv med Honom. Under gymnasietid fanns dessa frågor mer eller mindre alltid inom mig och de fanns de perioder då jag sade tack och adjö till honom för en tid. Men trotts det har alltid kyrkan och den kristna gemenskapen varit något jag ständigt varit involverad och sökt mig till. Detta har gjort att jag många gånger har lyckats resa mig igen och fått fortsätta min vandring med Gud.

Så sammanfattningsvis skulle man nog kunna säga att det är mötena med Gud och den kristna gemenskapen som gjort att jag, de gånger jag har fallit, har kunnat resa mig upp igen. Det är på grund av detta som jag fortfarande kallar mig kristen.

Dagens tips blir därför; När du tvivlar, gå inte bort från din kristna gemenskap. Sök dig till den, annars kommer det bli svårt och tungt att resa sig upp igen.

När man är ledig hinner man med mycket! Sova ordentligt, lämna in mors cykel, luncha på stan, leta present till syrran, byta ett spel, kolla in saker på youtube och skriva tre blogginlägg (av väldigt hög kvalite...;)

När jag satt och syrfade runt på youtube hittade jag denna gamla cover, men I LIKE IT!


Nu ska jag stryka och laga mat innan jag drar till Norrköping på match!

Läkarna sade att han aldrig skulle kunna gå. Läkarna sade att han aldrig skulle kunna prata. Idag är han författare, ståuppare, föreläsare skribent och en livsnjutare. Nu har Jonas Helgesson kommit ut med sin andra bok "Ett CP-bra liv". Hans första bok, Grabben i kuvösen bredvid, fick en att dra på munnen mer än en gång och gav en många tankar om livet. Jag längtar efter att få läsa denna nya bok.

"Om jag ska välja ett talesätt som beskriver mitt liv väljer jag det här: ›Ibland blir det inte som man har tänkt sig -- ibland blir det bättre.‹ Vilket CP-bra liv jag lever"

Läs mer om Jonas på; www.jonashelgesson.se

Jag vill åka transsibirska järnvägen. Fatta vad coolt. Det ligger på min lista över saker jag ska göra innan jag dör. Transsibiriska järnvägen, jag säger bara det

De raka frågorna. De ärliga svaren. Sitta i soffan och egentligen inte gör någonting. Tystnaden känns inte obekväm. Alla masker är av. Alla fasader rasade, för länge sedan. Tänk vad skönt det är med nära vänner. De är behövliga!

För någon/några veckor sedan fick jag en inbjudan att gå med i en grupp på facebook. Det gjorde lite ont i hjärtat när jag såg vad det var fär grupp; Rädda Frizonbibel. Detta är alltså en fem dagars bibelskola innan fesivalen med liknande namn drar igång. I många år har det funnits och några (typ 3) år har jag gått den. Detta har varit toppen på sommaren. 20-50 ungdomar har samlats för att få kunskap om bibeln, träffa nya vänner och få möta Gud. I år finns inte den chansen, för i år blir det inget frizonbibel (för få anmälda).

Anledningen till att jag blir ledsen är att jag anser att det behövs sådana här rum för kristna ungdomar. Några röster från gruppens logg; "frizonbibel är behövligt!" "Vart ska vi som är över 18 vända oss när vi vill åka på läger i en knapp vecka och få massa undervisning?". Det som gör mig mest less är nog att detta inte finns i våra kyrkor idag. Frizonbibel är, som det ser ut idag, behövligt för oss äldre ungdomar/unga vuxna då det inte finns så mycket rum för oss i kyrkan att få undervisning och samtala ihop.

Tänk att möjligheten att få åka iväg ut på landet och söka Gud, få undervisning och träffa vänner inte finns längre. Vad gör vi i våra kyrkor idag för oss som har gått ut gymnasiet? Vart ska vi över 18 ta vägen!? Vi behöver frizonbibel, men kanske framför allt få mer "utrymme" i kyrkan.

"Detta är en seger för USA:s folk och en seger för förnuftet." menar Barack Obama och jag instämmer. I natt röstades vårdreformen igenom, 219 mot 212. Vårdreformen som ses som en självklarhet i Sverige och andra i-länder, men inte USA. Men nu äntligen har det gått igenom. Första gången vårdrefomen fördes på tal var av Theodore Roosevelt under valkampanjen 1912. Inte visste han då att det skulle ta nästan 100 år innan reformen skulle gå igenom! Detta är historiskt!!

det är inte på riktigt va?

I Motala vid den här tiden för några år sedan, på den tiden då jag bodde där, var man inne på de sista repetitionerna inför årets påskspel. Sista året, som jag vet med, hyrde vi in oss i folketshus i Motala. Jag minns att av genrepen. Vi stod några stycken och tittade på scenen då Jesus spikas upp på korset. En som stod med oss och tittade på var en liten tjej som tyckte det var ganska otäckt. Hon tittar på oss och så säger; "Men, det är inte på riktigt va!?". "Nej det är det inte..." svarade vi. Men jag minns att jag själv tänkte; näe inte denna gång i alla fall.

Tänk att det faktiskt var på riktigt en gång. Tänk att det faktiskt är sant att Jesus spikades upp på ett kors och han gjorde det för din och min skull, för att Gud ville ha en relation med oss! Halleluja!

Gick in på frizons hemsida för att kolla in den lite. Klickade runt lite för att sedan komma till frizonledningen. Läste lite om vilka som satt i den. Några namn kände man igen, andra inte. Sist ner på listan stod ett, för mig, bekant namn, Petrus Lilja. Han har under en hel massa år varit en av "de där äldre deltagarna på frizonbibel som försöker hålla ihop det hela". En person som jag diggar och ser upp till på en del områden. (det är inte många som lyckas få min uppmärksamhet när man undervisar, utan att jag behöver sitta och kladda i ett block...) I hans presentation, på frizons hemsida, skrev han en mening som jag fastnade för; "Sedan vill jag att min kristna tro ska genomsyra hela livet, särskilt de vanliga dagarna, så att de blir ovanliga." Sug på den du!

Ett annorlunda bönesvar

Jag har världens skönaste sysselsättning! Jag går teamträningsskolan mellansverige och gör praktik i brickebergskyrkan. Kan du tänka dig att om dagarna nästan enbart hänga med ungdomar!? Kan det bli bättre? Träffa ungdomar både i kyrkan och på brickebackensskola. Få sprida Guds glädje och kärlek till ungdomar! Jag har helt enkelt världens skönaste sysselsättning! Det finns så otroligt många bönesvar jag skulle kunna skriva om... För några veckor sedan var det chili. Helt underbart! Se ungdomar möte Gud är underbart, även om de gör det för första, andra eller hundradegången så är det helt fantastiskt. Kristendomskolan, Zaion, hemgrupp, storsamling... Det händer saker över allt!

Att vara teamare är grymt! Dock är det inte bara en dans på rosor. Ibland är det riktigt tungt. Här om dagen var varken jag eller min teamkamrat särskilt pepp på att vara på brickebackensskola. Vi hade precis stängt uppehållsrummet där vi håller till och så satte vi oss i soffan, trötta. Vi pratade om hur lunch rasten hade varit, ingen av oss hade en jättebra bild av rasten men inte heller jättedålig. Men vi var trötta och väldigt opeppade. Vi frågade oss vad vi egentligen gör på skolan? Varför är vi här?

När jag kom hem bad jag till Gud att Han nästa dag skulle visa oss att vi ska vara på skolan, att Han på någotvis skulle visa att vi var rätt. Någonstans i huvudet hade jag tänkt att bönesvaret skulle bli mycket uppmuntran. Trodde jag ja...

Dagen efter, lunchrast och dags att öppna rummet igen, långt ifrån peppad. I mina tankar var jag nog redan inne i den helg som följde efter denna rast. Så mycket uppmuntran blev det inte. Det slutade med att vi fick stänga rummet efter alldeles för mycket stök och redan då hade man hunnit bli kallad en del fina ord (som är för fina för att skrivas här). Lite lagom sur på Gud gick jag hem och tog helg. Yippie vilken uppmutransdag Gud, sade jag till Honom. Jag sade ju till dig att jag ville att du skulle visa att vi är på rätt plats och så slutar dagen så här!?

När jag tänker tillbaka på den här dagen så inser jag att jag inte hade rätt att vara sur och arg på Gud. Min bön var inte att få uppmuntran, min bön var att Han skulle visa mig varför jag skulle vara på skolan, och det var precis vad Han gjorde. Jag är där för att finnas till för ungdomarna. Jag är där för att sprida glädje och kärlek. Jag är där för att Gud älskar dessa ungdomar!


Ibland ber vi och samtidigt som vi säger amen tänker ut ett bönesvar till bönen vi just bett. Vår uppgift är att be, sen får vi låt Gud sköta bönesvaren. Vi får vara beredda på ändra synvinkel, för att ibland se bönesvaret.

Veckans citat blir några meningar skrivna av Shane Clainborne;

"Jag är övertygad om att Gud inte trasslade till alltoch gjorde för många människor men för lite för att försörja dem.Fattigdomen har inte skapats av Gud, utan av dig och mig därför att vi inte lärt oss älska vår nästa som oss själva."

Varför öppnar vi inte kyrkorna för hemlösa när det är så här kallt!?
Är kyrkorna för fina för dem!? Tänk om någon skulle kräka ner våra fina, klädda stolar!
Jag vill inte städa efter dem, fatta vad äckligt!

Eller hur tänker vi? Varför gör vi det inte?

Denna veckans citat blir ett som jag läste var je gång jag var på toaletten i två och en halv vecka sommaren 2004. Ja precis, på en toalett på Götabro i evangelisthemmet plan två (kommer dock inte ihåg om det var högra eller vänstra toan, sorry).

"En riktig vän är någon som kan melodin inom dig,

och sjunger den tillbaka när du själv glömt bort den."

VECKANS CITAT;

"Lev enkelt, så att andra helt enkelt kan leva!"

Denna kväll har jag och Albin suttit och pratat om allt Gud vill och kommer göra. Om hur kyrkan har varit, är och kommer bli. Om allt som kommer hända! o så tänler vi, fatta att vi ffår vara med!

Vi pratade om hur vi ska kunna nå ungdomarna och att vi måste be om att Gud verkligen får vara med och leda varje samtal. tre timmars samtal och jag som hade tänkt att gå och lägga mig tidigt idag för att orka med lektionerna imorgon.

Kvällens tips; Be konkreta böner, så får du konkreta bönesvar!

Greater things are jet to come. greater things are still to be done, in this city!
you are king of this city...

Detta ska föreställa mitt första inlägg detta år, 2010. Jag hade tänkt att detta inlägg skulle handla om änglar och guldstoft, men eftersom det är ett nytt år och mina fingrar hellre ville skriva om annat så blir det nog så.

Tror vi var på väg till slottet, men kan även ha varit på väg tillbaka, det spelar i alla fall ingen större roll. Samtalet handlade om det gångna året men kanske framför allt om det nya året. Det var det året då USA kanske skulle få sin första svarta president, det skulle hända andra saker under detta år med, men detta var nog det största. Vi stod på tröskeln och tittade in i det nya året med spänning. Jag minns att jag frågade om du hade några nyårslöften. Ditt svar blev att ditt nyår skulle vara ett avstamp där du satte nytt fokus på Gud, ett år då du skulle få ännu bättre relation med Honom. Du kanske inte använde dessa ord, men budskapet var ungefär detta. Jag tyckte det lät som en bra sak och gjorde samma sak.

Som vi alla vet så fick USA sin första svarta president under det året. Om jag kom närmare Gud, det är svårt att mäta, men det jag vet är att jag fick ytterligare ett spännande år med Honom. Detta handlade inte om året som nyss passerat, 2009 och jag frågar därför mig själv varför jag skriver om det, vad har fått mig att komma ihåg detta, vad har gjort att jag kom att tänka på det just nu, när jag inte har gjort det på nästan två år? Jag vet hur viktigt det är att ibland ta sådana här beslut, att sätta nytt fokus på Honom. Vad passar inte bättre än att göra det i början av ett nytt år?

I skrivandets stund har jag bestämt mig för att detta inte bara ska vara en sak jag beslutade mig för för drygt två år sedan, även nu i början av detta år vill jag ställa om kompassriktningen på Honom. Detta ska bli året då jag kommer ännu närmare Honom och ska ta nya tag och försöka leva efter hans vilja.