Melissa Horns skiva har precis stannat. Det var första gången jag lyssna igenom skivan och det var flera låtar jag fastnade för, så jag funderar på att sätta på den igen. Men jag låter det vara tyst ett tag. Låtarna fick míg att tänka på livet och allt som hör där till. Det är tyst i rummet, men hennes låtar har ännu inte lämnat rummet. Jag sätter inte på skivan igen på ett tag, den talar fortfarande, i tystheten kan jag höra hennes texter och musik, de viskar fortfarande. Det finns en känsla i rummet, som inte går att förklara. Känslan som blir i hjärtat när man funderar på livet, kärlek och vänner, och varför det blev som det blev.
Långa nätter - en skiva som träffade mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar