Världsomspännande intranätet

"Har du kopplat upp den till det där världsomspännande intranätet? ... ... Jag tror det här med datoraliseringen kan bli hur stort som helst ..."

Ja har ni tänkt på hur great det är!? Jag satt och skrev ett mail idag till en kompis som är på andra sidan jordklotet, trycker på en liten knapp och så kan han läsa den när han loggar in på sin mail och svara. Vi ska inte prata om skype. Jag sitter vid min dator och kan prata med någon som är, i ett annat rum av huset, eller en annan stad, ett annat land eller på en annan sida jordklotet...

Har du kopplat upp dig till det där intranätet?

I spårvagnsstaden, där man tittar snett upp på varann. Där är jag nu... Det var lite små läskigt när man kom det kändes som en främmande stad, men samtidigt inte. Man kände ju igen parkerna, gatorna, affärerna ... ... Man går å så tänker man ja just ja här ligger teknik magasinet och lite längre bort så kommer det gå en rulltrappa ner till stadium. och helt riktigt så gör de det. Går på en av promenaderna för att inse att jag vet faktiskt exakt vart jag är, jag vet att här framme kommer folkuniversitetet där jag en gång i tiden spelade piano, jag ner för en gata för att inse att jag faktiskt hittade till kyrkan.

Saker och ting förändras, men ändå inte. Det var nio år sedan vi flyttade från Norrköping, men tänk, Parken ligger kvar, lika så spiralen, linden o tiimari (min favorit affär när jag var lite), sf, hörsalen och vattentornet, och lika så video affären vid kyrkan. Det var läskigt, och alla pratade ju som mig, fast lite värre :)

Nu sitter jag i vattentornet, min systers lilla rum. Hon fyller 20 år idag! Ner till stan ska vi nu, gå i liden och spriralen och titta in i tiimari

Satt och nynnade på Pink´s dear Mr. President (efter att lyssnat på Marriete-love). Sedan slog det mig att min president inte är sådan. Min president ligger inte och sover när jag gråter, Han sitter bredvid och gråter med mig. Han håller inte huvudet, Han tittar oss i ögonen. Han ödmjukade sig och blev en människa, med känslor. Det är inte min president som Pink sjunger om. När jag insåg detta skuttade jag av glädje, nästan.

Du finns här hos mig,

en helt vanlig dag när jag behöver nån att prata med.

Du finns här hos mig,

när jag käner mig glad, Du är med mig varje dag.

Du finns alltid här hos mig.

Barnsånger - jag älskar dem! Så enkelt, rakt och sant budskap, varför ska vi vuxna (oj, jag skriver vi vuxna...) krångla till allting...?