Franciskus Bön

O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.

Hela denna här bönen är väldigt stark, men de partier jag stannar mest vid och som verkligen fastnar och som jag begrundar är de två sista styckena. varför vet jag egentligen inte, men jag skulle tro att det är de stykena jag känner att jag kan jobba med på ett mer aktivt sätt. Första gången jag läste denna var en kvällsandakt på ett, typ, läger. Jag minns inte varför, men jag var lite nere och när jag läste denna var det som att jag ännu en gång förstod att det handlar inte bara om mig. Jag kan inte stå här och tycka synd om mig själv. Det är när jag hjälper andra som jag känner att jag själv mår bättre...

Livet går vidare, och fort går det! Sitter och tänker på livet. Allt från vad jag ska göra imorgon, -till nästa höst - till vad jag vill utbilda mig till - till om jag kommer skaffa familj. Idag har jag kollat vad man kan plugga på örebro universitet, vad som behövs för att ha studentlägenhet hos öbo, räknat på boende kostnader för ett år, kollat folhögskolor ... ...

Vissa flyttar till Stockholm, andra till Norrköping, medan några väljer canada, usa eller afrika. Själv sitter jag i en soffa i örebro. Men jag måste ändå säga att jag trivs väldigt bra med livet, ibland kanske lite för bra. Just nu trivs jag så där precis lagom bra, livet bjuder faktiskt på en del utmaningar här i örebro med!

Ibland önskar jag att Gud bara löste alla problem, och sade med hög dånande röst vad jag ska göra nästa höst. Men samtidigt är jag glad över att Han inte gör det, för då skulle jag ju inte ha någon fri vilja!

PC eller Mac, vad kommer finnas i himlen? Det är frågan, som diskuterades i slutet av handledarsamtalet.

PC bara krånglar o krånglar (enligt vissa) Mac krånglar aldrig (kan inte uttala om mig om det, då jag aldrig haft Mac)! Så självklart kommer det bara finnas Mac-datorer i himlen säger ungdomspastorn. Va, vad då nu har det väl ändå gått lite långt. datorer i himlen? undrar jag frågande. Ungdomspastorn koller lite konstigt på mig och säger, "Ja det står ju att vi ska sjunga i himlen, så då antar jag att de visar storbild på texten. Ja menar, jag kan ju inte sångerna de sjunger där uppe!" Åhh att jag inte tänkte på det! ;)

Jag läser en bok som jag har läs förut. Jag läser en bok av Shane Claiborne. Jag läser boken som heter den oemotståndliga revolutionen -vägar till ett alternativt liv. Detta är, som jag skrev innan, en bok som borde läsas av alla kristna. Han skriver om hur man kan leva ett alternativt liv. En skarp bok med mycket humor, inte så att det skarpa försvinner utan så att det snarare förstärks. Han berättar om hur en nära vän kommer till honom och säger; Jag har lämnat kristendomen, för att följa Jesus. Det är där deras nya liv startar.

Jag frågar mig, vilken Jesus är det vi egentligen följer?

" 'Två pojkar pratar med varandra, och en av dem säger att han har en fråga till Gud. Han vill fråga varför Gud tillåter all denna fattigdom och dessa krig och detta lidande i världen. Och hans kompis säger: "Du kan väl fråga." Killen skakar på huvudet och säger att han är rädd. När kompisen frågar varför, muttrar han: "Jag är rädd att Gud ska ställa samma fråga till mig.' Gång på gång när jag frågar Gud varför han låter alla dessa orättvisor i världen kan jag känna hur Anden viskar till mig 'Du kan väl säga varför du tilllåter detta hända. Du är min kropp, mina händer, mina fötter' "

Ur Shane Clainborne's bok "Den oemotståndliga revolutionen" (en bok som borde läsas av alla kristna)