Här klagar vi och tycker det är fruktansvärt att svenska resenärer inte kan komma hem utan sitter fast i ett femstjärnigt hotell i tyskland, som flygbolaget betalar. I Afrika skapar askan kris. Bönderna kan inte exportera sina grönsaker och blommor till Europa, vilket gör läget otroligt tufft i b.la. Kenya. Under de fyra första flygstoppsdagarna så räknar man på att kenyanska odlare sammanlagt har förlorat 12 miljoner dollar! Jordbrukarna har investerat allt de äger och har i varje skörd, vilket leder till att många bönder inte har råd at så om för nästa säsong.

Tänk vad bra vi har det...

David, om du läser detta så ber jag dig titta till höger! Ser du!? Bloggarkiv! Den är inte längst ner på sidan som titdigare och den är hierarkisk, och inte rullande som tidigare! Detta för att du så fint sade till mig att ändra!

För ett tag sedan fick vi i uppgift från teamträningsskolan att skriva vårt vittnesbörd. Jag måste nog erkänna att jag tyckte att det var en ganska löjlig uppgift. Men jag satte mig och började skriva. Det var inte riktigt så enkelt som jag hade trott. Det var någonting som jag märkte när jag satt där och skrev, denna uppgift som känns väldigt löjlig är ändå ganska viktig. Viktig, i den bemärkelsen att det fick mig att tänka tillbaka på mitt liv och fundera över varför jag fortfarande är kristen. Vad är det som har gjort att jag fortfarande håller fast vid min tro? Vad är det som har fått betyda mycket på min resa?

En sak som har fått betyda mycket för mig är de somrar jag fick ¨på Götabro, tonårsbibelskola. Där fick jag mycket undervisning, men framför allt många kristna kompisar och många möten med Gud. Men bara för att jag bestämde mig någonstans på högstadiet att jag verkligen ville vara en kristen så blev ju inte livet en dans på rosor. Det är många gånger som jag verkligen har frågat mig om Gud finns. Det finns även de gånger då jag har vetat att Gud finns, men frågat mig om jag är intresserad av Honom, att leva ett liv med Honom. Under gymnasietid fanns dessa frågor mer eller mindre alltid inom mig och de fanns de perioder då jag sade tack och adjö till honom för en tid. Men trotts det har alltid kyrkan och den kristna gemenskapen varit något jag ständigt varit involverad och sökt mig till. Detta har gjort att jag många gånger har lyckats resa mig igen och fått fortsätta min vandring med Gud.

Så sammanfattningsvis skulle man nog kunna säga att det är mötena med Gud och den kristna gemenskapen som gjort att jag, de gånger jag har fallit, har kunnat resa mig upp igen. Det är på grund av detta som jag fortfarande kallar mig kristen.

Dagens tips blir därför; När du tvivlar, gå inte bort från din kristna gemenskap. Sök dig till den, annars kommer det bli svårt och tungt att resa sig upp igen.

När man är ledig hinner man med mycket! Sova ordentligt, lämna in mors cykel, luncha på stan, leta present till syrran, byta ett spel, kolla in saker på youtube och skriva tre blogginlägg (av väldigt hög kvalite...;)

När jag satt och syrfade runt på youtube hittade jag denna gamla cover, men I LIKE IT!


Nu ska jag stryka och laga mat innan jag drar till Norrköping på match!

Läkarna sade att han aldrig skulle kunna gå. Läkarna sade att han aldrig skulle kunna prata. Idag är han författare, ståuppare, föreläsare skribent och en livsnjutare. Nu har Jonas Helgesson kommit ut med sin andra bok "Ett CP-bra liv". Hans första bok, Grabben i kuvösen bredvid, fick en att dra på munnen mer än en gång och gav en många tankar om livet. Jag längtar efter att få läsa denna nya bok.

"Om jag ska välja ett talesätt som beskriver mitt liv väljer jag det här: ›Ibland blir det inte som man har tänkt sig -- ibland blir det bättre.‹ Vilket CP-bra liv jag lever"

Läs mer om Jonas på; www.jonashelgesson.se

Jag vill åka transsibirska järnvägen. Fatta vad coolt. Det ligger på min lista över saker jag ska göra innan jag dör. Transsibiriska järnvägen, jag säger bara det

De raka frågorna. De ärliga svaren. Sitta i soffan och egentligen inte gör någonting. Tystnaden känns inte obekväm. Alla masker är av. Alla fasader rasade, för länge sedan. Tänk vad skönt det är med nära vänner. De är behövliga!

För någon/några veckor sedan fick jag en inbjudan att gå med i en grupp på facebook. Det gjorde lite ont i hjärtat när jag såg vad det var fär grupp; Rädda Frizonbibel. Detta är alltså en fem dagars bibelskola innan fesivalen med liknande namn drar igång. I många år har det funnits och några (typ 3) år har jag gått den. Detta har varit toppen på sommaren. 20-50 ungdomar har samlats för att få kunskap om bibeln, träffa nya vänner och få möta Gud. I år finns inte den chansen, för i år blir det inget frizonbibel (för få anmälda).

Anledningen till att jag blir ledsen är att jag anser att det behövs sådana här rum för kristna ungdomar. Några röster från gruppens logg; "frizonbibel är behövligt!" "Vart ska vi som är över 18 vända oss när vi vill åka på läger i en knapp vecka och få massa undervisning?". Det som gör mig mest less är nog att detta inte finns i våra kyrkor idag. Frizonbibel är, som det ser ut idag, behövligt för oss äldre ungdomar/unga vuxna då det inte finns så mycket rum för oss i kyrkan att få undervisning och samtala ihop.

Tänk att möjligheten att få åka iväg ut på landet och söka Gud, få undervisning och träffa vänner inte finns längre. Vad gör vi i våra kyrkor idag för oss som har gått ut gymnasiet? Vart ska vi över 18 ta vägen!? Vi behöver frizonbibel, men kanske framför allt få mer "utrymme" i kyrkan.