Det är en vanlig fredags kväll och ett gäng vänner umgås. Smartphonen kommer upp på bordet, en bild knäpps och så är personen bortkopplad från samtalet ett tag för att försöka hitta den bästa effekten på instagram eller komma på en så smart och fyndig text till statusuppdateringen, som ska prydas av bilden på facebook. Allt för att visa sina andra vänner, de som inte är med denna kväll, hur roligt och bra denne har det. Texten till bilden är fyndigt skrivet, bilden lite arrangerad, allt för att så många som möjlig ska gilla eller kommentera. Jag är så trött på det!
Men det finns något som gör mig ännu tröttare och det är att den personen alltför ofta är jag. Helt plötsligt är det jag som är borta i samtalet och fingrar på telefonen. Måste berätta för mina vänner hur bra jag har det. Hur roligt jag har det, precis nu! Kan inte ens vänta tills jag kommer hem... Hur var det med att leva i nuet? Att vara närvarande där jag är med mina vänner? Vem är i stunden viktigast, mina facebookvänner eller de jag umgås med? Jag blir så trött på det! Blir så trött på mig själv...
