ensamhet - och vänskap

Det bästa som finns ibland är att få vara för sig själv, helt själv, att bara ha tystaden som vän. Tystnaden som omger en. Även om man skriker högt eller spelar hög musik så finns tystaden där.
 Det kan vara så skönt, man lär känna sig själv, det är där jag får tid för reflektion. Där jag kan tänka tillbaka

  på vad som hänt. Det är där jag kan fundera på vad jag vill göra med mitt liv. Det är där många av mina viktigaste beslut fattas, i tystanden, i ensamhetens tystad.
Men samtidigt som det kan vara det bästa som finns, så kan det ibland vara fruktansvärt. Samtidigt som det kan vara uppbyggande, så kan det rasera. Det är i den tystaden som de negativa tankarna kan komma. Tankarna om att man är dålig och inte duger, att man inte är bra på någonting. Det är i den tystanden man känner sig hopplös och inte vet vad man ska göra med sig.

Samtidigt som ensamhetens tystnad kan vara både positiv och negativ, så kan även vänskap vara sådan. Det finns vänskap som blir negativ. Vänskap där man pratar nedsättande om varandra, kanske till och med mobbar. Vänskap där man är vänner, mest för att dra nytta av varandra. Du minns det säkert från att du var liten, men den om du skrapar på ytan kan du se den även nu ibland. Hur man är falsk, för att vinna något annat. Eller den vänskap där man trivs med varandra, men problemet är att man ganska lätt hamnar i att man pratar illa om andra människor, människor som man egentligen tycker om.

Någonting kan ju inte vara negativt om  man inte ser det i kontrast med något bättre, något mer positivt. Som tur är finns det ju positiv vänskap. Vänskap där man ger och tar. Vänskap där man kan vara sig själv. Där maskerna redan är raserade. Vänskap som är uppmuntrande och uppbyggande. Vänskap där man kan ha skratta och ha roligt tillsammans, men även gråta och sörja. "Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg", jag tror att det ändå ligger något i det. Visst har du känt lättnaden när du har berättat om någon svårt och jobbigt? Visst har du känt medlidandet när din vän berättar något svårt och jobbigt?

Vi behöver ensamhetens tystnad, och vi behöver vänskap - båda i positiv form. Vi behöver vara ensamna, tänka på vart vi vill komma i livet, fatta våra kanske viktigaste beslut. Men samtidigt behöver vi varandra. Det är i mötet med andra människor som vi formas och ofta hittar vilka vi egentligen är. Ta helt enkelt tillvara på ensamheten, och studerna du har med vänner!