Glömmer inte den gången när jag var på väg hem från coop konsum. Jag var trött, gick och hängde lite med huvudet. Eftersom ansiktsuttrycken är det första som försvinner när jag är trött såg jag nog ganska arg ut. Mötte två killar, men orkade inte vara trevlig och hälsa. Tittade på dem och nickade lite istället. Några sekunder senare hörde jag hur någon ropar; "Du tjejen". Jag vände mig om eftersom det verkade vara mig han ropade på. Det var en av killarna jag just mött. Han stod nu ungefär 30 meter bort, så vi var tvungna att prata ganska högt för att det skulle nå den andre. Jag tittade trött på honom. Han fortsatte; Du har inte tänkt att le lite mer" Va sjutton är det han säger, hann jag tänka innan han tillade; "För du har ett väldigt vackert leende". Jag sken upp lite grand, tackade och gick leende där ifrån.
Det händer bara i Brickebacken. Det är charmen med att bo där.