Jul - 2012

Stor del av syskonskaran, med respektive, letade sig till Örebro för att fira jul. Köttbullarna rullades som aldrig tidigare under året, ja för tidigare under året har det inte rullats alls. När syskonen var samlade spelades spelet RISK,  för att hålla den årliga traditionen vid liv (och för att det är roligt). Det bunkrades och attackerades. (Ibland oklart om attackerna var för att vinna eller göra upp för tvister eller irritationer som uppkommit under året.) Men som traditionen säger så vann David även denna jul. Redan innan David fick sitt världsherravälde, eller i alla fall klarade sitt uppdrag, så utsågs dag och tid för nästa parti. 

          

Efter att delar av familjen sett delar av Kalle Ankas jul, satte sig hela familjen för att titta på "Kan du vissla Johanna". Sedan citerades delar av filmen under hela julen. "Du behöver inte vara rädd morfor,  Ulf är duktig på att tälja!" (- Berra, när morfar blir rakad) "Det där, television - det är bara en modefluga, kommer snart att vara borta". Sedan åt vi mer än vi orkade från julbordet och väntade på julklappsöppningen.

          

Julen 2012 har nu gått mot sitt slut. Familjen Bernbergs jultraditioner överlevde även detta år och kanske skapades även några nya, men det märker vi först om ett eller två år.

          

Känner mig duktig som sitter och pluggar. Så pass duktig att jag poppar lite popcorn som belöning. Förtränger att jag är ute i sista stund... igen

Skönt när någon lyckas sätta ord på hur man känner. Idag blev det neggo. Tackar och bockar (eller kanske niger),  det var nästan mitt i prick. Neggo-Lovisa here I come! 

Imorgon hoppas jag på glader... 

"Våra fingeravtryck försvinner inte från de liv vi berör"

ur filmen Remember me

Det verkar inte spela någon roll hur tydligt det blir. En, två, tre, fyra saker som pekar åt samma håll. Trots det blir jag inte övertygad. Trots det försvinner inte tvivlet. Enda sättet är att försöka övervinna min rädsla och mitt tvivel. Inte tänka på att det finns där, bara göra. Bara köra...

Det händer bara i Brickebacken

Glömmer inte den gången när jag var på väg hem från coop konsum. Jag var trött, gick och hängde lite med huvudet. Eftersom ansiktsuttrycken är det första som försvinner när jag är trött såg jag nog ganska arg ut. Mötte två killar, men orkade inte vara trevlig och hälsa. Tittade på dem och nickade lite istället. Några sekunder senare hörde jag hur någon ropar; "Du tjejen". Jag vände mig om eftersom det verkade vara mig han ropade på. Det var en av killarna jag just mött. Han stod nu ungefär 30 meter bort, så vi var tvungna att prata ganska högt för att det skulle nå den andre. Jag tittade trött på honom. Han fortsatte; Du har inte tänkt att le lite mer" Va sjutton är det han säger, hann jag tänka innan han tillade; "För du har ett väldigt vackert leende". Jag sken upp lite grand, tackade och gick leende där ifrån.

Det händer bara i Brickebacken. Det är charmen med att bo där.

Klarar mig fint

"Hur ska du klara dig utan..." Jag brukar klara mig fint. Inga problem. Klarar mig fint nu med. Men trodde nog inte att jag skulle sakna så mycket. Saknar mer än jag trodde att jag skulle göra. Klarar mig fint, men känns lite tomt...

fruktsallad till en..

Det är svårt att göra fruktsallad till en person. Man kan ju inte ha i en tredjedels banan, ett halvt äpple, ett halvt päron, en fjärdedel apelsin... Skrev jag äpple föresten? Har ännu inte vant mig vid att det finns något jag faktiskt är allergisk mot... Efter en fruktsallekväll blir det alltid en fruktsallefrukost och så ytterligare en kväll till innan själva salladen är slut. Tur att det i alla fall är gott!

Tenta dags

Stiftpenna - check
Extra stift - check
Radergummi - check
vatten - check
Kexchoklad - check
Banan - check
NU KÖR VI!

Hopp om framtiden

Idag är en stor dag, jag och Lina klarade av att plugga flera timmar ihop. Det ger mig hopp om framtiden!

Alldeles för länge sen...

...man sågs när man måste ringa och fråga vilket nummer kompisen bor på, trots att man varit där 20 gånger tidigare

Profil

Så kom åter det där tillfället då en ny profil på en sida ska skapas, eller en gammal redigeras.
Profilbild? Hm... Finns det någon bild där jag ser normal ut? Gärna lite snygg också... Okej, ingen dubbelhaka i alla fall...
Jaha, "about"? Vad skriver jag där?  Besökaren som tittar in på min profil ska få ett gott första möte med mig. Helst ska jag verka så intressant att den väljer att följa mig. Det är här jag har möjligheten att styra besökarens (och vem vet, kanske en blivande väns...) bild av mig.

Vem är jag? eller kanske snarare, vem vill jag att folk ska tro att jag är?

Tack Niklas Zennström och Janus Friis. Tack för att ni gjorde det omöjliga möjligt, det svindyra billigt. Tack!

Det är en vanlig fredags kväll och ett gäng vänner umgås. Smartphonen kommer upp på bordet, en bild knäpps och så är personen bortkopplad från samtalet ett tag för att försöka hitta den bästa effekten på instagram eller komma på en så smart och fyndig text till statusuppdateringen, som ska prydas av bilden på facebook. Allt för att visa sina andra vänner, de som inte är med denna kväll, hur roligt och bra denne har det. Texten till bilden är fyndigt skrivet, bilden lite arrangerad, allt för att så många som möjlig ska gilla eller kommentera. Jag är så trött på det!

Men det finns något som gör mig ännu tröttare och det är att den personen alltför ofta är jag. Helt plötsligt är det jag som är borta i samtalet och fingrar på telefonen. Måste berätta för mina vänner hur bra jag har det. Hur roligt jag har det, precis nu! Kan inte ens vänta tills jag kommer hem... Hur var det med att leva i nuet? Att vara närvarande där jag är med mina vänner? Vem är i stunden viktigast, mina facebookvänner eller de jag umgås med? Jag blir så trött på det! Blir så trött på mig själv...

Tjänsten

"En del av er kanske tänker att tjänsten för Gud är ett stort äventyr. Men tjänsten för Gud handlar om att älska den person som står framför dig."
Heidi Bakre - driven av Guds kärlek

Dasspoesi

Efter en vecka ute på torp har man läst en del dasspoesi. Här kommer min favorit;

Tänk om jag ändå kunde skita guld,
då skulle har betala min skuld.
Inte jobba, inte slita
Bara sitta här och skita

Ekonomisk oberoende

Man säger att de som har mer pengar än vad han någonsin kan göra av med är ekonomiskt oberoende. Det är inte sant. De som har mycket pengar är ju helt beroende av dessa pengar. Utan dem har man ingenting. De som verkligen är ekonomiskt oberoende är de människor som inte lever ett liv där pengar är i fokus, de som knappast har någonting men ändå lever ett gott liv.

- från Erik Svanberg gamla blogg http://whaturbansoundscafeis.blogspot.se

Under de senaste veckorna har jag på olika vis kommit i kontakt med vikten av bön och fasta. Jag började läsa nehemjas bok i bibeln. I de första två kapitlen är just bönen och fastan ganska så centrala.

När jag skriver detta inlägg är klockan 23.58. Jag vet att jag nog inte hinner publicera det innan tolv slaget, men efter som det är påbörjat innan tolv och jag själv är domare, så anser jag att det är godkänt.

Kanske har du under veckan funderat lite över var mina fem blogg inlägg har tagit vägen. Kanske trodde du att jag skulle misslyckas med utmaningen. Men icke! Många av blogg inläggen har funnits ett tag under viss barabetning i mitt huvud. Men jag måste ändå säga att detta med att skriva fem blogginlägg på en vecka var lite jobbigt på olika sätt, kanske egentligen inte främst att verkligen skriva dem, utan snarare att en del av dem, som jag skrev, har funnits i mitt huvud men inte riktigt känts ordentligt bearbetade för att skriva ner dem på ett bra sätt. En del av ämnena kan det därför hända att jag återkommer till i ett senare skede. Samtidigt jan jag se att det kanske är lite så här min blogg egentligen borde fungera. Just så att jag ska kunna dela inte perfekta och inte helt färdig tänkta tankar. Risken finns att tankarna aldrig blir riktigt färdig tänkta och i så fall kommer de aldrig hamna här...

"Nej tyvärr. Men om du går ut så är det andra röda huset. Inte det första utan det bakom, där vid rabatträdgården". Man kan det utan till. Det går automatiskt, precis som så mycket annat i kaffestugan. En hjälmarsnippa består av tre glasskulor - jordgubb, vanilj och daim, att alltid slå in kaffet först i kassan för att sedan fortsätta med fikabrödet (så att man inte glömmer något), prata lite tyska när den tyska familjen ännu en sommar kommer till gården (de blir alltid lika förvånade och glada), reagera när någon kallar en för "Pucko", på köttbullssmörgås ska det finnas fem köttbullar som man delat på hälften, hur man gör en gräddcyfon, en kaffe kostar 18 kronor... Självklart kommer även hej-och-välkommen-var-det-bra-så-eller-vill-du-ha-något-mer säljar rösten fram. Det är även lika trevligt och hemmvant att träffa alla stammisar, för visst finns de! I lördags var det säsongens första kaffestugan sjunger, vilket betyder att kaffestugans fylls med 70+ damer och herrar, sång och musik - mestadels gamla psalmer. Helt underbart!
Mycket är sig likt i kaffestugan. När man kommer dit, känns det som att det var igår, även om det nästan har gått ett år sedan sist. Men en sak har förändrats. Toaletterna hittar du inte längre i "det andra röda huset, det vid rabatträdgården". De finns nu mera i det nya campinghuset, "det nybyggda huset snett till höger..."



Frukost/lunch utsikt över hjälmaren

inte för att alla andra gör det...

- Vad har du för dig nu Lovisa?
- Jag pluggar till socionom
- Jaha, som alla andra. Tänkte jag nästan säga...
"Jo tack, du tänkte det inte bara - du sa det!" tänker jag.

Börjar bli van vid att få den kommentaren. Blir alltid lite små irriterad när den kommer, även om jag försöker att inte visa det. Ja, det är många som pluggar socionom. Det är många kristna som pluggar socionom. Men påminner mig själv om att jag inte pluggar socionom för att alla andra gör. Jag pluggar socionom av andra anledningar.

Jag gick på högstadiet. En tid då frågor som "Vad är meningen med livet?" "Om Gud har en plan med mitt liv, vad är den i så fall?"  "Kallelse - vad är det?" "Har jag en kallelse och vad i så fall?". Visst att frågor av samma karaktär och art fortfarande kan finnas i mitt huvud, men på den tiden var det på ett annat plan, på den tiden var de frågorna nya. Så minns jag hur jag satt på ett ungdomsmöte. Jag satt och tänkte på livet, på just sådana här frågor. Lyssnade ingenting på vad kvinnan där framme sade. Men medan jag satt där och funderade över meningen med livet och kallelse så snappar jag ändå upp en sak som predikanten sa. En sak, en mening och det var i stil med "Vi har olika uppgifter och kallelser det kan exempelvis vara att jobba med människor eller kanske..." Mer hörde jag inte. Helt plötsligt blev inte kallelse ett stort och obegripligt ord. Jag hade nog tänkt mig att om Gud kallar mig till något, så kommer det vara något stort! Men den här kvinnan som predikade tog ner ämnet kallelse på en mer "vardaglig nivå", om man nu kan säga så. Jag började förstå lite mer av vad kallelse var och kanske framför allt, jag såg första steget av vad jag tror är min kallelse i livet. När jag kom hem den kvällen så var jag upprymd. Jag hade fått lite svar på mina alla frågor.

Jag pluggar inte socionom för att alla andra gör det. Jag pluggar till socionom, för att jag vill det och för att Gud den kvällen visade vad han hade lagt ner i mitt hjärta. Jag pluggar till socionom för att jag vill jobba med människor!

Livet och döden - siamesiska syskon?

”Livet och döden är som siamesiska syskon. Är vi rädda för det ena blir vi också rädda för det andra” Citatet är hämtat ur en av Håkan Nessers böcker. Jag har tänkt lite kring detta de senaste dagarna; - Vad menas med det? – Stämmer det? – Vad får det för konsekvenser i livet?

Tankar har fört mig till filmen Big fish. Den handlar om Edward och hans historier från hans liv. När han var en ung pojke fick han, av en häxa, reda på hur och när han skulle dö. Detta ledde till att han vågade göra saker och ting som ingen annan vågat eller klarat av. Eftersom han inte behövde vara rädd för döden, så kunde han utan rädsla leva ett farligt liv.  

Som kristen tror jag att Jesus har övervunnit döden och öppnat vägen till himlen. Han sade, joh 11:26, ”Jag är upp­ståndel­sen och li­vet. Den som tror på mig skall le­va om han än dör, och den som le­ver och tror på mig skall ald­rig någon­sin dö.” Shane Claiborne’s mamma har sagt något i stil med; ”Jag har börjat förstå att det finns inge tryggare plats att leva farligt på, som i Guds trygga hand”. Jag tycker det är bra sagt och visar lite på hur vi som kristna borde leva. Eftersom Jesus har övervunnit döden behöver vi inte vara rädda för hur och när vi ska dö. Om det är så att livet och döden är som siamesiska syskon, och vi faktiskt är rädda för döden så betyder det att vi skulle vara rädda för livet och då inte våga leva det fullt ut. I Guds trygga hand kan vi leva farligt, just eftersom att död inte betyder död utan liv.

Jag har börjat förstå Nessers citat, även om jag inte förstår det fullt ut. Hur vi ser på döden, kan få stora konsekvenser på hur vi lever våra liv. Jag har förstått lite mer av vad jag tror Jesus kanske pratade om och gjorde. Frågorna jag nu ställer mig är; Hur skulle mitt liv se ut om jag inte hade varit rädd för döden? Hur skulle mitt liv se ut om jag, på riktigt, tog till mig Jesu ord om livet och döden?

fem blogginlägg

Springa 1.5 mil gick inget bra. Skyller på vädret. Sprang enbart 5 km. Skulle ha sprungit mer om vädret varit bättre.

Denna vecka har jag som mål att posta 5 blogginlägg, på minst 200 ord vardera. Funderar även på om jag bör börja med något straff de gånger jag inte klarar utmaningen. Har du något förslag?

VU nr 7

Ny vecka = ny utmaning och vi är nu uppe i den sjunde av veckans utmaningar!

Denna vecka har jag som utmaning att jag ska spring 1.5 mil, sammanlagt. Jag är inte riktigt bruden som brukar vara ute och springa så mycket. Denna vår har jag varit ute några gånger. Vi får se om jag kommer klara detta. Men jag tror på mig själv och jag hoppas du tror på mig!? ....i så fall kommer jag klara det

40min/dag

Ut och gå, 40 min/dag. Det var förra veckans utmaning. Här kommer en sammanställning:

Måndag - ca 40 min

Tisdag - minst 40 min

Onsdag - 45 min

Torsdag - 40 + 75 min

Fredag - 40 min 

Lördag - 25 min

Söndag - ca 60 min

Eftersom utmaningen var att gå 40 min VARJE dag, så lyckades jag inte denna vecka. Jag är dock otroligt nöjd med veckan, då jag sammanslaget har gått ungefär 365 min (endast promenader mist 25 min räknade), vilket motsvarar drygt 52 min/dag. Nöjd!

Onsdag och här kommer en uppdatering av "Veckans Utmaning". Förra veckan var en no coffee vecka. Det gick bra. Blev inte alls så jobbigt som jag trodde det skulle vara. De första dagarna blev det mycket te. Hela veckan blev det ganska mycket te. Dock inte enbart för att få i mig lite koffein utan mest kanske för att ha något att drick de stunder då jag annars dricker kaffe. I måndags var det en fröjd att få dricka en kopp kaffe, med en kär klasskamrat.

Denna vecka har jag ett nytt uppdrag. Ett härligt, men inte så svårt uppdrag. Jag ska vara ute och gå i 40 minuter varje dag (i ett sträck...).
Måndag - glömde kolla tiden, men skulle gissa på 35-40 min.
Tisdag - Minst 40 min.

no coffee

Kanske funderar du på var mina "veckans utmaning" tagit vägen. Det gör jag med. Förra veckan blev en vecka av uppehåll. Men denna vecka är jag igång igen. Mitt kaffe hemma är slut, mina kaffekuponger i skolan är slut. När jag ändå hade bestämt mig för att inte köpa något kaffe förrän 25:e, då studiemedlet kommer, så tänkte jag att jag lika gärna kan ha en "no coffee" vecka. Vi får se hur pigg jag kommer vara under föreläsningarna i veckan, men jag tror det ska gå bra!

Ny utmaning

Det är dags för föreläsning. 10 över sätter man sig på en plats. Fäller ner bänken som sitter fast i stolen framför, för att sedan ännu en gång inse att det är svårt att ta fram anteckningsblocket ur väskan när den är nere. Bänken åker upp igen, anteckningsblock och penna fram, för att sedan fälla ner bänken igen. Dagens föreläsare fixar med de sista sakerna där framme. 16 minuter över får denna även ljud i micken och börjar presentera sig själv och dagens ämne. Power pointen syns nu på vägen och föreläsningen börjar. Efter en minut avbryts föreläsaren av en första fråga; "Kommer power pointen ut på Black Board?". Den ständiga frågan... Föreläsaren tar till orda igen. Men denna gång dröjer det inte länge förrän man blir störd igen. Föreläsaren fortsätter, men koncentrationen försvann som vanligt när den sena studenten försöker smyga in. Alltid samma visa...

Det där är inte skrivet från mitt perspektiv, för jag är allt för ofta den som kommer försent. Den som stör när föreläsningen har börjat. Veckans uppdrag blir därför att; Komma i tid! Till allt, inte bara föreläsningarna. 

Förra veckans uppdrag; Hälsa på minst en person jag inte känner varje dag. UTFÖRT

Hej!

Med en knapp timme kvar av denna vecka så vill jag berätta hur det gått med min utmaning. Veckans utmaning var att inte äta några sötsaker. Jag insåg ganska snart att jag inte hade specificerat sötsaker och kom därför i små konflikter med mig själv ibland. Räknas saker som popcorn och chips till sötsaker? Hur var det med att dricka söta drycker? Jag bestämde mig för att popcorn mer faller under salt och var därför okej att äta. Gällande chips kunde jag inte riktigt bestämma mig, och valde därför att avstå. Lika så gällande söta drycker, så som läsk och saft.

Nu till hur det har gått med min utmaning. Jag har då glädjen att meddela att jag denna vecka har klarat utmaningen. Inga sötsaker har stoppats i min mun. Jag har lyckats säga nej till tårta (2 ggr), chips, godis, glass, saft m.m. Det fanns de gånger då jag var nära på att misslyckas, men för det mesta tycker jag att det var ganska enkelt.

Imorgon börjar en ny vecka, vilket betyder en ny utmaning. Jag har funderat, frågat runt och tänkt. Det uppdrag jag ska ha nästa vecka är; Att hälsa på (säga hej till) minst en person som jag inte känner, varje dag. Vi får se hur det går. Ska bli lite roligt att se hur människor reagerar.

(-)sötsaker

Igår var det Söndag, sista dagen på den veckan. Idag är det måndag första dagen på en ny vecka. En ny vecka, men nya möjligheter - nytt uppdrag. Förra veckan gick inte så bra, gick inte alls. Men som sagt, denna vecka har jag ett nytt uppdrag och denna vecka tror jag det kommer gå väl! Mitt nya uppdrag är; Inte äta några sötsaker! Kan ju berätta att jag idag avstod tårta. Så är en lite bit på väg att lyckas. Bara sex dagar kvar, men tror jag ska lyckas...

Söndag, nytt uppdrag

Med denna sista bild vill jag även meddela att jag har klarat mitt första uppdrag. Det var ett ganska lätt uppdrag och kändes därför som ett ganska bra första uppdrag. Jag har funderat lite fram och tillbaka på vad mitt nästa uppdrag ska vara. Det är viktigt med sömn, särskilt under en tenta vecka. Mitt uppdrag denna vecka blir där av att sova 7-8 timmar/natt. 

Lördag

Fredag

Torsdag

Onsdag

Sov hos mor och far. Men ingen disk där när jag somnade!

Tisdag

Måndag

Veckans utmaning

Jag har tänkt att jag ska börja med "Veckans utmaning". Det innebär att jag varje vecka ska ge mig själv en lite utmaning. Det kan vara av olika slag, olika svårighetsgrad. Allt ifrån "Aldrig somna med odiskad disk" till "Träna tre gånger under veckan" eller kanske "ta en halv timmes promenad varje dag innan skolan"....

Mitt första blir just "Aldrig somna med odiskad disk". Lite mjukstart, inte allt för jobbig och svår. Men ändå en liten utmaning. Hur ska ni då veta att detta följs? Funderar på om jag ska ta ett kort på min diskbänk varje kväll och lägga upp... eller så får ni helt enkelt lita på mig.

Om ni har förslag på vad jag kan ha som uppdrag någon vecka så får ni gärna lämna en kommentar, men kom ihåg att det är jag som bestämmer ;)

När jag ser din himmel

En härlig kväll. Efter styrelsemötet passade jag på att åka en sväng med bilen, som jag imorgon ska lämna tillbaka. Så skönt. Åka och tänka. Bara vara. Smida planer. När jag kom hem tänkte jag gå kvällspromenad. Men åkte istället och hämta upp Cornelia, för att sedan bege oss till oset. På oset (naturreservat) finns inga lampor, inga gatulysen. Det är mörkt. Bara månen och stjärnorna som lyer upp.

När jag står där och tittar upp, kan jag inte annat än tänka på Honom. I mitt huvud spelas Erik Tillings "När jag ser din himmel". 

"när jag ser din himmel dina fingrars verk
stjärnorna och månen du fäste där
vad är då en människa, att du tänker på mig i min nöd?
jorden har du ställt på stadig grund
himlen har du spänt ut som ett tält
vad är då en människa, att du tänker på mig i min nöd?

men jag vet du hör min bön
minsta suck når ditt hus, Herre
jag är trygg här i din famn
alltid nära, led mig"

Tänk att Han har skapat allt detta. Tänk att Han som har skapat allt detta, även har skapat mig. När jag tittar upp en andra gång tänker jag; Hur kan man se detta, men ändå inte tro?

"Kärlek utan mod och vishet är sentimentalitet, vilket är fallet med de flesta som tillhör kyrkan.

Mod utan kärlek och vishet är dumdristighet, vilket är fallet med de flesta soldater. 

Vishet utan kärlek och mod är feghet, vilket är fallet med de flesta intellektuella.

Men den som har kärlek, mod och vishet förändrar världen."

- Ammon Hennacy,

Katolsk aktivist 1893-1970

Jag gillart

Frustrerad, glad, arg.

 lycklig, ledsen, tacksam. 

Allt på samma gång. 

Livet är allt lite knas

Vill skrika

Skriker högt av glädje

Skriker högt av sorg

Skriker högt

Livet rullar vidare

Jag gillar livet

Inte allt som händer

Men livet. Livet

Jag gillart!