"Kärlek utan mod och vishet är sentimentalitet, vilket är fallet med de flesta som tillhör kyrkan.

Mod utan kärlek och vishet är dumdristighet, vilket är fallet med de flesta soldater. 

Vishet utan kärlek och mod är feghet, vilket är fallet med de flesta intellektuella.

Men den som har kärlek, mod och vishet förändrar världen."

- Ammon Hennacy,

Katolsk aktivist 1893-1970

Frustrerad, glad, arg.

 lycklig, ledsen, tacksam. 

Allt på samma gång. 

Livet är allt lite knas

Vill skrika

Skriker högt av glädje

Skriker högt av sorg

Skriker högt

Livet rullar vidare

Jag gillar livet

Inte allt som händer

Men livet. Livet

Jag gillart!

Hemma?

Idag sade en klasskamrat något i stil med att jag kändes som en riktig Örebroare, sådan som blev kvar och kommer bli kvar. Även om det kanske inte var riktigt så han uttryckte sig, så det var så det tolkades i mina öron. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Har aldrig riktigt känt att jag har slagit ner mina bo-pålar ordentligt i någon stad eller adress under mitt liv. Jag har nog varit lite för rädd för att bli för hemma någonstans. Att flytta, komma till nya sammanhang, möta ny människor, är något jag ser som spännande och berikande. Mardrömmen har alltid varit att "bli en sån som blev kvar".

i stormarnas mitt ger du mig frid
i vindens susning leder du mig
i rummets tyst vrå hör jag dig
i andra människor möter jag dig
i naturen ser jag dig


Vart jag än går,
Var jag än är
Finns du där
DU lämnar mig aldrig

Pappas famn

Det finns en plats där trygghet finns.

Det finns en plats där frihet finns.

Det finns en plats där renhet finns.

Det finns en plats där helighet finns.

Det finns en plats där vila finns.

En plats dit du alltid kan gå.

En plats som alltid är öppen.

Pappas famn finns alltid där, för dig.

Jag saknar dig. Jag vet inte om du känner lika dant. Men jag saknar dig i alla fall...

Med bönen som slägga

Ibland känns det tungt. Ibland känns det riktigt tungt.
Jag frågar var Han är. Jag frågar vad Han vill.
Ibland kan man inte se något ljus i tunneln.
Jag ropar efter hjälp, kanske Du kan höra mig.
Min gråt är nu nära. Kan jag gråta här?
Jag har så många frågor. Men inga svar.
Tårarna tränger på. Biter mig i läppen.
Hur vill Du att jag ska leva?
Snart går det inte längre.
Vad har jag för drömmar?
Gömmer huvudet i händerna.
Jag hör mig själv ropa efter Honom
Lovsången ljuder, människor prisar
Tänd en eld i mig, tänd en längtan!
Själv sitter jag ensam i ett hörn
Jag undrar vart mina gamla drömmar har tagit vägen
Disk. Disk. Jag kan plocka lite disk
Jag ber. Jag funderar.
Här var det lugnt. Här är bara Gud och jag.
Har aldrig känt mig så vilsen. Vem är jag?
Kommer tillbaka, till lovsång och dans
Herre, jag orkar inte, orkar inte mer!
Tankar blandas med bön, lovsång och gråt.
Jag fattar pennan och börjar skriva
Ännu tänker jag inte gå. Ännu är jag inte klar
Så sakteliga börjar svaren komma.
Herre, Herre, Herre
Med svaren kommer fler frågor.
Hur lång är denna tunnel?
Även dessa frågor finner svar
Det börjar ljusna
Med svaren kommer friden
Ljuset bringar hopp
Jag känner mig plötsligt lättad
Tunneln är slut

Det är så skönt när man kommer igenom. Först var det bara en springa, men med bönen som slägga blev det ett stort hål. Så stort att jag kunde gå igenom det. Ibland ger vi upp för tidigt. Ibland ber vi inte igenom saker. När jag gick från denna kväll kände jag mig lättad. Ännu är jag inte klar. Ännu har jag saker som ska göras. Men ivkäll kom jag n bit på vägen. Ikväll kom jag igenom väggen.