"Kvällen är oförglömlig" står det högst upp på en sida i en gammal anteckningsbok. Jag funderar på vad det var för kväll? Ja så ofärglömlig var den tänker jag. När jag börjar läsa så inser jag vilken kväll det var och jag minns den, minns det som att den var... i förrgår. Det hela utspelade sig på en gymnasieskola, på en konferens.
Innan den kvällen så visste jag inte hur jag skulle göra. Jag ville tro, men det gick inte. Jag visste att Gud fanns, men klarade inte av att tro. Nej, det gick inte. Jag minns att jag hade sagt till Gud att, nu den här helgen får du visa mig hur jag ska göra. Jag orkar inte längre, jag vill tro!
