Man pratar om att allt fler lämnar kyrkan. Jag är inte förvånad. Så som kyrkan ser ut idag så är jag långt ifrån förvånad. Jag är mer förvånad över att det kommer en del nya till kyrkan. Imponerad över att de i vissa fall hittar en Gud bakom alla våra lekar, fika stunder och andra trevligheter. Allt för många idag verkar tro att deras kallelse är att vara bänkvärmare i kyrkan, som min teamkamrat sade när vi pratade om detta. Ofta tror jag att anledningen till att människor lämnar kyrkan är inte för att de inte längre tror på Gud (inte alltid, men ofta), utan för att kyrkan ofta, inte alltid, handlar om allt annat än Gud. Man lämnar för att man är besviken på kyrkan, mer än att man är beskviken på Gud. Jag har inga vetenskapliga bevis på att sådant är fallet, men i samtalen med människor och egna tankar så har jag märkt att det ofta är så. Jag vet hur jag själv allt som ofta tänker att om det är det här det kristna livet handlar om vill jag inte längre vara med. Det livet som finns i våra kyrkor idag är ingenting som lockar, varken för mig och många andra i kyrkan eller människor utifrån.
Jag frågar mig vilken Jesus vi egentligen följer idag. Den Jesus som vi läser om i bibeln verkar ha gömt sig i vår trevliga gemenskap. Vi lyssnar på en predikan, men så fort vi kommer ut till fika borden har vi glömt vad predikan handlar om och samtlar om allt annat förutom Gud.
Om du vill se förändring så måste du vara en. Vi kan inte bara sitta och vänta på att saker ska ske, vi kan inte sitta och klaga utan att ingenting göra. Det svåra är bara vad man ska göra, var man ska börja. Tänker på Shane Clainbornes (jag kan inte sluta föundra mig) kompis. Han kommer till Shane och säger; "Jag har lämnat kristendomen, för att följa Jesus". Jag förstår ändå lite vad han menar. Men vad ska jag göra? Var ska jag börja?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar