Jag har lärt mig i skolan att 1+1=2, men igår gick inte matten ihop, för igår blev 1+1=1. Detta hände kl 14 igår i S:t Mikaelkyrkan, Örebro. Andreas Bernberg och Rebecka Mellergård gifte sig. De var såå fina så. Rebecka hade på sig hennes farmors klänning, och oj vad söt hon var i den! Festen blev väldigt lyckad och trevlig. Jag säger då det, bröllop är bland det finaste som finns. Två människor som inför Gud, varandra och de församlade lovar att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer dem åt. Det är ännu mer speciellt när det är en av sina älskade storebröder som gifter sig och jag säger då det att bättre brud kunde han icke hitte!

Imorgon bär det av till hjälmargården för jobb. Det är med blandade känslor som jag bär mig av. Det ska bli kul och trevligt, men känns ändå surt att jobba när det är så fint väder! Men jag har ju världens finaste arbetsplats, så jag ska inte klaga! Kommer nog tillbaka på onsdag för att sedan ge mig av igen på torsdag...

Detta skrev jag för länge sedan när jag kände mig lite vilsen, men det är något som jag känner att jag ganska ofta kan känna igen mig i. Observera att det inte är jättebra skrivet då detta är nedkladdat direkt från mina tankar för ett tag sedan...

Tänk om man ändå hade vingar. Då skulle jag kunna flyga bor för ett tag. Flyga bort från Dig, men du kommer alltid jaga mig. Det känns jobbigt, men ändå så skönt. Skönt att veta att du aldrig lämnar mig. Hur skulle det bli om du inte var här? Herre just nu känns du så långt borta, men ändå så nära. Jag vill krypa upp i din famn och stanna där. Stanna där för evigt. Fader jag orkar inte tvivla. Jag har gjort det länge nog nu, jag orkar inte mer. Herre jag tror, hjällp mig tro. Jag ser ingen mening att leva om det inte vore för dig. Hjälp mig tro!

"Det är inte lätt när det är svårt. För då är det svårt."Det var något du alltid sa, men ändå lyckas du på något vis att leva i nuet och se det positiva. Du såg till att "Dare you to move" ofta spelades, kanske var det för att det var så du försökte leva? "Det är när man sätter andra i centrum istället för en själv som man mår som bäst". Du kloka tjej! I den åldern hade jag knappt kommit på det Att leva i nuet är svårt. Lika så att se det positiva i det som inte blev bra. Men du lyckas nästan alltid. Du har satt spår i mig. Ingen har lärt mig så mycket om livet som du har gjort. Ditt sätt att leva och ditt sätt att se på andra. Du har visat mig en sida av livet som jag nästan hade glömt. Nu har mer än ett år gått och jag saknar dig fortfarande. Jag saknar dig, min lilla syster!

Midsommarveckan är för mig lika med torpkonferensen. Jag åker dit och hänger runt bland goa vänner och går på några möten. Just midsommarafton kunde jag tyvärr inte vara där då jag jobbade. På söndagen var jag på familjefesten i ladan (en gammal lada som man nu har möten i). När man satt där och tittade och skrattade åt de olika draman som barnledarna gjorde så slog det mig om vad lätt det var att tro när man var liten. Man tvivlade aldrig på att Gud alltid var med en. De visade en film på vad som hänt under barnkonferensen, där såg man ett "böneplank" där barnen fårr skriva böenämnen och tack till Gud. Det var alla möjliga böneämnen, allt från, Gud jag ber att jag ska få panpizza, till, Gud gör pappa frisk. jag litar på dig.

Jag frågade mig själv, vart tog min barnatro vägen? Tänk om jag kunde få ha samma förtröstan som dessa barn på att Gud alltid är nära. Kunna be dessa enkla böner som jag så ofta tror att Gud inte vill höra. Tänk om jag hade samma tillit på Gud som den pojke eller flicka som litade på att Gud skulle hela hans/hennes pappa. Ibland tror jag att vi unga vuxna och vuxna tänker för mycket...

Jag gillar inte bloggar där det står för mycket om bloggaren liv och vad den gör varje stund. Men idag måste jag skriva ett sådant inlägg, för idag hände något stort. Jag lyckade med min uppkörning. Körkortet är MITT, äntligen!

Todd White

Har du sett eller hört om Todd White någon gång? Detta är en frän kille, han går runt på USA:s gator och ner för folk, inte nog med det, det filmas och läggs ut på Intranätet! Jag har setts en del klipp med honom (min ungdomspastor bombar oss med klipp. Det är positivt menat.) Varje gång förundras jag öve vad Gud gör. White möter "vanliga" människor på stan och ber för dem och Gud gör skillnad i deras liv! Människor blir friska och människor tar emot Honom i sitt liv!

Här kommer ett av klippen med White som finns utlagt på youtube



När jag sett dessa klipp börjar jag mer och mer inse att det faktiskt är detta vi är kallade till. Alla behöver kanske inte gå och be för folk på stan, men alldeles för få gör det. En sak är säker i alla fall och det är att vi måste ut! Vi kan inte sitta i våra fina kyrkor och sila mygg och svälja kameler. Varför tror vi att alla är intresserade av kyrkan när vi bara sitter och fikar?? Ok, det kanske inte är det enda vi gör, men tror du fattar grejen. Vi kan inte sitta och vänta på att människor ska bli intresserade av att komma till kyrkan. Vi måste ha Jesus som förebild och försöka leva som honom. Det är svårt och det är jobbigt, men är det inte detta som kristendomen handlar om? Är det inte detta Han bad oss att göra?

"Jag har tänkt på det där med Gud och religion" sade en klasskamra till mig. "Känns svårt att tro på en Gud när man inte ser så mycket av den". (var kanske inte exakt så han uttryckte sig, men ungefär.) Jag förstod på en gång frågan, då jag själv har ställt mig den många många gånger. Just då svarade jag bara något i stil med "Ja det har jag också tänkt på och det är kanske inte alltid så lätt...". Just då var det så jag kände. Men när jag kom och tänka på denna eftermiddag häromdagen så slog det mig; Vi ser massor med under varje dag, bara att vi själva inte förstår det. Gud visar sig i naturen och i oss, vi är ju trotts allt Hans avbild. Det som senare har slagit mig är att en anledning till varför vi så sällan ser Honom är att vi inte låter Honom ta plats i vår värld och våra liv. Om vi kristna skulle våga leva mer efter Guds vilja och plan och då släppa in Honom mer i våra liv så skulle det vara en naturlig del av livet att be för sjuka, i skolan, på stan eller var som helst och vi skulle då få se mer under och mer av Gud. Om vi inte var så rädda för att misslyckas eller släppa taget...
Författaren H C Andersen skrev/sade en gång; "Hela världen är en rad av underverk, men vi är så vana vid dem, att vi kallar dem vardag".

Jag utlovade för ett tag sedan att jag skulle säga vilket ett av mina favorit citat var. Det är, som jag skrev innan, c.s. lewis som skrivit.

“Att älska över huvud taget är att vara sårbar. Älska något så kommer ditt hjärta säkert att kramas samman och kanske krossas. ... Det enda ställe utanför himlen där du kan vara helt skyddad från kärlekens faror och störningar är helvetet.”

Finns säkert många olika tolkningar på detta. Men det jag tänker främst på när jag läser detta är just det att Gud älskar oss alltid! Spelar ingen roll vad vi gör eller vart vi är, Gud älskar oss ändå. Gud är God! Gud är Kärlek!