För ett tag sedan fick vi i uppgift från teamträningsskolan att skriva vårt vittnesbörd. Jag måste nog erkänna att jag tyckte att det var en ganska löjlig uppgift. Men jag satte mig och började skriva. Det var inte riktigt så enkelt som jag hade trott. Det var någonting som jag märkte när jag satt där och skrev, denna uppgift som känns väldigt löjlig är ändå ganska viktig. Viktig, i den bemärkelsen att det fick mig att tänka tillbaka på mitt liv och fundera över varför jag fortfarande är kristen. Vad är det som har gjort att jag fortfarande håller fast vid min tro? Vad är det som har fått betyda mycket på min resa?
En sak som har fått betyda mycket för mig är de somrar jag fick ¨på Götabro, tonårsbibelskola. Där fick jag mycket undervisning, men framför allt många kristna kompisar och många möten med Gud. Men bara för att jag bestämde mig någonstans på högstadiet att jag verkligen ville vara en kristen så blev ju inte livet en dans på rosor. Det är många gånger som jag verkligen har frågat mig om Gud finns. Det finns även de gånger då jag har vetat att Gud finns, men frågat mig om jag är intresserad av Honom, att leva ett liv med Honom. Under gymnasietid fanns dessa frågor mer eller mindre alltid inom mig och de fanns de perioder då jag sade tack och adjö till honom för en tid. Men trotts det har alltid kyrkan och den kristna gemenskapen varit något jag ständigt varit involverad och sökt mig till. Detta har gjort att jag många gånger har lyckats resa mig igen och fått fortsätta min vandring med Gud.
Så sammanfattningsvis skulle man nog kunna säga att det är mötena med Gud och den kristna gemenskapen som gjort att jag, de gånger jag har fallit, har kunnat resa mig upp igen. Det är på grund av detta som jag fortfarande kallar mig kristen.
Dagens tips blir därför; När du tvivlar, gå inte bort från din kristna gemenskap. Sök dig till den, annars kommer det bli svårt och tungt att resa sig upp igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar