Att flytta

Att flytta är spännande men inte alltid så lätt. Lämna sin gamla stad, sina vänner och sitt sammanhang. Komma till ny stad, komma i ordning i sitt hem, hitta i den nya stan, lära känna nya människor, hitta i sin nya mataffär… Till en början är allt nytt och spännande, till en början ringer du dina vänner och berättar om vad som händer. Efter några veckor är mycket fortfarande nytt och spännande men du börjar komma in i en rutin, ringer inte lika ofta vännerna och berättar allt du är med om. Du börjar så sakteliga inse att du faktiskt flyttat och ska bo här.


Lagom tills ensamheten kommer, det nya är inte riktigt lika spännande längre, du börjar inse att det tar tid att bygga relationer, har börjat tröttna på att jobba på första intrycket. Lagom till dess så börjar vänner där ”hemma” inse mer och mer att du flyttat och ni inte delar vardagen längre. Samtidigt börjar du sakna dina vänner. Du har börjat tröttna på att ständigt vara artig och trevlig. Det enda du vill är att ligga i en soffa och prata om allt och ingenting eller bara flumma och få vara dig själv. Men ännu har du inte lärt känna någon så väl så det känns okej. Du och vännerna hörs inte lika ofta, men ni hörs och ni vet ändå att ni har varandra. Även om det finns stunder du känner dig ensammast i världen, så vet du att du har vänner som stöttar dig, som bara är ett telefonsamtal bort. Ni håller kontakten, även om ni inte ses varje vecka längre.

Efter ett tag inser du att det inte är de närmaste vännerna du saknar allra mest, för de kommer alltid finnas där. De vänner du saknar är de som du aldrig blev bästa polers med men som länge funnits i ditt liv. Den du alltid hälsade på men ni umgicks sällan bara ni två. Eller dina vänners föräldrar. Du vet, de som blev som dina extra föräldrar. Som varje gång de ser dig kommer fram och kramar om dig och undrar hur du mår. Den där vuxna som fanns där, men som inte var dina föräldrar. När du tänker efter är det nog de du saknar allra mest.