Mer himmel - Mer jord

Härom sommaren läste jag en del ur Magnus Malms bok "Viskningar från katakomberna". I ett av kapitlen skriver han om   den osynliga muren som ofta delar kristenheten. Han skriver; "På ena sidan hålls den stora Förnyelsekonferensen, där gudstörstande människor dricker ur bönens och lovsångens källor. Skulle någon på allvar vilja diskutera Palestinas framtid eller växthuseffekten eller postmodern filosofi, skulle det tyst uppstå en avspärrad zon runt den personen. [...] Och på den andra sidan den något mindre 'Världsfestivalen', där ett myller av spännande seminarier ekologiskt jordbruk i Sydamerika, gömma flyktingar, plogbillsaktioner osv samlar engagerade människor till viktiga samtal. Skulle någon där påpeka att den för tillfället hypade Teologen har ett tämligen magert budskap utifrån Bibeln och kyrkans erfarenhet, uppstår en välbekant avspärrning också runt denna person..."


Ungefär samtidigt som jag läste boken uppkom för mig ett val som gjorde den osynliga muren tydligt för mig. Antingen skulle jag åka på Healing school i Malmö med talare som bland annat Randy Clark och Bill Johnson, eller annars skulle jag åka på Frizonfestivalen där årets tema var "FRED- på blodigt allvar". Visst hade jag märkt av muren innan, men detta blev så tydligt. Allt sedan dess, men även lite innan, har jag funderat på vad denna mur beror på och hur vi bör förhålla oss till den. Att enbart säga att den beror på att Gud skapade oss olika, tror jag är att förenkla och inte se problematiken. Kultur och tradition tror jag är några andra faktorer som spelar stor roll, men säkert finns det fler.


För mig blev det ett relativt enkelt val den sommaren. Jag skulle säga att jag befinner mig på den sidan muren som gillar att lösa världsproblemen och fundera på hur vi bör leva för att minska växthuseffekten. Allt för ofta kör jag på, ser behoven, försöker arbeta bort dem och i detta har jag många gånger glömt bort mig själv och att jag är beroende av Gud. Visst har jag gjort det för att jag älskar Gud, men ibland verkar jag ha glömt att låta mig bli älskad av Honom. Istället har jag sneglat över på andra sidan muren och funderat på när de ska komma och hjälpa mig istället för att bara be och lovsjunga. När jag gjort besök över på den sidan muren har jag ibland varit rädd för att bli smittad, bli "som dom" och glömma mina medmänniskor. Men gång på gång har Gud förklarat för mig att det är gåvor Han har lagt ner i mig och att Han vill att jag ska se de människor jag möter, men att Han också vill ha min kärlek och låta Honom få älska mig.

För visst är det så, för att kunna gestalta Guds rike på denna jord behöver vi hjälpa varandra att balanser på den där muren som Malm skriver om. Guds rike handlar, som det står i Luk 4, både om att ge frihet till de betryckta och att bota de sjuka. I Guds rike finns det varken ekonomisk eller andlig fattigdom - inte heller fattigdom i form av exkludering. I det riket som vi är satta att gestalta finns ingen social orättvisa eller sjukdom. Hur kan vi tillbe den fattige, när vi inte bryr oss om de fattiga. Bibeln talar om att vårat liv är som ett lackmustest på våran tillbedjan, vilket den sociala fastan i Jes 58 är exempel på. Men samtidigt finns det, som min far brukar poängtera, så mycket orättvisor i denna värld att om vi ska försöka lösa dem alla så kommer vi bränna ut oss. Jesus säger att han bara gör det Han ser fadern göra. När Jesus vandrade på jorden var Han ledd av Anden, samma ande som vi idag har fått del av. Därför att det är viktigt att söka Gud i bön och låta sig vara ledd av Anden i det sociala engagemanget. Det är då gåvor som exempelvis gästfrihet och generositet blir tecken på att anden är verksam. Men det är också viktigt att komma till fadern och låt sig bli älskad, för om vi inte låter det sociala engagemanget grundas i att Gud först älskat oss får vi problem. Tillbedjan behövs för att vrida oss rätt, för att åter hitta källan till det sociala engagemanget. Låt oss hjälpa varandra att balanser på muren. Det andliga livet går inte att skilja från det sociala engagemanget. Låt oss försöka leva efter devisen "Mer himmel - Mer jord".