När jag ser din himmel

En härlig kväll. Efter styrelsemötet passade jag på att åka en sväng med bilen, som jag imorgon ska lämna tillbaka. Så skönt. Åka och tänka. Bara vara. Smida planer. När jag kom hem tänkte jag gå kvällspromenad. Men åkte istället och hämta upp Cornelia, för att sedan bege oss till oset. På oset (naturreservat) finns inga lampor, inga gatulysen. Det är mörkt. Bara månen och stjärnorna som lyer upp.

När jag står där och tittar upp, kan jag inte annat än tänka på Honom. I mitt huvud spelas Erik Tillings "När jag ser din himmel". 

"när jag ser din himmel dina fingrars verk
stjärnorna och månen du fäste där
vad är då en människa, att du tänker på mig i min nöd?
jorden har du ställt på stadig grund
himlen har du spänt ut som ett tält
vad är då en människa, att du tänker på mig i min nöd?

men jag vet du hör min bön
minsta suck når ditt hus, Herre
jag är trygg här i din famn
alltid nära, led mig"

Tänk att Han har skapat allt detta. Tänk att Han som har skapat allt detta, även har skapat mig. När jag tittar upp en andra gång tänker jag; Hur kan man se detta, men ändå inte tro?

"Kärlek utan mod och vishet är sentimentalitet, vilket är fallet med de flesta som tillhör kyrkan.

Mod utan kärlek och vishet är dumdristighet, vilket är fallet med de flesta soldater. 

Vishet utan kärlek och mod är feghet, vilket är fallet med de flesta intellektuella.

Men den som har kärlek, mod och vishet förändrar världen."

- Ammon Hennacy,

Katolsk aktivist 1893-1970

Jag gillart

Frustrerad, glad, arg.

 lycklig, ledsen, tacksam. 

Allt på samma gång. 

Livet är allt lite knas

Vill skrika

Skriker högt av glädje

Skriker högt av sorg

Skriker högt

Livet rullar vidare

Jag gillar livet

Inte allt som händer

Men livet. Livet

Jag gillart!

Hemma?

Idag sade en klasskamrat något i stil med att jag kändes som en riktig Örebroare, sådan som blev kvar och kommer bli kvar. Även om det kanske inte var riktigt så han uttryckte sig, så det var så det tolkades i mina öron. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Har aldrig riktigt känt att jag har slagit ner mina bo-pålar ordentligt i någon stad eller adress under mitt liv. Jag har nog varit lite för rädd för att bli för hemma någonstans. Att flytta, komma till nya sammanhang, möta ny människor, är något jag ser som spännande och berikande. Mardrömmen har alltid varit att "bli en sån som blev kvar".

i stormarnas mitt ger du mig frid
i vindens susning leder du mig
i rummets tyst vrå hör jag dig
i andra människor möter jag dig
i naturen ser jag dig


Vart jag än går,
Var jag än är
Finns du där
DU lämnar mig aldrig

Pappas famn

Det finns en plats där trygghet finns.

Det finns en plats där frihet finns.

Det finns en plats där renhet finns.

Det finns en plats där helighet finns.

Det finns en plats där vila finns.

En plats dit du alltid kan gå.

En plats som alltid är öppen.

Pappas famn finns alltid där, för dig.

Jag saknar dig. Jag vet inte om du känner lika dant. Men jag saknar dig i alla fall...