När jag ser din himmel

En härlig kväll. Efter styrelsemötet passade jag på att åka en sväng med bilen, som jag imorgon ska lämna tillbaka. Så skönt. Åka och tänka. Bara vara. Smida planer. När jag kom hem tänkte jag gå kvällspromenad. Men åkte istället och hämta upp Cornelia, för att sedan bege oss till oset. På oset (naturreservat) finns inga lampor, inga gatulysen. Det är mörkt. Bara månen och stjärnorna som lyer upp.

När jag står där och tittar upp, kan jag inte annat än tänka på Honom. I mitt huvud spelas Erik Tillings "När jag ser din himmel". 

"när jag ser din himmel dina fingrars verk
stjärnorna och månen du fäste där
vad är då en människa, att du tänker på mig i min nöd?
jorden har du ställt på stadig grund
himlen har du spänt ut som ett tält
vad är då en människa, att du tänker på mig i min nöd?

men jag vet du hör min bön
minsta suck når ditt hus, Herre
jag är trygg här i din famn
alltid nära, led mig"

Tänk att Han har skapat allt detta. Tänk att Han som har skapat allt detta, även har skapat mig. När jag tittar upp en andra gång tänker jag; Hur kan man se detta, men ändå inte tro?