Livet och döden - siamesiska syskon?

”Livet och döden är som siamesiska syskon. Är vi rädda för det ena blir vi också rädda för det andra” Citatet är hämtat ur en av Håkan Nessers böcker. Jag har tänkt lite kring detta de senaste dagarna; - Vad menas med det? – Stämmer det? – Vad får det för konsekvenser i livet?

Tankar har fört mig till filmen Big fish. Den handlar om Edward och hans historier från hans liv. När han var en ung pojke fick han, av en häxa, reda på hur och när han skulle dö. Detta ledde till att han vågade göra saker och ting som ingen annan vågat eller klarat av. Eftersom han inte behövde vara rädd för döden, så kunde han utan rädsla leva ett farligt liv.  

Som kristen tror jag att Jesus har övervunnit döden och öppnat vägen till himlen. Han sade, joh 11:26, ”Jag är upp­ståndel­sen och li­vet. Den som tror på mig skall le­va om han än dör, och den som le­ver och tror på mig skall ald­rig någon­sin dö.” Shane Claiborne’s mamma har sagt något i stil med; ”Jag har börjat förstå att det finns inge tryggare plats att leva farligt på, som i Guds trygga hand”. Jag tycker det är bra sagt och visar lite på hur vi som kristna borde leva. Eftersom Jesus har övervunnit döden behöver vi inte vara rädda för hur och när vi ska dö. Om det är så att livet och döden är som siamesiska syskon, och vi faktiskt är rädda för döden så betyder det att vi skulle vara rädda för livet och då inte våga leva det fullt ut. I Guds trygga hand kan vi leva farligt, just eftersom att död inte betyder död utan liv.

Jag har börjat förstå Nessers citat, även om jag inte förstår det fullt ut. Hur vi ser på döden, kan få stora konsekvenser på hur vi lever våra liv. Jag har förstått lite mer av vad jag tror Jesus kanske pratade om och gjorde. Frågorna jag nu ställer mig är; Hur skulle mitt liv se ut om jag inte hade varit rädd för döden? Hur skulle mitt liv se ut om jag, på riktigt, tog till mig Jesu ord om livet och döden?