"Om du inte vet att det är Guds vilja så finns det stor risk att du backar när det hettar kring runt öronen." Det är en av de saker som riktigt har fastnat från teamträningsskolan. Vem som har sagt det och exakt när vet jag inte, men det är inte heller så viktigt. Men citat är något jag tänker på emellan åt. Om jag vill ge allt för Herren och göra hans vilja så vet jag att det är stor risk att man hamnar på vägar man inte trodde att man skulle ta. Om man ger allt och följer Honom så vet jag att det finns en som vill göra allt för att du inte ska gå den rätta vägen. Ja, det kommer hetta kring öronen...
För ett år sedan så hade jag bestämt mig för att jag skulle teama ett år till. Jag hade inte skickat in ansökningspapprena än, men jag hade bestämt mig och pratat med mina handledare och så. Jag var fast övertygad om att det skulle bli ett teamår till! Men lite senare, ungeför i maj, kom tvivlet. "Ska jag teama ett år till? Är de det Gud vill? Jag vill?" Tankarna kom ibland, men jag sköt ifrån mig dem; "Klart jag ska teama!"
Tiden gick och några veckor senare hade "gemensam framtid" sin års kongress (eller liknande) i örebro. Jag gick på några av kvällmöten, bland annat ett nattmöte.Vid den här tiden hade även min teamkamrat bestämt sig för att köra på ett år till. Jag satt där på en stol på club 700. Tankarna om det där teamåret kom tillbaka. Var det verkligen teama jag skulle göra? Den här gången gick det inte att bara skjuta undan tanken, istället tog den över alltsammans. Jag kunde inte koncentrera mig. Jag ville bara där ifrån! Jag klarade inte av att sitta kvar där inne. Men någonstans kände jag att Gud ville att jag skulle vara kvar. Han fick mig att stanna längre än vad jag hade tänkt. Dock klarade jag inte av att vara kvar, hur mycket det än kändes som att Gud ville det. Jag kom äntligen ut.
Det jag inte visste då var att jag den kvällen fick svar på min funderingar. Jag lyssnade inte på predikan, men på något konstigt sätt lyckades jag snappa upp några få meningar, och det var det enda. Inte visste jag att dessa meningar skulle få vara grunden för hela mitt näst kommande år. Det predikanten sade var; "Om jag skulle fråga er vad er kallelse är, skulle många av er inte kunna svara. Men om jag där emot skulle fråga vad ni brinner för, skulle de flesta av er kunna svara. Det är det ni brinner för som är er kallelse!"
När jag några dagar efter detta möte när jag Gud om det var meningen att jag skulle teama ett år till eller ej, så ploppade dessa tre meningar upp. När jag svarade på dem så insåg jag att det var just teama som Gud ville att jag skulle göra. Mina svar blev nämligen att jag brann för ungdomar och Brickebacken. Vad passar du inte bättre än att teama i Brickebergskyrkan bland ungdomarna och vara kamratstödjare på Brickebackensskola!?!?
Bara för att jag fick detta svar så har det inte enbart varit enkelt att teama. Det har kommit svårigheter och det har även funnits de gånger då jag funderat på om det verkligen var team som Gud ville att jag skulle göra det här året. Varje gång jag har frågat mig detta så har Gud lyft mina blick och sagt; "Jag har redan svarat på den frågan Lovisa, du vet vart jag vill ha dig" och jag har i min blick sett ungdomarna och brickebacken, insett att det inte bara handlat om mig.
Under detta år har det aldrig "hettat till runt mina öron" så pass att jag på allvar funderat på att hoppat av. Men under svårigheter och de gånger jag ibland funderat på om jag gjort rätt val, har det varit väldigt skönt att kunna luta sig mot detta. Det är här, i brickebergskyrkan, i brickebacken, bland ungdomarna som Gud vill ha mig - för det är det jag brinner för, det är hit han har kallat mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar