Kristna Martyrer

En blogg om allt och inget till, här kommer ett inlägg om kristna martyrer.

Ordet martyr kommer från det grekiska ordet martyrs som betyder vittne. Förr användes ordet främst i domstolar. Idag har dock betydelsen ändrats lite och man skulle kunna definiera det som någon som dör för sin övertygelse. Om man då ska se på vad en "kristen martyr" är, så skulle man kunna säga att det är någon som fråntas sitt liv för trons skull.

Nästan alla Jesu lärjungar dog martyr döden och även Paulus. Men den första martyren som det står om i bibeln är Stefanos, apg 7:54.

Man räknar med att under 1900-talet har 45 miljoner kristna fått sätta livet till för sin tro. Under åren 33 (Jesu död) – 1899 har ungefär 25 miljoner dött för sin tro. Enbart under år 2006 led ungefär 171 000 människor martyrdöden. Namnen i våra almanackor är från början namn på helgon och martyrer.  

På Jesu tid så betraktades kejsaren i Rom som en gud. Det fanns viss religionsfrihet, man fick tro på vad man ville, så länge man visade kejsaren gudomlig respekt. Detta gick judendomen emot, då den säger att du bara får tillbe en gud. Men eftersom de var en minoritetsgrupp i landet och bara var knutet till en etniskgrupp, så lät man dem vara. Man fick dock stora problem när kristendomen kom. Den "nya" religionen tillät inte, precis som judedomen, att man tillbad flera gudar. Men kristendomen var inte knuten till en etniskgrupp, så som judendomen var, utan den vände sig till alla folkslag. Till en början lät man de vara, men efter ett tag växte kristendomen så pass att det blev ett politiskt hot mot kejsaren och det politiska etablissemanget. Kejsar Nero, romersk kejsare år 54-68, började en stor förföljelse mot de kristna. Många av dem fick dö en död som bevittnades av allmänheten som underhållning, men även som levande facklor på hans fester. Det är mot bakgrunden av detta som martyrskapet i modern mening växer fram.

En martyr söker inte medvetet döden. Man dog alltså inte martyrdöden för att få komma in i himlen, för dit visste man redan att man fick komma ändå genom Jesu uppståndelse. Vid den tiden under de stora förföljelserna i Rom fanns det en kultur där man var villig just dö för det man trodde på. En filosof kunde t.ex. välja att hellre dö än att göra avkall på sin lära. Det var genom att vara beredd att dö som man visade sig omutbar.

När man läser gamla berättelser om människor som fått dö martyrdöden finner man vissa likheter. Som jag skrev innan så har martyren inte sökt döden utan det har blivit en följd av sin tro. Men en troende människa döms för det mesta inte till döden för att den ber om en bättre värld, utan främst för att den vittnar om något som ofta provocerar eller stör andra människor. De kristna i Rom förföljdes egentligen inte för deras tros skull, utan för att de inte ville lyda kejsaren. Martyren ställs för det mesta inför rätta p.g.a. att den har vittnat om uppståndelsen och det eviga livet. I nästan varje berättelse kan vi även läsa om hur de ställs inför rätta och där de har möjlighet att ”avsäga” sig sin tro och under Rommariket börja dyrka kejsaren istället, för att på så vis slippa dö. De flesta martyrers död skedde offentligt och då martyrerna höll sitt försvarstal fick de en sista gång, med munnen, vittna om uppståndelsen och det eviga livet. De romerska ämbetsmännen som hade i uppgift att förhöra och döma de kristna såg inte i sin uppgift att utplåna dem, utan avsikten med förhören var att övertala de åtalade att dyrka kejsare.

Som jag skrev i början så betyder martyr vittne. Men de kallas inte martyrer för att de dödas på grund av att de vittnar och berättar om Jesus, det är bara anledningen till varför de döms. De kallas martyr för  att deras död blir ett vittnesbörd om det liv som övervinner döden.

Nu har jag skrivit en del om den tidiga kyrkans martyrer. Man kan då undra sig hur det ser ut idag. Vi som lever i västerländska kulturen kan ibland ha svårt att föreställa oss att det skulle finnas sanningar som är värda att dör för. Men som jag nämnde i början så finns det människor som dör martyrdöden även idag, och 45 miljoner dog under 1900-talet. Man kan fråga sig hur denna ökning har tillkommit. En anledning är att man idag har breddat innebörden av ordet martyr. Idag räknas inte enbart de som fått dö martyrdöden för martyrer, utan även de som fått lida, t.ex. varit utsatt för tortyr på grund av sin övertygelse. Om dessa är med räknade i statistiken jag skrev i början vet jag ej. Någonting däremot som kan ha förändrats i begreppet och som troligtvis är medräknat i statistiken är de kristna som p.g.a. sin tro och övertygelse har valt att leva ett liv för kampen om rättvisa och mänskliga rättigheter. Religiösa, politiska och etniska faktorer spelar alltså här samman.

Det har aldrig varit så många som dött martyrdöden som under 1900-talet. Samtidigt har antalet kristna aldrig ökat så mycket som det har gjort under detta år hundrade. Kyrkofadern Tertullianus skrev en gång ”martyrernas blod är de kristnas utsäde”. Kanske det ändå ligger något i dessa ord.