Sidor

tisdag 8 december 2009

Satt och nynnade på Pink´s dear Mr. President (efter att lyssnat på Marriete-love). Sedan slog det mig att min president inte är sådan. Min president ligger inte och sover när jag gråter, Han sitter bredvid och gråter med mig. Han håller inte huvudet, Han tittar oss i ögonen. Han ödmjukade sig och blev en människa, med känslor. Det är inte min president som Pink sjunger om. När jag insåg detta skuttade jag av glädje, nästan.

Inga kommentarer: