I spårvagnsstaden, där man tittar snett upp på varann. Där är jag nu... Det var lite små läskigt när man kom det kändes som en främmande stad, men samtidigt inte. Man kände ju igen parkerna, gatorna, affärerna ... ... Man går å så tänker man ja just ja här ligger teknik magasinet och lite längre bort så kommer det gå en rulltrappa ner till stadium. och helt riktigt så gör de det. Går på en av promenaderna för att inse att jag vet faktiskt exakt vart jag är, jag vet att här framme kommer folkuniversitetet där jag en gång i tiden spelade piano, jag ner för en gata för att inse att jag faktiskt hittade till kyrkan.
Saker och ting förändras, men ändå inte. Det var nio år sedan vi flyttade från Norrköping, men tänk, Parken ligger kvar, lika så spiralen, linden o tiimari (min favorit affär när jag var lite), sf, hörsalen och vattentornet, och lika så video affären vid kyrkan. Det var läskigt, och alla pratade ju som mig, fast lite värre :)
Nu sitter jag i vattentornet, min systers lilla rum. Hon fyller 20 år idag! Ner till stan ska vi nu, gå i liden och spriralen och titta in i tiimari
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar