Allt kändes så konstigt.
Inget var som det brukade.
Visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Berättade det inte för någon.
Jag såg att du såg.
Du såg att allt inte var bra.
Du frågade på ditt sätt.
Men jag skrattade bara bort det.
Förstår inte varför jag gjorde så.
Ville egentligen berätta.
Men det tog emot.
Vet att du skulle ha lyssnat.
Vet att det skulle ha känts mycket bättre sen.
Men ändå gjorde jag det inte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar