Kanske är det just så man känner ibland. Vet att det inte kommer bli vi två, men jag kan nöja mig med en minut bredvid dig... (Låter som att jag är nere i värsta kärleksdepressionen, men så är det icke, som tur är.)
måndag 31 augusti 2009
Jag är en sådan som ganska ofta går omkring och har en sång "på hjärnan" (eller kanske nästan alltid). För det mesta så handlar det om en låt man lyssna på eller hörde på radion nyligen. Men så var det inte idag. Jag hade en låt med Bo Kaspers Orkester på hjärnan, nämligen "Svårt att säga nej". Det är en särskillt strof jag nynnat på större delen av dagen och det är just; "Jag vet jag aldrig kommer leva hundra år. Jag nöjer mig med en minut brevid dig om det går."
Kanske är det just så man känner ibland. Vet att det inte kommer bli vi två, men jag kan nöja mig med en minut bredvid dig... (Låter som att jag är nere i värsta kärleksdepressionen, men så är det icke, som tur är.)
Kanske är det just så man känner ibland. Vet att det inte kommer bli vi två, men jag kan nöja mig med en minut bredvid dig... (Låter som att jag är nere i värsta kärleksdepressionen, men så är det icke, som tur är.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar