"Jag har tänkt på det där med Gud och religion" sade en klasskamra till mig. "Känns svårt att tro på en Gud när man inte ser så mycket av den". (var kanske inte exakt så han uttryckte sig, men ungefär.) Jag förstod på en gång frågan, då jag själv har ställt mig den många många gånger. Just då svarade jag bara något i stil med "Ja det har jag också tänkt på och det är kanske inte alltid så lätt...". Just då var det så jag kände. Men när jag kom och tänka på denna eftermiddag häromdagen så slog det mig; Vi ser massor med under varje dag, bara att vi själva inte förstår det. Gud visar sig i naturen och i oss, vi är ju trotts allt Hans avbild. Det som senare har slagit mig är att en anledning till varför vi så sällan ser Honom är att vi inte låter Honom ta plats i vår värld och våra liv. Om vi kristna skulle våga leva mer efter Guds vilja och plan och då släppa in Honom mer i våra liv så skulle det vara en naturlig del av livet att be för sjuka, i skolan, på stan eller var som helst och vi skulle då få se mer under och mer av Gud. Om vi inte var så rädda för att misslyckas eller släppa taget...
Författaren H C Andersen skrev/sade en gång; "Hela världen är en rad av underverk, men vi är så vana vid dem, att vi kallar dem vardag".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar