Är ute på hjälmargården. kom ut häromdagen och ska jobba en vecka innan jag får se min lägenhet igen. Jag hoppas innerligt att mor min kommer ihåg att vattna mina blommor och tomatplantor.  En vecka är lång tid för små växter om de inte får vatten. En vecka är lång tid för mig utan min anteckningsbok.  Precis som växterna är i behov av vatten, så är jag i behov av min anteckningsbok.  Det är i den jag skriver vad jag tänker på, skriver ner alla smarta nya idéer på hur världsproblem ska lösas, det är i den jag skriver när jag är glad, men även när jag är arg eller ledsen. Oavsett om jag är glad, arg, ledsen eller förvirrad så finns anteckningsboken tillhands. Men inte nu, för den ligger hemma på nattduksbordet. Just nu finns den inte tillhands för mina förvirrade tankar kring livet...

En klapp på axeln

Igår var jag och hälsade på ute på ungdomslägret chili. När jag satt på andakten kom jag att tänka på mitt första chililäger. Det var för sju år sedan, jag gick i årskurs nio, bott i Örebro ett halv år, aldrig satt min fot på Hjälmargården och åkte dit med Fylstakyrkan, med en ledare jag aldrig träffat - varken innan eller efter det lägret. Den "nya" byggnaden på hjälmargården var ännu inte klar och alla andakter hölls i ett tält, inuti kyrkan. Jörgen Lithell försökte förklara var nödutgångarna som inte syntes var. Jag förstod inte alls vad han pratade om.

Det viktigaste är inte att aldrig falla, det viktigaste är att kunna resa sig efter varje fall.
Bita ihop och kämpa på.

Jag ser repet framför mig.

Repet som ska ta mig upp igen.

Frågan jag ställer mig är

Hur ska jag få fatt på det?

Men jag ger inte upp.

Bara jag når repet,

så är jag snart uppe igen.

Jag ska resa mig igen.

I huvudet på Lovisa...

Varfr fungerar inte bokstaven med två prickar uppe på. Det är frustrerande.

Imorgon är det tenta. Undra vad som kommer på den. Borde kanske plugga lite mer.

Vladivostok, finns det något finare namn. Vill åka dit. Enbart for att det ligger så fint i munnen.

Jul - 2012

Stor del av syskonskaran, med respektive, letade sig till Örebro för att fira jul. Köttbullarna rullades som aldrig tidigare under året, ja för tidigare under året har det inte rullats alls. När syskonen var samlade spelades spelet RISK,  för att hålla den årliga traditionen vid liv (och för att det är roligt). Det bunkrades och attackerades. (Ibland oklart om attackerna var för att vinna eller göra upp för tvister eller irritationer som uppkommit under året.) Men som traditionen säger så vann David även denna jul. Redan innan David fick sitt världsherravälde, eller i alla fall klarade sitt uppdrag, så utsågs dag och tid för nästa parti. 

          

Efter att delar av familjen sett delar av Kalle Ankas jul, satte sig hela familjen för att titta på "Kan du vissla Johanna". Sedan citerades delar av filmen under hela julen. "Du behöver inte vara rädd morfor,  Ulf är duktig på att tälja!" (- Berra, när morfar blir rakad) "Det där, television - det är bara en modefluga, kommer snart att vara borta". Sedan åt vi mer än vi orkade från julbordet och väntade på julklappsöppningen.

          

Julen 2012 har nu gått mot sitt slut. Familjen Bernbergs jultraditioner överlevde även detta år och kanske skapades även några nya, men det märker vi först om ett eller två år.

          

Känner mig duktig som sitter och pluggar. Så pass duktig att jag poppar lite popcorn som belöning. Förtränger att jag är ute i sista stund... igen

Skönt när någon lyckas sätta ord på hur man känner. Idag blev det neggo. Tackar och bockar (eller kanske niger),  det var nästan mitt i prick. Neggo-Lovisa here I come! 

Imorgon hoppas jag på glader...