I Söndags var jag på personalpartaj! Oj oj det var grejer det. Tipsprommenad, Sumobrottning, mat som både var fint uppdukat och god och att inte glömma alla härliga människor. När jag tänker tillbaka på denna sommar kommer jag tänka på alla de gånger man suttit i kaffestugan och pratat och skrattat till sent på nätterna. Vilket faktiskt gjorde det lite sorgligt att säga adjö.
Jag träffade även min idol Carin. Strax över 70, bakar emellanåt i kaffestugan . Hon och jag pratar nästan i mun på varandra så mcket som vi chattrar. Finns väldigt många härliga stunder med henne. Nu tänker jag berätta om en pratstund i Kaffestugan med Carin. En av tjejerna kommer ner och berättar att hennes killkompis ska komma på besök, vi andra har förstått att det är något på gång mellan dem, men hon vill inte rikigt erkänna det, för de är ju bara kompisar. Carins kommentar blir; "Kompis å kompis, ja den körde jag med några gånger i den ålder också".
Jag kan känna igen mig själv i det citatet. De gånger man sagt att, nej vi är bara kompisar, som att man tror att mamma, syrran eller kompis inte fattar hur kär man egentligen är. Kanske säger man det även för att man inte vill eller kan erkänna för sig själv hur kär/förälskad man är. Ibland kan jag vara så otroligt dålig på att erkänna mina känslor för mig själv. Då menar jag inte enbart då jag är kär, utan även när jag blir besviken, men kanske mest när jag är kär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar