BERNAN's

För några veckor sedan kändes det som att alla överallt pratade om hur man på bästa sätt skulle kunna nå flest människor med det kristna budskapet och få så många som möjligt att ta emot Jesus. Det var olika metoder som kom fram och det var allt möjligt. Man disskuterade om man skulle prata om Jesus eller om man skulle visa med sitt liv? Ska man ha saker i kyrkan, eller ska man sattsa mer på att gå "ut"? "Den kyrkan gjorde så här och då blev så här många kristna" eller "så här får du bäst med dina vänner till kyrkan". Jag blev otroligt trött på detta samtalsämne. Okej, det kan vara viktigt att disskutera, men ibland känns det som att Gud och Han och min relation försvinner i det hela.

Jag pratade med en äldre dam idag. Hon är kristen och sade att hon ofta tycker det är jobbigt att prata om sin tro, hennes uppgift är mer att stötta och hjälpa människor och mer jobba in ifrån församlingen. Jag tror att detta är något vi ofta glömmer när vi disskuterar hur vi på bästa sätt ska nå ut, att vi har olika uppgifter och är kallade till olika saker. Vissa är kanske kallade att prata mer och dela ut flyers på stan, andra att mer visa på sitt liv och bry sig om andra.

Idag hittade jag en gammal krönika, sen tror de va april 2008, från Dagen. Jag hade rivit ur den ur tidningen för att spara. "Flintaflopp" heter den och är skriven av Malin Aronsson. Hon skriver om just detta, om hur många olika sätt det finns att nå ut och hur hon, näe hon var yngre, faktiskt gick på stan och delade ut flyers, gjorde drama på stan. Hon var PÅ. Idag gör hon inte det längre. Hon skriver att hon är inte AV, bara mer offensiv. "Grilla-först-principen", det är någon som har räknat på hur många gånger du ska grilla med dina vänner innan du kan bjuda med dem till kyrkan, är inte heller hennes grej. Hos skriver att hon har så trevligt, så hon glömmer helt på att bjuda med dem. Vad är då hennes grej? Jo, att leva "genomskinligt", ärlig vänskap och öpnna kort. Det är hennes grej.

Fortsätt disskutera detta ämne, men glöm inte bort Gud i den och Din Guds relation. Glöm inte bort att vi är olika. Du kanske är evangelisten, medan jag kanske är den som stöttar och jobbar in ifrån? Eller är det tvärtom? Ja, vad är min uppgift och vad är din?