Har ännu en gång kommit på hur gott och bra det kan vara att tänka tillbaka ibland. Man brukar säga att man ska leva i nuet och se framåt. Håller helt med, men man får inte heller glömma att kolla i backspegeln emellan åt. Det är trotts allt där vi ser hur valen vi gjort format oss och det är bakifrån som vi kan se Guds ledning. Det är då vi kan se varför Gud förde oss till den platsen eller den situationen som Han gjorde. Vi som just då kanske var arga och frågade Gud varför!? Om du inte ser tillbaka, är jag rädd att du kanske inte får reda på det...
När jag var på Götabro i början av vecka så, som jag skrev, tittade jag tillbaka på vad som hänt under året sedan förra sommaren och vad Gud har gjort i mitt liv. Vid en första anblick kändes det som att inget speciellt hade hänt och att Gud hade väl funnits där men inte gjort så mycket väsen av sig. Men när jag började tänka efter så kunde jag se hur Han verkligen varit med och hållt sin hand över mig hela tiden, även de stunder då allt kännts jobbigt, då jag har funderat på var Gud håller hus, men också de gånger då jag har glömt bort Honom. Jag tror inte att det var en slump att Julia under myshajken i höstas bad om exakt det jag hade på hjärtat, trotts att jag inte sagt något. Strax efter nyår hade vi en lovsång och tillbedjankväll där Gud visade sig väldigt tydligt och Anden kom välsigt nära. Har även stunder som har varit jobbiga och där jag funderade på varför. Så här i efterhand kan jag se att det har lärt mig väldigt mycket om mig själv och Gud och om vår relation. Konferensen Tro, Hopp och Skola var ett sådant tillfälle. Där kände jag att jag hade misslyckat, jag hade varit på väg att lägga ner kristna skolgruppen. Att höra hur lätt alla andra verkade ha det och nästan enbart höra undervisning om att inte ge upp utan fortsätta kämpa när det är jobbigt, gjorde att jag kände att jag verkligen hade misslyckat. Men så sade Sofia till mig, Lovisa du har inte misslyckat. Gud ser inte detta som ett misslyckande, Han går inte efter sådant. Kanske var det mening, kanske inte, men det spelar ingen roll Gud älskar dig inte mindre för det! Denna helg var otroligt jobbig och jag har funderat över om det var meningen att jag skulle åka till THS eller ej. Jag har inte kommit fram till något svar, utan det enda jag vet är att Gud använde den helgen till att jag skulle förstå Hans kärlek inte handlar om prestation.
Så här i efterhand kan jag även se hur Gud var med under de stunder då jag inte klarade av at sjunga med i lovsångerna, då jag inte visste hur mycket plats jag ville ge Honom i mitt liv. Den fredagen på Kingdom Culture då jaag kämpade med frågan om Gud var värd en plats i mitt liv, då satt han bredvid mig och höll mig i handen. Han var med under de stunder då jag struntade i Honom. Han var med under den kvällen i våras på Götabro då han mötte mig och fick mig att jag inse att jag ville ha in Honom i mitt liv igen. Kunde inte säga HELA mitt liv, men började med en litet steg.
Jag minns de stunder då det var lite tungt, de stunder då jag inte hade ersatt någon tid till varken mig själv eller Gud. Hur skönt det då var att krypa upp i Guds famn och bara vara. Att Simon under förbönen i kolonilotten bad precis det jag kämpade med, tror jag inte heller var någon slump. Som ledare på chili (tonårsläger) fick jag se mycket av vem Gud är och vad Han vill göra med oss, då många många blev helade, då många fick ta emot tungotalets gåva och då många av ungdomarna lade sina liv i Hans hand. Det fick mig att inse hur stor och god Gud är.
Det är viktigt att stanna upp och titta tillbaka, inte bara köra på. Denna promenad på Götabro gör att jag fick en större tro och tillförlit på Gud. Det var när jag tittade tillbaka som jag såg att Gud verkligen varit med under året, att han håll sin hand över mig. De saker jag skrivit om här, är bara några av de gånger då jag har fått se Gud och då Han har slipat mig under året...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar