BERNAN's

2012-01-11T09:32:00.000+01:00

"Kärlek utan mod och vishet är sentimentalitet, vilket är fallet med de flesta som tillhör kyrkan.

Mod utan kärlek och vishet är dumdristighet, vilket är fallet med de flesta soldater.

Vishet utan kärlek och mod är feghet, vilket är fallet med de flesta intellektuella.

Men den som har kärlek, mod och vishet förändrar världen."

- Ammon Hennacy,

Katolsk aktivist 1893-1970

2012-01-09T21:23:00.000+01:00

Frustrerad, glad, arg.

lycklig, ledsen, tacksam.

Allt på samma gång.

Livet är allt lite knas

Vill skrika

Skriker högt av glädje

Skriker högt av sorg

Skriker högt

Livet rullar vidare

Jag gillar livet

Inte allt som händer

Men livet. Livet

Jag gillart!

Hemma?

2011-12-21T16:04:00.005+01:00

Idag sade en klasskamrat något i stil med att jag kändes som en riktig Örebroare, sådan som blev kvar och kommer bli kvar. Även om det kanske inte var riktigt så han uttryckte sig, så det var så det tolkades i mina öron. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Har aldrig riktigt känt att jag har slagit ner mina bo-pålar ordentligt i någon stad eller adress under mitt liv. Jag har nog varit lite för rädd för att bli för hemma någonstans. Att flytta, komma till nya sammanhang, möta ny människor, är något jag ser som spännande och berikande. Mardrömmen har alltid varit att "bli en sån som blev kvar".

Men när min klasskamrat fortsatte med; du verkar ha för värdefulla kontakter för att flytta, då kände jag mig lite lugnare. Varför vet jag inte. Kanske är det för att det stämmer. Det är här jag har slagit ner mina bo-pålar lite hårdare. Detta betyder dock inte att jag aldrig vill flytta igen. Men någonstans känner jag, konstigt nog, att det är ganska skönt. Örebro har blivit hemma för mig. Det är här jag har många av mina närmsta vänner och det är här jag har min församling. Vilket för mig betyder att Örebro, i alla fall idag, är en plats där jag kan växa och utvecklas som människa och person. Jag är dock osäker på om jag kommer att bli "en sån som blev kvar" i den bemärkelsen att jag alltid kommer bo här.

Jag minns den sommaren, mellan nian och gymnasiet, då jag hade lämnat Motala bakom och bott i Örebro ett år. Den frustration och tomhet jag kände över att inte ha något som jag kallade hemma. Motala kändes som ett avslutat kapitel och Örebro som en stad jag aldrig skulle trivas i. Minns när jag kom till Götabro den sommaren, då kom den där känslan av hemma. Så fort jag klev ur bilen kändes det som jag hade kommit hem igen. Det var där jag hade mina vänner, där jag kunde vara mig själv och där förutsättningarna för mig att utvecklas och mogna som person fanns.

Hemma har för mig idag fått en ny innebörd (eller åtminstone har jag idag förstått vad det innebär). Det är den plats där jag har mina värdefullaste kontakter, där jag trivs, kan vara mig själv och utvecklas som människa. Tider förändras. Det är i den staden som jag aldrig trodde jag skulle betrakta som hemma, det är där jag har slagit ner mina bo pålar djupast. Vad som kommer betraktas som hemma om 10 år får dock tiden utvisa.

"Det var som det var och det blir som det blir"

2011-12-07T22:23:00.001+01:00

i stormarnas mitt ger du mig frid
i vindens susning leder du mig
i rummets tyst vrå hör jag dig
i andra människor möter jag dig
i naturen ser jag dig

Vart jag än går,
Var jag än är
Finns du där
DU lämnar mig aldrig

Pappas famn

2011-12-06T23:27:00.003+01:00

Det finns en plats där trygghet finns.

Det finns en plats där frihet finns.

Det finns en plats där renhet finns.

Det finns en plats där helighet finns.

Det finns en plats där vila finns.

En plats dit du alltid kan gå.

En plats som alltid är öppen.

Pappas famn finns alltid där, för dig.

2011-12-01T22:51:00.000+01:00

Jag saknar dig. Jag vet inte om du känner lika dant. Men jag saknar dig i alla fall...

Med bönen som slägga

2011-10-31T00:58:00.002+01:00

Ibland känns det tungt. Ibland känns det riktigt tungt.
Jag frågar var Han är. Jag frågar vad Han vill.
Ibland kan man inte se något ljus i tunneln.
Jag ropar efter hjälp, kanske Du kan höra mig.
Min gråt är nu nära. Kan jag gråta här?
Jag har så många frågor. Men inga svar.
Tårarna tränger på. Biter mig i läppen.
Hur vill Du att jag ska leva?
Snart går det inte längre.
Vad har jag för drömmar?
Gömmer huvudet i händerna.
Jag hör mig själv ropa efter Honom
Lovsången ljuder, människor prisar
Tänd en eld i mig, tänd en längtan!
Själv sitter jag ensam i ett hörn
Jag undrar vart mina gamla drömmar har tagit vägen
Disk. Disk. Jag kan plocka lite disk
Jag ber. Jag funderar.
Här var det lugnt. Här är bara Gud och jag.
Har aldrig känt mig så vilsen. Vem är jag?
Kommer tillbaka, till lovsång och dans
Herre, jag orkar inte, orkar inte mer!
Tankar blandas med bön, lovsång och gråt.
Jag fattar pennan och börjar skriva
Ännu tänker jag inte gå. Ännu är jag inte klar
Så sakteliga börjar svaren komma.
Herre, Herre, Herre
Med svaren kommer fler frågor.
Hur lång är denna tunnel?
Även dessa frågor finner svar
Det börjar ljusna
Med svaren kommer friden
Ljuset bringar hopp
Jag känner mig plötsligt lättad
Tunneln är slut

Det är så skönt när man kommer igenom. Först var det bara en springa, men med bönen som slägga blev det ett stort hål. Så stort att jag kunde gå igenom det. Ibland ger vi upp för tidigt. Ibland ber vi inte igenom saker. När jag gick från denna kväll kände jag mig lättad. Ännu är jag inte klar. Ännu har jag saker som ska göras. Men ivkäll kom jag n bit på vägen. Ikväll kom jag igenom väggen.

2011-10-19T23:56:00.002+02:00

Sitter ensam kvar i soffan. Lina har varit här. Vi har handlat, pluggat, tittat på tv och myst. Men nu sitter jag åter själv i min soffa. Funderar på livet. På livet som gått. På livet som ligger framför. Vad som hände igår. Vad som händer imorgon.

Varför har man tappat kontakten med vissa vänner? är en fråga jag funderar på. En fråga jag funderar mer på är; varför har jag kvar de vänner jag har kvar? Vad är det som gör att vi fortfarande är vänner? Jag vet inte. Det är inte alltid lätt att ha hålla kontakten. Ibland lyckas man inte, ibland glider man ifrån, ibland tappar man kontakten helt. Ofta måste man jobba, jobba för att hålla kontakten. Sen har man de vänner, där det känns som man alltid har varandra. Det spelar ingen roll om man inte har hörts på en månad eller ett år. Man vet att den bara är en lur bort. Dit man alltid är välkommen.

Jag frågar mig vad som kommer att komma framöver. Hur kommer min framtid se ut? Jobb, familj, boende... Jag vet inte. Jag har ingen aning. Bara för att jag läser till socionom nu så behöver det kanske inte betyda att jag jobbar som det om fem år. Var kommer jag bo någonstans?

Minnen. Har tänkt mycket på hur det var förr. Vilka jag umgicks med då. Minnen. Minns du den där gången då ni försökte få mig att dricka upp spadet från tonfisken? Minns du när vi åkte madrass nerför er trappa? Minns du den där kvällen på konferens, då vi bad tillsammans och Gud kom starkt? Minns du...?

Nu vill jag åka till Öland. Gå omkring på stranden, vid stenarna. Känna kylan och vinden från havet. Tänka på livet. Tänka på livet Tänka på livet...

Hos Dig

2011-10-09T22:15:00.001+02:00

När jag lyfter blicken
ser jag bara dig.
När jag lyfter blicken
tynar allt annat bort
Här finns bara du och jag
här finns bara du
I Din närvaro
I Din närvaro
I Din närvaro
här vill jag va´
Här vill jag stanna.
I din famn,
omsluten av din kärlek.
Där vill jag för evigt va´

2011-09-17T18:48:00.001+02:00

I torsdags öppnade åter riksdagen. Jag tittade lite på öppningsmötet. När gästerna var på väg in så stoppade de några för små korta intervjuer. En av de var ett av miljöpartiets nya språkrör, Gustav Fridolin. De frågade varför han tror att Annie Lööf (C), snart (troligtvis) centerns nya partiledare, har fått så mycket kritik för att hon enbart är 28 år, när han, Fridolin, som jämnårig knappt har fått någon. Fridolins svar var "för att hon är kvinna och då, tyvärr, granskas hårdare". De frågade samma fråga till Annie Lööf några minuter senare och fick i princip samma svar.

Jag blev lite små irriterad när jag hörde deras svar. Inte egentligen för att man blir (enligt dem) mer granskad för att man är en kvinnlig politiker, även att om det är så, så tycker jag det är fel. Det jag blev mest irriterad på var att det inte riktigt stämmer. Den största anledning till varför Fridolin inte fått lika mycket kritik är för att han är mer politiskerfaren.

Lööf började engagera sig sista året på gymnasiet coh blev medlem i centerpartiet år 2001, 18 år gammal. Hon har varit riksdagsledamot sedan 2006 och väljs (troligtvis) om några dagar till centerpartiets nye partiledare, efter Maud Olofsson. Fridolin, han var ledamot perioderna 2002-2006 tog en paus för att sedan bli ledamot igen år2010. Han blev alltså ledamot bara något år efter att Lööf började engagera sig politiskt. 1999-2003 var han språkrör i grön ungdom. Men det var långt innan dess som hans politiska hjärta började banka. Redan som 11 åring, 1994, gick han med i Miljöpartiet de gröna. Sedan maj 2011 är han språkrör för Miljöpartiet de gröna, efter Peter Eriksson. ´

Jag har inget emot Annie Lööf. Det handlar inte om att jag vill kritisera henne för att hon är ung, kvinna och oerfaren, för det stämmer inte. Hon är ung, kvinna och inte lika erfaren som Fridolin. Jag har inte hört henne så mycket och vill därför inte uttala mig om hon passar som partiledare eller ej. Det jag blev irriterad på när jag såg dessa små intervjuer med dem var för att ingen av de kunde stå för att Fridolin har mer erfarenhet inom politiken. Kanske hade Gustav verkat lite för mycket besserwisser om han sagt det? Kanske hade det varit att skjuta sig i foten av Annie att säga det? Men det med att hon bara är kvinna, det känns som lite vagt argument, men kanske ligger det något i det?

2011-09-08T23:00:00.001+02:00

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Det beror på lite olika saker. Inte för att jag inte har något att skriva om, utan mer för att mycket har hänt och händer i mitt liv. I våras slutade jag som teamare i Brickebergskyrkan. Sommarn tillbringades som vanligt på hjälmargården. Nu, för snart två veckor sedan började en ny fas i mitt liv. Jag har nämligen börjar plugga. Har hamnat i ett sammanhang som på sätt och vis känns igen men ändå är helt olikt. Sedan har jag flyttat till en ny lägenhet. Så det har hänt mycket na saker i mitt liv.

Det är inte bara för att tiden inte finns som jag inte har skrivit här. Under dessa två år som teamare och under denna sommar har det hänt en del saker i mitt liv, har jag fått möta möta nya och gamla vänner som har inspirerat och utmanat mig, jag har fått lite nya perspektiv på vad livet handlar om, jag har.. ja, jag har en hel del som jag gärna skulle vilja berätta och skriva om här. Men jag funderar fortfarande på vad som jag vill/kan skriva här som är personligt och inte för privat. I vissa lägen är det en hår fin gräns där emellan. Då jag känner att jag inte vill skriva privata grejer eller skriva för mycket om vad andra människor har sagt/gjort så avstår jag just idag från att skriva om det. Kanske kommer det några inlägg om de saker jag tänker på. Kanske kommer dem om några månader, när de inte känns så privata längre. Annars kommer de när jag kommit på hur jag kan skriva om det, så det inte blir lika privat eller utan att skriva för mkt om andra människor. Vissa saker jag tänker att jag skulle vilja skriva om, kanske jag aldrig skriver här, då de förblir för privata.

Kanske blev det ett lite rörigt inlägg om personligt vs privat. Men jag ville dela med mig om varför det varit lite tyst här. Nu vet du och snart hoppas jag att det kommer ett ordentligt inlägg!

2011-06-14T23:55:00.000+02:00

Jag hoppas jag inte väcker mina grannar när jag hoppar och studsar i min lägenhet. Jag hoppas inte sängen går sönder när jag hoppar i den. Jag hoppas grannarna gillar min musiksmak. Jag undrar ibland vad folk har tänkt när de mött mig idag. Jag hoppas jag inte irriterade allt för många när jag gnislade på min cello (med balkongdörren öppen). Men egentligen struntar jag i det. Jag struntar i om jag väcker mina grannar. Om sängen går sönder får jag köpa en ny. Om grannarna klagar hälsar jag att de får köpa öronproppar. Detsamma säger jag till de på gatan. För ingenting kan stoppa mig!

i'm a believer - help me believe

2011-05-19T21:22:00.001+02:00

"Kvällen är oförglömlig" står det högst upp på en sida i en gammal anteckningsbok. Jag funderar på vad det var för kväll? Ja så ofärglömlig var den tänker jag. När jag börjar läsa så inser jag vilken kväll det var och jag minns den, minns det som att den var... i förrgår. Det hela utspelade sig på en gymnasieskola, på en konferens.

Innan den kvällen så visste jag inte hur jag skulle göra. Jag ville tro, men det gick inte. Jag visste att Gud fanns, men klarade inte av att tro. Nej, det gick inte. Jag minns att jag hade sagt till Gud att, nu den här helgen får du visa mig hur jag ska göra. Jag orkar inte längre, jag vill tro!

På lördagskvällen hade vi en "möta Gud" kväll. När vi började lovsjunga visste jag inte vad jag skulle göra. Jag klarade inte av att sjunga med i lovången, det gick inte. En ledare gick fram och pratade lite. Han var på väg ner, men så tog han micken igen och fortsatte. När han började prata igen så förstod jag att det var till mig. Mitt hjärta började banka och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. (vad han sade tänker jag inte skriva här). När han var klar så gick jag ut. Ville vara själv. Klarade inte av att höra lovången, för jag orkade inte tro.

Jag satt utanför. Grät. Ropade. Ropade på Gud. HERRE, jag vill komma tillbaka! Efter några minuter gick jag in igen. Då stod alla ledarna där framme som förebedjare. Där ute hade jag bestämt mig, jag skulle gå fram på förbön. Jag gick fram till han som hade snackat innan. Jag berättade hur jag kände och han frågade om jag hade landat i tron igen. Näe, svarade jag. Jag har inte landat. Han sade en del kloka saker och jag bara sög in det. "Det gäller att ta steget ut och lite på Gud. Precis som Petrus gjorde när han gick ur båten och gick på vattnet." Det var det steget, ut ur båten, som jag ville ta. Han fortsatte och berättade om en gammal pastor som skulle intervjuas av en journalist. Pastorn hade lämnat tron och de pratade nu om varför och om de frågor som gjort att han lämnat. När de började prata om Jesus så började pastorn gråta. "Det är just det" sade pastorn, "jag saknar Jesus".

Det var lite så jag kände. Jag kunde inte förstå hur det kunde finnas en Gud, jag hade svårt att tro det. Men, jag saknade Jesus. Jag saknade friden, saknade kärleken. Sedan sade ledaren till mig; "När du börjar i frågasätta Gud, gå inte bort från Honom. Gå till honom med dina frågor. Lämna inte Gud, även om det är tungt". Sedan bad vi och när jag gick där ifrån kände jag att jag hade landat i min tro igen. Även om min tro inte var så stark och övertygande, så jag hade jag i alla fall en tro! När jag kom till Gud, så hjälpte han mig att tro. I'm a believer, help me believe.

fritt ur mina anteckningar

2011-03-21T23:34:00.000+01:00

Ingenting får jorden att verka så rymlig

som att ha vänner på avstånd

de utgör breddgraderna och längdgraderna

~Henry David Thoreau (1817-1862)~

Saknar dig. Saknar er.

2011-03-13T00:25:00.000+01:00

"Detta ska jag aldrig göra om igen!" Kändes dock bekant.. har nog sagt det förut, några gånger. Varför kommer man alltid på saker när det är försent? Men nu lovar jag, jag ska aldrig mer göra om det!!

När det hettar kring öronen...

2011-03-07T00:19:00.001+01:00

"Om du inte vet att det är Guds vilja så finns det stor risk att du backar när det hettar kring runt öronen." Det är en av de saker som riktigt har fastnat från teamträningsskolan. Vem som har sagt det och exakt när vet jag inte, men det är inte heller så viktigt. Men citat är något jag tänker på emellan åt. Om jag vill ge allt för Herren och göra hans vilja så vet jag att det är stor risk att man hamnar på vägar man inte trodde att man skulle ta. Om man ger allt och följer Honom så vet jag att det finns en som vill göra allt för att du inte ska gå den rätta vägen. Ja, det kommer hetta kring öronen...

För ett år sedan så hade jag bestämt mig för att jag skulle teama ett år till. Jag hade inte skickat in ansökningspapprena än, men jag hade bestämt mig och pratat med mina handledare och så. Jag var fast övertygad om att det skulle bli ett teamår till! Men lite senare, ungeför i maj, kom tvivlet. "Ska jag teama ett år till? Är de det Gud vill? Jag vill?" Tankarna kom ibland, men jag sköt ifrån mig dem; "Klart jag ska teama!"

Tiden gick och några veckor senare hade "gemensam framtid" sin års kongress (eller liknande) i örebro. Jag gick på några av kvällmöten, bland annat ett nattmöte.Vid den här tiden hade även min teamkamrat bestämt sig för att köra på ett år till. Jag satt där på en stol på club 700. Tankarna om det där teamåret kom tillbaka. Var det verkligen teama jag skulle göra? Den här gången gick det inte att bara skjuta undan tanken, istället tog den över alltsammans. Jag kunde inte koncentrera mig. Jag ville bara där ifrån! Jag klarade inte av att sitta kvar där inne. Men någonstans kände jag att Gud ville att jag skulle vara kvar. Han fick mig att stanna längre än vad jag hade tänkt. Dock klarade jag inte av att vara kvar, hur mycket det än kändes som att Gud ville det. Jag kom äntligen ut.

Det jag inte visste då var att jag den kvällen fick svar på min funderingar. Jag lyssnade inte på predikan, men på något konstigt sätt lyckades jag snappa upp några få meningar, och det var det enda. Inte visste jag att dessa meningar skulle få vara grunden för hela mitt näst kommande år. Det predikanten sade var; "Om jag skulle fråga er vad er kallelse är, skulle många av er inte kunna svara. Men om jag där emot skulle fråga vad ni brinner för, skulle de flesta av er kunna svara. Det är det ni brinner för som är er kallelse!"

När jag några dagar efter detta möte när jag Gud om det var meningen att jag skulle teama ett år till eller ej, så ploppade dessa tre meningar upp. När jag svarade på dem så insåg jag att det var just teama som Gud ville att jag skulle göra. Mina svar blev nämligen att jag brann för ungdomar och Brickebacken. Vad passar du inte bättre än att teama i Brickebergskyrkan bland ungdomarna och vara kamratstödjare på Brickebackensskola!?!?

Bara för att jag fick detta svar så har det inte enbart varit enkelt att teama. Det har kommit svårigheter och det har även funnits de gånger då jag funderat på om det verkligen var team som Gud ville att jag skulle göra det här året. Varje gång jag har frågat mig detta så har Gud lyft mina blick och sagt; "Jag har redan svarat på den frågan Lovisa, du vet vart jag vill ha dig" och jag har i min blick sett ungdomarna och brickebacken, insett att det inte bara handlat om mig.

Under detta år har det aldrig "hettat till runt mina öron" så pass att jag på allvar funderat på att hoppat av. Men under svårigheter och de gånger jag ibland funderat på om jag gjort rätt val, har det varit väldigt skönt att kunna luta sig mot detta. Det är här, i brickebergskyrkan, i brickebacken, bland ungdomarna som Gud vill ha mig - för det är det jag brinner för, det är hit han har kallat mig.

stark i sin svaghet eller svag i sin starket?

2011-02-08T00:17:00.009+01:00

När man går teamträningsskolan så har man weblektion varje torsdagsmorgon. Ibland är man är man lite arg på att ens sovmorgon förstördes, men det försvinner så fort man ser alla härliga klasskamrater (webcam). I torsdags handlade det om kallelse och att Gud använer en i sin svaghet. Ofta kan man blir arg på att man har svagheter, men samtidigt så får Gud ofta lysa igenom på just de områdena. Paulus skriver att han har bett Gud att Han ska ta bort hans svaghet, men att Gud inte gör det. Just för att när vi är svaga är Han stark.

Okej, man kan bli arg på sina svagheter. Det blir jag också emellan åt, men inte jätteofta. Kanske nedvärderar jag mig själv så mycket att jag inte försöker jobba på mina svagheter, för att jag tänker att det ändå är kört? Eller så är det så att som (från början) fyra i syskonskaran med enabart äldre bröder, så har jag alltid blivit älskad för den jag är. Hemma har jag aldrig riktigt känt att jag velat vara någon annan. Med en mamma som ganska ofta säger; "ää det är inte så noga, bara man gör sitt bästa", ja gör man sitt bästa så kan man vara nöjd sen. Det tror jag är en av anledningarna till att jag inte så ofta kommer till den punkten då jag tycker min svaghet det är jobbigt.Ett av de ämnen hade svårast för i skolan var idrott. Det är klart att jag kände mig dålig när alla andra kunde göra kullebytta, men inte jag. När alla andra kunde hoppa över plinten, men inte jag. Men detta har inte fått mig på fall. Jag får fortfarande dåligt ibland när det kommer till idrott och framför allt redskapsgymnastik.

I lördags stod jag och spelade bordpingis med en kille på kyrkans fritidsgård Zaion. Pingis är verkligen inte min grej, jag suger fett. Men av någon anledning så hamnade jag där ändå. Vi började spela och jag kunde ju knappt träffa bolen med racket, och om jag lyckades med det så träffade jag i alla fall inte bordet på andra sidan nätet. Men vi skrattade och försökte igen. Det slutar med att han hämtar en liten innebandy klubba och spelar med den istället. Då var vi ungefär på samma nivå. Jag kan lova dig att vi ibland skrattade så vi nästan grät. I min svaghet, fick jag bringa lite glädje.

Både jag och du blir ibland sura och arga på Gud för våra svagheter. Det händer att vi ibland ber böner som Paulus, att Gud ska ta bort dem - men inget händer. Härom dagen blev jag lite små sur på Gud, men inte över mina svagheter, utan över en av mina styrkor. Jag blev lite smått arg på Gud för att jag just fått den där gåvan. Det är ju skitjobbigt emellan åt! Jag gick och grämde mig lite över det där. Visst hade jag lite svårt att vara arg på Honom för det är ju en gåva han gett mig, men jag samtidigt kände jag; Jag orkar inte mer! Ta bort den!

Jag hade från början tänkt att landa i att ibland är det inte bara sina svagheter man är arg på, ibland även sina styrkor. Men ju mer jag tänker på det så var det kanske egentligen inte min styrka jag var arg över. Det fanns saker bakom som jag då inte kunde se, men som i skrivandets stund blir tydligare för mig. Kanske var det delvis min frustration över att inse att jag inte kan göra allt och inte kunde nöja mig med att inse att jag gjorde lite och att det räckte? Nu kan jag även se att det låg svagheter i perferin, som jag inte kunde se då. Svagheter som gjorde att jag, i min styrka, inte orkade. Jag inser att det kanske inte var för min styrka jag skulle vara arg, utan för min svaghet. En svaghet som jag tror att Gud vill att jag ska jobba med, för att den styrka han gett mig ska få bli starkare.

(Ledsen för ett kanske väldigt förvirrande inlägg, men ibland när man skriver upptäcker man/visar Gud på saker man inte sett tidigare och då kan det bli att man måste landa på ett ställe man inte tänkt. Om du inte fick ut något av det, så kan jag trösta dig med att jag fick ut och lärde mig massor av att skriva det. Men i min och din svaghet - är Han stark)

Kristna Martyrer

2011-02-04T00:31:00.001+01:00

En blogg om allt och inget till, här kommer ett inlägg om kristna martyrer.

Ordet martyr kommer från det grekiska ordet martyrs som betyder vittne. Förr användes ordet främst i domstolar. Idag har dock betydelsen ändrats lite och man skulle kunna definiera det som någon som dör för sin övertygelse. Om man då ska se på vad en "kristen martyr" är, så skulle man kunna säga att det är någon som fråntas sitt liv för trons skull.

Nästan alla Jesu lärjungar dog martyr döden och även Paulus. Men den första martyren som det står om i bibeln är Stefanos, apg 7:54.

Man räknar med att under 1900-talet har 45 miljoner kristna fått sätta livet till för sin tro. Under åren 33 (Jesu död) – 1899 har ungefär 25 miljoner dött för sin tro. Enbart under år 2006 led ungefär 171 000 människor martyrdöden. Namnen i våra almanackor är från början namn på helgon och martyrer.

På Jesu tid så betraktades kejsaren i Rom som en gud. Det fanns viss religionsfrihet, man fick tro på vad man ville, så länge man visade kejsaren gudomlig respekt. Detta gick judendomen emot, då den säger att du bara får tillbe en gud. Men eftersom de var en minoritetsgrupp i landet och bara var knutet till en etniskgrupp, så lät man dem vara. Man fick dock stora problem när kristendomen kom. Den "nya" religionen tillät inte, precis som judedomen, att man tillbad flera gudar. Men kristendomen var inte knuten till en etniskgrupp, så som judendomen var, utan den vände sig till alla folkslag. Till en början lät man de vara, men efter ett tag växte kristendomen så pass att det blev ett politiskt hot mot kejsaren och det politiska etablissemanget. Kejsar Nero, romersk kejsare år 54-68, började en stor förföljelse mot de kristna. Många av dem fick dö en död som bevittnades av allmänheten som underhållning, men även som levande facklor på hans fester. Det är mot bakgrunden av detta som martyrskapet i modern mening växer fram.

En martyr söker inte medvetet döden. Man dog alltså inte martyrdöden för att få komma in i himlen, för dit visste man redan att man fick komma ändå genom Jesu uppståndelse. Vid den tiden under de stora förföljelserna i Rom fanns det en kultur där man var villig just dö för det man trodde på. En filosof kunde t.ex. välja att hellre dö än att göra avkall på sin lära. Det var genom att vara beredd att dö som man visade sig omutbar.

När man läser gamla berättelser om människor som fått dö martyrdöden finner man vissa likheter. Som jag skrev innan så har martyren inte sökt döden utan det har blivit en följd av sin tro. Men en troende människa döms för det mesta inte till döden för att den ber om en bättre värld, utan främst för att den vittnar om något som ofta provocerar eller stör andra människor. De kristna i Rom förföljdes egentligen inte för deras tros skull, utan för att de inte ville lyda kejsaren. Martyren ställs för det mesta inför rätta p.g.a. att den har vittnat om uppståndelsen och det eviga livet. I nästan varje berättelse kan vi även läsa om hur de ställs inför rätta och där de har möjlighet att ”avsäga” sig sin tro och under Rommariket börja dyrka kejsaren istället, för att på så vis slippa dö. De flesta martyrers död skedde offentligt och då martyrerna höll sitt försvarstal fick de en sista gång, med munnen, vittna om uppståndelsen och det eviga livet. De romerska ämbetsmännen som hade i uppgift att förhöra och döma de kristna såg inte i sin uppgift att utplåna dem, utan avsikten med förhören var att övertala de åtalade att dyrka kejsare.

Som jag skrev i början så betyder martyr vittne. Men de kallas inte martyrer för att de dödas på grund av att de vittnar och berättar om Jesus, det är bara anledningen till varför de döms. De kallas martyr för att deras död blir ett vittnesbörd om det liv som övervinner döden.

Nu har jag skrivit en del om den tidiga kyrkans martyrer. Man kan då undra sig hur det ser ut idag. Vi som lever i västerländska kulturen kan ibland ha svårt att föreställa oss att det skulle finnas sanningar som är värda att dör för. Men som jag nämnde i början så finns det människor som dör martyrdöden även idag, och 45 miljoner dog under 1900-talet. Man kan fråga sig hur denna ökning har tillkommit. En anledning är att man idag har breddat innebörden av ordet martyr. Idag räknas inte enbart de som fått dö martyrdöden för martyrer, utan även de som fått lida, t.ex. varit utsatt för tortyr på grund av sin övertygelse. Om dessa är med räknade i statistiken jag skrev i början vet jag ej. Någonting däremot som kan ha förändrats i begreppet och som troligtvis är medräknat i statistiken är de kristna som p.g.a. sin tro och övertygelse har valt att leva ett liv för kampen om rättvisa och mänskliga rättigheter. Religiösa, politiska och etniska faktorer spelar alltså här samman.

Det har aldrig varit så många som dött martyrdöden som under 1900-talet. Samtidigt har antalet kristna aldrig ökat så mycket som det har gjort under detta år hundrade. Kyrkofadern Tertullianus skrev en gång ”martyrernas blod är de kristnas utsäde”. Kanske det ändå ligger något i dessa ord.

2011-01-20T23:02:00.000+01:00

Ta tid med Gud. Ha kvalitetstid med Gud. Det är viktigt. Det är otroligt viktigt. Något jag har upptäckt mer och mer. Det är det som är kärnan till det andra. Men det får inte stanna med enbart go tid med Gud. Det måste spridas vidare. Det måste levas ut. Älska Jesus. Älska vänner. Älska ovänner. Älska din nästa. Det måste få konsekvenser. Ska synas i mitt liv. Men allt börjar med att förstå Hans kärlek. Förstå hur mycket han älskar mig...

Nytt år

2011-01-05T02:34:00.001+01:00

Har du någon gång tänkt; Om det bara är det här det är att vara kristen så vet jag inte om jag vill vara med". Jag har tänkt tanken flera gånger. Men när jag sedan läser bibeln så är det ganska ofta som jag upptäcker att det handlar om så mycket mer. Det är inte bara bibeln jag läser för att upptäcka det, jag läser om andra personer som har förstått att ett kristet liv inte bara handlar om att leva för fredagens ungdomsmöte eller nästa konferens. Det handlar om hur man lever sitt liv där emellan. Sedan tror jag att Gud har lagt ner olika passioner och drömmar i oss, som gör att våra liv kommer se olika ut, vi går på olika vägar. Men det viktiga att komma ihåg är att även om vägarna ser olika ut så har vi ändå samma mål.
Det är detta jag försöker komma ihåg när den andra sortens tanke kommer; Jag måste göra som han/hon för att nå målet, ja det är nog så Gud vill att vi ska göra.

Det har precis varit nyår. En tid på året då många tänker tillbaka på vad som varit och vad som kommer, detta gör jag oftast på sommaren. Men en annan sak som många tänker på, och det även jag, är vad vill jag göra med mitt liv, vilken väg och vilka svängar vill jag att mitt liv ska ta. Ja det är en tid på året då jag brukar försöka ställa in kompasset. Förra året skrev jag om hur jag satte nytt fokus på Gud och att få en bättre relation med honom. Kanske är det precis vad jag gjorde i år med, men på ett annorlunda sätt. Jag tänkte väldigt mycket på vad jag egentligen ville göra med mitt liv. Tänkte vilken väg i livet som egentligen var min och på vad jag skulle ha som mål med mitt liv. Jag kom egentligen inte fram till så mycket. Målet var väl egentligen klart, jag hade ändå bestämt mig för att följa Gud, men hur det skulle ta sig uttryck i mitt liv var mer frågan. Någonstans fanns kanske frågan, vad handlar egentligen kristendom om? Det var sedan under de två, tre första dagarna på detta år som Gud började väcka upp gamla drömmar jag haft. Han har börjat väcka upp den pansion som han har lagt ner i mig. Drömmar och passioner jag hade glömt eller lagt på hyllan. Jag förundras över hur han kan ge mig de olika pusselbitarna. Det kan inte vara en slump att jag sätter på just de podcasten, lyckas höra just de meningarna på en predikan som jag knappt lyssnade på, att hon sade de där orden till mig. Jag har börjat se vägen framför mig, jag har börat se nästa steg i trappan.

ensamhet - och vänskap

2010-12-30T01:32:00.003+01:00

Det bästa som finns ibland är att få vara för sig själv, helt själv, att bara ha tystaden som vän. Tystnaden som omger en. Även om man skriker högt eller spelar hög musik så finns tystaden där.
Det kan vara så skönt, man lär känna sig själv, det är där jag får tid för reflektion. Där jag kan tänka tillbaka

på vad som hänt. Det är där jag kan fundera på vad jag vill göra med mitt liv. Det är där många av mina viktigaste beslut fattas, i tystanden, i ensamhetens tystad.
Men samtidigt som det kan vara det bästa som finns, så kan det ibland vara fruktansvärt. Samtidigt som det kan vara uppbyggande, så kan det rasera. Det är i den tystaden som de negativa tankarna kan komma. Tankarna om att man är dålig och inte duger, att man inte är bra på någonting. Det är i den tystanden man känner sig hopplös och inte vet vad man ska göra med sig.

Samtidigt som ensamhetens tystnad kan vara både positiv och negativ, så kan även vänskap vara sådan. Det finns vänskap som blir negativ. Vänskap där man pratar nedsättande om varandra, kanske till och med mobbar. Vänskap där man är vänner, mest för att dra nytta av varandra. Du minns det säkert från att du var liten, men den om du skrapar på ytan kan du se den även nu ibland. Hur man är falsk, för att vinna något annat. Eller den vänskap där man trivs med varandra, men problemet är att man ganska lätt hamnar i att man pratar illa om andra människor, människor som man egentligen tycker om.

Någonting kan ju inte vara negativt om man inte ser det i kontrast med något bättre, något mer positivt. Som tur är finns det ju positiv vänskap. Vänskap där man ger och tar. Vänskap där man kan vara sig själv. Där maskerna redan är raserade. Vänskap som är uppmuntrande och uppbyggande. Vänskap där man kan ha skratta och ha roligt tillsammans, men även gråta och sörja. "Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg", jag tror att det ändå ligger något i det. Visst har du känt lättnaden när du har berättat om någon svårt och jobbigt? Visst har du känt medlidandet när din vän berättar något svårt och jobbigt?

Vi behöver ensamhetens tystnad, och vi behöver vänskap - båda i positiv form. Vi behöver vara ensamna, tänka på vart vi vill komma i livet, fatta våra kanske viktigaste beslut. Men samtidigt behöver vi varandra. Det är i mötet med andra människor som vi formas och ofta hittar vilka vi egentligen är. Ta helt enkelt tillvara på ensamheten, och studerna du har med vänner!

2010-12-19T00:35:00.000+01:00

Fjärde advent och dags för..

LEGOEVANGELIET - Lost and Saved in Space
Episod 4

2010-12-12T23:28:00.000+01:00

Tredje advent och då dags för...

LEGO EVANGELIET - Lost and Saved in Space

episod 3

2010-12-09T06:00:00.001+01:00

LEGO EVANGELIET - Lost and Saved in Space
episod 2

2010-12-06T10:42:00.000+01:00

LEGO EVANGELIET - Lost and Saved in Space
episod 1

Veckans tankar

2010-12-03T18:12:00.000+01:00

Hur mycket av det man gör är sådant som man egentligen inte brinner för eller egentligen inte vill göra? Hur mycket av det man gör, som man tror sig verkligen vilja göra är sådana saker som man mer eller mindre har intalat dig själv att man vill göra? Vad skulle hända om vi slutade göra sådant som vi inte vill göra och bara göra sådant som vi känner att vi verkligen vill? Tänk om vi lade all energi på att göra det som vi verkligen vill och struntade i resten, hur skulle det se ut då? Mina tankar har gått lite åt hållet, att om vi sattsar mer på det vi vill göra och mindre på sådant som vi känner att vi måste göra, så skulle allt bli bättre. Kanske är det så att det där som du gör för att någon måste görat, kanske är det så att det finns någon annan som tycker att det verkar jätteroligt och skulle gärna vilja ta över, men tror att du gärna vill göra det och håller sig därför i bakgrunden.

Jag har frågat mig själv dessa frågor. Den svåraste är nog vad gör jag för saker som jag mer eller mindre har intalat mig själv att jag vill? Vad är det för saker som kommer i skymundan för att jag gör just sådanan saker som jag kanske egenligen inte vill? Kanske det är så att man inte riktigt vet det förrän man har slutat att göra det. Då man får känslan, å vá skönt att slippa det där! När man är mitt uppe i allt så är det svårt att sortera...

2010-12-02T23:11:00.000+01:00

Det snöar ute. Det snöar massor ute. Så pass mycket att om man öppnade munnen och sträckte ut tungan skulle tösten släckas direkt. Var på väg att test, öppnade munnen, men sen kom jag på att jag inte är fem längre och därför inte tillåtet att göra sådana saker.

Igår när jag kom hem fick jag en känsla av att någon hade varit inne i min lägenhet. När jag kom in i mitt rum så insåg jag att så var fallet. Tjuven hade inte tagit något utan snarare lämnat lite grejer. I fönstret stod nämligen en adventsljusstake och där hängde även en stjärna. Tjuven hette Åke, i min mun även kallad pappa. Tycker om mina föräldrar. För om jag känner dem rätt så är det mamma som har sagt åt pappa att åka och sätta upp adventsgrejerna i mitt fönster.

Snart är det alltså jul. Det snöar, det är iskallt och lägenheten är lite julpyntad. Nu längtar jag till jullovet. Känner att det är ganska behövligt just nu. Har inte så mycket planer, men kommer bli otroligt skönt att vara ledig. Tänka igenom hösten som varit. Blicka framåt åt våren, sommaren och hösten. Hur ska jag lägga upp min praktik till våren, ska jag förändra något? Vad ska jag göra nästa höst? Det är en fråga jag nästan ständigt går och tänker på. Plugga? i så fall vad och var? Jobba? Bibelskola? Resa? Jag vet. Vet ingenting. Ena stunden tänker jag plugg, andra tänker jag jobb, senare resa... ... Jag vet verkligen inte. Men det är ju ett halv år kvar, drygt, så jag behöver ju inte bestämma mig ikväll. Mycket kan ju hända...

Nu ska jag gå och lägga mig, kanske sätta på en film. Imorgon är det brunchdax!

2010-11-16T20:24:00.000+01:00

Idag bjuder jag på en låt text, swtitchfoots låt The shodows proves the sunshine.
En enkel låt med ganska enkelt sound, men en djup text som växer för varje gång man lyssnar på den.

Sunshine, won't you be my mother
Sunshine, come and help me sing
My heart is darker than these oceans
My heart is frozen underneath

We are crooked souls trying to stay up straight,
Dry eyes in the pouring rain well
The shadow proves the sunshine
The shadow proves the sunshine
To scared little runaways
Hold fast to the break of day light were
The shadow proves the sunshine

Oh Lord, why did you forsake me?
Oh Lord, don't be far away away
Storm clouds gathering beside me
Please Lord, don't look the other way

Crooked souls trying to stay up straight
Dry eyes in the pouring rain well
The shadow proves the sunshine
The shadow proves the sunshine

To scared little runaways
Hold fast to the break of day light were
The shadow proves the sunshine
The shadow proves the sunshine

2010-11-11T23:01:00.000+01:00

Ännu en gång har Gud visat för mig sin humor. När jag bad för en tjej såg jag operahuset i sydney, min tanke var what? Gud, vad vill du säga med denna bild?? Svaret blev; hon är unik, precis som det huset...

2010-10-21T23:10:00.000+02:00

Som hjorten längtar till bäckens vatten,
så längtar jag till dig, o Gud.
Jag törstar efter Gud,
efter den levande Guden.

ps 42

Jag älskar dig

2010-10-18T23:14:00.002+02:00

Guds enorma kärlek var något jag blev påmind om under veckorna i Hållsta. Jag glömmer ofta bort hur otroligt mycket Han älskar mig, och dig. Jag fick en riktig dusch av Han kärlek. Kan knappt förstå hur man har funderat på om Gud verkligen älskaren så mycket. Flera gånger har jag funderat på om Gud verkligen älskar mig lika mycket som Kalle, Lisa, Anton och alla andra människor. Men under dessa veckor har jag blivit påmind gång på gång, på olika sätt, att Han verkligen älskar mig. Han älskar mig så ofattbart mycket, i ordet sanna bemärkelse. Han älskar oss så mycket att vi inte kan förstå det. Vi har bara sett en glimt av hans enorma kärlek. Gång på gång visade Gud mig detta under dessa veckor, flera gånger genom andra människor. Det var en kväll som paletten verkligen föll ner för mig, att han älskar mig och det var genom en annan människa som talade rakt in i mitt liv. Min första tanke var; "wow, Gud kan verkligen använda andra människor! Tänk att han säger till den personen att det här ska du säga till Lovisa". Men sedan blev påmind om en sak som någon sade till mig för ett halvår sedan, "Gud talar i första hand till dig, när du inte lyssnar sänder han andra som får säga det till dig". Plötsligt insåg jag att Gud faktiskt har viskat orden Jag älskar dig, hela tiden, det är bara det att jag inte har lyssnat. Idag hör jag orden, Gud som viskar; Jag älskar dig, jag älskar dig, i mitt inre och jag hoppas att jag alltid ska höra dem och vara lyhörd över vad Gud mer vill säga till mig. Kan du höra hur Han viskar i ditt inre; Jag älskar dig. Eller hör du bara bullret av allt du satt för, så som jag gjorde. Men jag är övertygad om att om du vill och om du söker Gud som kommer du höra de tre orden, för Gud älskar dig, för den du är.

2010-10-17T19:50:00.000+02:00

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva och vill skriva om, men jag vet inte var jag ska börja, vet inte vad jag egentligen vill skriva här. Men jag kan säga så mycket som att jag har varit på kursvecka i två veckor tillsammans med 40 andra teamare, plus våra fantastiska Nicklas, Simon och Nina. Det har hänt så otroligt mycket dessa veckor. Underbara människor, grym undervisning och en helt fantastisk Gud. Känner mig nästan som en ny person efter dessa veckor. Skulle vilja stanna där i fler veckor, men vi är ju där för att sedan sparkas ut i verkligheten igen, det är ju här vi ska vara. Samtidigt som vill vara kvar så känner man att man faktiskt ville tillbaka för att praktisera det man har lärt sig. Vi har haft otroligt bra undervisning, mest ledarskap undervisning. Tack vänner för dessa veckor!!

2010-10-03T22:59:00.000+02:00

Under helgen har jag fått med mig väldigt mycket tankvärt. Här kommer några av dem:

Efter en match som drog mig till frustration så undrar jag och många andra fans, kommer Peking att hålla sig kvar i toppen? Väntar Allsvenskan? Detta får vi reda på om några dagar.
Vi gick till Korskyrkan där de hade typ ungdomsmöte. Tobbe undervisade och teamat var Pengar (då de har en serie om Pengar, sex och makt). Frågan han utgick ifrån var ungefär; "Hur mycket av mina pengar ska jag ge till Gud?". Slutklämmen blev att frågan är felställd. Det är ju inte mina pengar, det är ju Guds. Frågan kanske istället skulle vara "Hur mycket av Guds pengar behöver jag behålla?".
Mitt hem är där min dator är. Hennes hem är där hennes TV är. Var är mitt hem? Vad är det jag håller kärt?
Jag och Emelie var på Kristet Center på ungdomsmöte. Fick med mig otroligt mycket där ifrån. Emelie sade ofta, tänk att vi är olika kyrkor men ändå tänker så lika. Andreas undervisade annars om att vi är som bönder, vi måste så evangeliet, vattna och skörda. Men allt har sin tid och ibland får jag så, ibland vattna, ibland skörda det jag har sått ibland det andra har sått. Det jag dock fastnade mest för var det att inte vara som en svans, man ser vart livet leder och bara följer med, utan att vara huvudet, för huvudet bestämmer riktning. För att gå åt det håll Gud vill måste vi fråga honom och be. Något jag behövde påminnas om.

Det var helgens tänkvärdheter, som jag kommer ta med mig in i nästa vecka och tänka på. I morgon börjar kursveckorna och jag kommer få en hel massa att tänka på. Men detta kommer jag inte lämna bara för det.

2010-09-30T13:32:00.000+02:00

Nu ska jag packa för att sedan ge mig iväg till Norrköping och hälsa på min älskade syster. Det komer bli riktigt kul att se hennes nya lägenhet och häng i Norrköping, med allt vad det innebär. Det blir npog så att vi imorgon ska heja fram IFK till seger, om de vinner är de så gott som klara för allsvenskan. På lördagen åker jag hem, men tar en paus i Linköping för att träffa Isabelle. Ska bli otroligt roligt, har inte träffat henne på länge nu. Sen har jag söndagen på mig att tvätta och packa, innan det bär av till kursvecka. Och vet, jag ser fram emot kursveckorna, det är ju helt otroligt!!

2010-09-29T13:25:00.002+02:00

Commodus är dum.
Maximus är snäll.
Jag tycker om Maximus.

2010-09-23T23:58:00.001+02:00

Kanske har du länge tänkt att det snart borde komma upp ett inlägg här igen om valet. Nu när alla röster är räknade och mandaten fördelade, och allt sådant. Men jag har inte orkat skriva ett inlägg om det, finns så många andra som skriver om det och många som gör det bra, så jag ska inte försöka mig på detta. Men jag kan ju säga att jag hör till en av dem (många) som länge hoppades på att alliansen skulle få majoritet, allt för att Sverige Demokraterna skulle bli vågmästare. Men tyvärr blev ju så inte fallet och och jag är djupt besviken på svenskafolket. Ja, jag tycker det är fruktansvärt! Sorry, men mycket mer politik blir det nog inte i detta inlägg för nu har jag annat att tänka på.

saknad

2010-09-20T18:12:00.003+02:00

Det är dagar som den här som jag börjar fundera över om hon har rätt. Det är dagar som den här, då jag saknar dig, som jag funderar på om det ligger något i det hon alltid har sagt. Men jag tror verkligen inte det skulle gå, av flera anledningar. Önskar ibland att han skulle göra det som vi skämtade om, som jag avböjd. Tror vi vill så pass olika saker i livet. Fast kanske är de mer lika än vad jag tänker? Tror inte det skulle gå. Känns som tiden redan har gått förbi, som att det är försent. Kanske är det bara vad jag inbillar mig för att jag är rädd, rädd för vad som kommer här näst? Jag vet inte. Vet inte vad jag känner. Vet inte vad jag vill. Det enda jag vet är att jag saknar dig.

2010-09-19T16:35:00.003+02:00

I de flesta samtal idag så har vi kommit in på politik... vet inte om det kan ha något att göra med att det är 19 september?

Jag önskar nästan att det vore val varje år, för då syns politikerna mer, man har mer roligt att följa på TV och man kan gå till valstugorna att disskutera. Idag är det val, imorgon springer politikerna in och gömmer sig, för att göra sitt jobb. Kvar lämnar dem oss andra på gatan. Nej men jag önskar bara att man kunde få disskutera politik oftare. Så hör i valtider så blir ju alla, nästan, mer eller mindre politiskt intresserade - fler att prata politik med. Vilket vi gillar starkt!

Nu ska jag gå och göra min plikt som svenskmedborgare!

Teamplanering

2010-09-17T08:10:00.004+02:00

brickebackensskola brickebergsrestaurang planering planering planering planering... ... så såg ungefär teamarnas dag ut igår! Vi planerade i några timmar. Det som planerades var kvällens Kingdom Culture och Zaion. En riktigt grovplanering över hela Zaion. Vi kommer ha sååå roligt!

Tycker vi var ganska duktiga, då vi inte flummade ut jättemycket i planeringen. Men det är ju inte varje dag man planerar i partyhattar heller...

2010-09-15T21:04:00.003+02:00

Idag har varit en bra dag. Allting har gått i ett sen halv ett, då jag hade planeringslunch med Magdalena. Det var otroligt mysigt och såg ut som planeringsluncher brukar se ut - planering en halv timme (max) och prata i en och en halv timme. Det vi planerade var våran tjejgrupp som vi har. Vi hade terminens första idag, så vi planerade det sista. Det blev en "skattjakt" med gåtor och skatten var glass och maränger. Vi hade även partyhattar och sådana där blåsgrejer, de stora "tomteblossen" är ju inte att glömma. Det uppskattades väldigt mycket och vi hade roltigt och mysigt. Kan ju dock meddela att det blev rätt dyrt då vi även lyckades få igång det där brandlarmet... Men åå vad mysiga och sköna dessa tjejer är!!

Men innan detta så hade vi även start för kristendomskolan. Vi blev inte så många som vi trodde, men vi hade det bra ändå. Kommer bli ruggigt spännande att vara med på kristendomskolan i år (en av min nya praktikaktiviteter).

Fick även svar från brickebackensskola idag, vi är välkomna tillbaka. Det känns väldigt spännande och roligt. Så dit ska jag och mitt härliga team imorgon. För att sedan planera zaion!

Vi avslutar med en bild från kvällens tjejgrupp

I tankarna

2010-09-15T11:16:00.003+02:00

Varför åkte jag aldrig och hälsade på dig? Jag vet att du blev lite besviken. Det var inte så långt och komplicerat som jag trodde. Men nu går det inte. Varför gjorde jag det inte när jag ändå hade chansen? Nu känns det försent på någotvis. Jag vet att jag kunde, men var för rädd av mig.En strof i en av bo kaspers låtar ringer i mitt huvud; Jag kanske inte bryr mig tillräckligt om ditt liv. Jag håller på att lär mig och ibland så tar det tid. För vissa går det aldrig men jag tror det går för mig. Men frågan är om det går för mig. Just nu känns det hopplöst. Väntade kanske för mycket på att du skulle bry dig om mig mer...

Långa nätter

2010-09-14T12:55:00.002+02:00

Melissa Horns skiva har precis stannat. Det var första gången jag lyssna igenom skivan och det var flera låtar jag fastnade för, så jag funderar på att sätta på den igen. Men jag låter det vara tyst ett tag. Låtarna fick míg att tänka på livet och allt som hör där till. Det är tyst i rummet, men hennes låtar har ännu inte lämnat rummet. Jag sätter inte på skivan igen på ett tag, den talar fortfarande, i tystheten kan jag höra hennes texter och musik, de viskar fortfarande. Det finns en känsla i rummet, som inte går att förklara. Känslan som blir i hjärtat när man funderar på livet, kärlek och vänner, och varför det blev som det blev.

Långa nätter - en skiva som träffade mitt hjärta.

2010-09-09T14:52:00.002+02:00

Tio dagar kvar. Igår fick jag mitt röstkort. Jag vet, sent. Fick beställa ett. Det kom aldrig med posten som normalt. Men igår damp den ner i brevinkastet. Jag har ett röstkort. Det betyder att jag får rösta. Om tio dagar i min vallokal.

2010-09-08T11:27:00.004+02:00

Jag har en sak jag måste bekänna - Jag stakar dig på facebook!

Kom igen, alla stakar någon på facebook, det är bara erkänna. Man stakar någon mer eller mindre. Är det inte det facebook är till för? Eller det vi i alla fall använder facebook oftast?

2010-08-30T17:21:00.000+02:00

Lovsång förenar. Förra året på kursveckorna märkte jag det väldigt tydligt ibland. När man umgås 50 stycken ganska tätt inpå varandra så finns det faktiskt några personer som man kan störa sig otroligt mycket på. Inte på det sättet att man inte tycker om dem, utan mer att man inte "klickar" och går varandra på nerverna stup i ett. Men så kommer kvällsmötena. Lovsången börjar och så efter ett tag kommer man på att man faktiskt står i samma rum, kanske till och med bredvid han eller hon som man störde sig så mycket på, men det är inget man tänker på då för då har man ett annat fokus - Gud.

För två veckor sedan började en ny kursvecka, med nya människor. Alla är nervösa, vissa mer än andra, men nervösa tror jag alla var. Det var inte många där som jag kände, av 40 stycken kände jag ca 6 st. Vi började med att äta lite mat för att sedan gå upp i kyrkasalen för en liten samling. Ledarna presenterade sig och vi sjöng lite lovsång. När vi stod och sjöng så kändes det som att vi var en enda stor famillj. Det kändes som att vi hade känt varandra läänge. Kändes som att nervositeten hade runnit av oss, i alla fall mig. Fokus var på Gud. Vi kom närmare varandra, även om vi inte kännde varandra så kändes det som att vi kom närmare varandra, för vi har samma far - vi är syskon.

När vi har folus på Honom så tynar det mesta bort. Som man sjunger i lovsången "fäst dina ögon på Jesus"; Alla ting runt omkring smälter bort som snö, i ljuset av hans ära och makt.

2010-08-29T19:51:00.008+02:00

Nyss hem kommen från en otroligt bra helg på hjälmargården. Denna helg har jag inte jobbat i kaffestugan, utan vi hade församlingshelg. På fredagen åkte vi ungdomar ut och vi var 60(!) stycken ungefär. Kvällen bjöd på trevlig gemenskap, god mat och terminens första Kingdom Culture (ungdomsmöte). Mötet var riktigt bra, för man kände verkligen att Gud var där. Många fick möta Gud på nya sätt och en del mötte även honom för första gången. En tjej gick in och ut hela tiden, när jag gick efter för att kolla om det var något speciellt så såg jag att hon grät. Det visar sig att hon kan inte gå in i möteslokalen utan att börja gråta, för att Gud är där så starkt! Det är bara ett av många exempel på hur Gud rörde bland ungdomarna.

På lördagen kom resten av församlingen ut. Dagen bestod av seminarier, lekar, gemenskap, festmåltid och nattvardsfirande med välsignelse vandring. Det var riktigt mäktigt att fira nattvard men även att gå välsignelse vandringen. Det är en "vandring" som gör att alla får be för alla. Alla åldrar var verkligen med och det var underbart att se och höra vittnesbörden sedan efter åt. Många vuxna sade att de inte känt Guds kärlek eller närvaro så starkt på flera år. När det var slut så ville man verkligen inte gå där ifrån för att Guds närvaro vilade så "tungt" i rummet.

Söndagen bestod av flagghissning (får ej glömmas), församlingsforum, städ och gudstjänst med dop. Jag tycker det är helt underbart att se på dop förrättningar, se hur människor genom handling visar att de har bestämt sig för att betala priset för att få vandra med Jesus.

Detta blev verkligen en toppen helg, hade inte vågat hoppas på en sådan bra helg som det blev! Trots allt som är så blev det en helg med kärleksfullgemenskap, tillsammans med varandra och tillsammans med Gud. Låt oss fortsätta hösten i samma riktning!

2010-08-25T23:06:00.003+02:00

Jag tycker livet är lite läskigt, för egentligen vet vi INGENTING om vad som kommer hända. Men det finns något charmigt i det också. Jag skulle väldigt gärna vilja se in i framtiden lite. Vilken väg kommer mitt liv att ta? Vart kommer jag ta vägen? Vad kommer jag att plugga? Vem kommer jag gifta mig med? Ja alla sådana frågor...

Det är inte alltid lätt att leva i nuet...

2010-08-24T20:30:00.002+02:00

TYSTNADENS frukt är BÖN.

Bönens frukt är TRO.

Trons frukt är KÄRLEK.

Kärlekens frukt är TJÄNANDE.

Tjänandes frukt är FRID.

Moder Teresa

2010-08-23T10:01:00.000+02:00

Hej hej hej, hemskt mycket hej!

Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev här och det beror nog egentligen inte på att jag inte haft så mycket att skriva om, för det har jag. Det beror mer på att jag inte har prioriterat bloggen.

Sommaren är nu slut, det har varit mycket jobb, men inte endast. Jag har hunnit med spontan tripp till Norrköping, min första hel dag på varamon (trotts att jag har bott där fem år) mycket häng med systern min då hon bott i min lägenhet och hunnit umgåtts med vänner. Jag har varit på chili, vilket var otroligt roligt. Finns det något härligare än att få se hur ungdomar närmar sig Gud, hur ungdomar får nya erfarenheter och möten med Gud, och inte så sällan sitt första möte med Gud? Det känns så otroligt att jag får vara med och se allt detta. Är sååå tacksam!

Men sedan blev det Frizon, inte så dumt det heller. Många vänner, härlig stämning, lite jobb, kaffe, konserter, husvagn mm mm. Riktigt bra, men frågar mig ibland varför jag egentligen åker dit. Men är ändå glad att den finns och så här efteråt är jag glad att jag var där. Lärde känna en hel del nya människor på frizon i år, vilket var riktigt roligt! Är dock fortfarande lite arg på att jag missade Rebekka Marias konsert, men det är sådant man får ta.

Direkt efter Frizon bar det iväg till årets första kursvecka. Med blandade känslor, mest positiva, satte jag mig på tåget mot Eskilstuna. Vid min sida hade jag mina underbara teamkamrater Albin och Frida. Efter både tåg- och taxiresa kom äntligen till Pingstkyrkan i Eskilstuna, där en del gamla och en drös nya ansikten väntade. Efter mat och lite prat gav vi oss iväg ut i skogen. Freesbeegolf och hinderbana på nio meters höjd väntade. Lag två kom sist, men vad gör det när man har roligt? Brännboll och korvgrillning blev det visst också. Eftersom kursgården vi skulle vara på var dubbelbokad de första dagarna innehöll även tisdagen äventyr, äventyr som Gokart. Första och långt ifrån sista gången jag kör! Väl på Hållsta så flöt dagarna på med undervisning, härlig gemenskap, Guds möten och allt annat som hör en kursvecka till. Om kursveckan blir det kanske ett till inlägg imorgon.

Kom hem för att packa om. Drog iväg för att jobba mina sista pass på hjälmargården för denna säsong. Jobbade och fixade inför personalfesten som var på söndagskvällen. Hade aldrig klarat dagarna om jag inte hade kaffet och den tyrkiska pebern. Vissa trodde att vi hade gjort tipskupongerna fel, men icke, tipspromenaden var på 27 frågor! Det blev en lyckad personalfest och en lyckad sommar...

2010-07-28T20:38:00.002+02:00

Var i uppsala på livets ord och lyssnade på Benny Hinn i söndags. Det var första gången jag var på livets ord och första gången jag lyssnade på Benny Hinn. Jag kan väl säga som så att hur mycket jag än försökte att inte vara skeptiskt så fanns det nog där någonstans. Eller skeptiskt kanske inte är rätt ord, jag var på min vakt lite grann hela tiden och större delen av tiden i onödan. Men det är väl lite så det är när man gör och upplever saker som man inte är så van vid. Det mesta handlar om kultur, vilken kultur man (i detta fall i kyrkan) är van vid. I Brickebergskyrkan i Örebro, eller någon av de andra kyrkorna jag har gått i så är det inte så vanligt att en står på scen och ber på det viset, det är inte så vanligt att predikanten säger åt alla att sträcka ut händerna, be högt efter eller att alla talar högt i tungor. Så det är inte så konstigt att man blir lite skeptiskt. Om det är rätt att göra si eller så orkar jag i nuläget inte sätta mig in i, även om frågorna finns där i bar någonstans. Men vem är jag att här skriva vad som är rätt och fel enligt bibeln? Vem är jag att säga att de gör fel, bara för att de inte gör som vi brukar göra i min församling? Det mesta handlar trotts allt om kultur.

Det var verkligen inte detta jag hade tänkt att skriva om, men det blev visst så. Nu ska jag gå och se vad de andra på hjälmargården har för sig. By the way så kan jag tala om att vi idag hade en man som heter Axel Jakobsson som spelade i kaffestugan. Han är blind och är grym på piano. Fatta vilket gehör han har!

Våga drömma

2010-07-24T01:10:00.003+02:00

Att våga drömma. Att våga drömma högt, alltså berätta vad man drömmer om, prata om det. Det är något jag har börjat se vikten i. Något jag har varit dålig på. Något jag har försökt träna mig på detta år. Det är viktigt att drömma, det får vi ofta höra. Men det är även viktigt att berätta vad man drömmer om.

Jag har länge haft drömmar som jag inte har berättat för någon, inte vågat berätta för någon. Någonstans har jag nog varit rädd för att jag är den enda som drömmer om något sådant. Jag har tänkt att jag är ensam om dessa drömmar. Men sen jag har börjat berätta om mina drömmar och tankar, så är det trots allt ganska ofta jag har hört att det har jag också drömt om, men jag trodde jag var ensam om det.

Ikväll blev jag påminnd om det ännu en gång, hur viktigt det är. En uppmaning till både dig och mig, Våga dröm, våga prata om vad du drömmer om.

2010-07-23T11:23:00.002+02:00

"Att alltid vara en smula barn, är att vara riktigt vuxen"
Jevgenij Jevtusjenko

Ett citat till er som säger att jag aldrig kommer växa upp och bli vuxen!

2010-07-12T15:10:00.001+02:00

"Jag vet en tejp som klarar det som inga tejpar klarar. Jag vet en tejp som läker, skyddar och bevarar!" sjunger jag medans jag försöker hitta en rulle silvertejp på gården. Efter en del letande och frågor vad jag ska med silvertejp till hittar jag den. "Silvertejp, kan laga alla brustna hjärtan. silvertejp, ger dig självförtroende. silvertejp, kan laga alla brustna hjärtan..." Owe tycker jag kan bli skomakare, nu när jag har lagat mina converse med silvertejp. Ja man kan laga allting med silvertejp, även brustna hjärtan svarar jag. Owe bara skrattar när jag går vidare och fortsätter sjunga "...silverteeejp, gör sig ekonomisktoberoende..." ja nu håller mina skor förhoppningsvis säsongen ut...:)

Tack Sara och ursulas urringning för en bra låt!

2010-07-12T12:57:00.002+02:00

Ur: Om änglar kunde tala

"Utan Jesus skulle kristendomen förvandlas till en steril morallära för mycket präktiga människor, både du och jag hade hamnat utanför."

2010-07-11T13:17:00.003+02:00

Sommaren är här och har varit det ett tag. Jag hänger en del på hjälmargården, där jag brer smörgåsar till tyskar, kular glass till barnen, serverar landshövdingen, kokar kaffe till gubbarna och sjunger och pratar med tanterna. I LIKE IT! Dock har jag inte badat i hjälmaren ännu eller spelat minigolf - skärpning.

Under min ledighet blev det under midsommarveckan en del på torp. Annars har det blivit mys i varamon med systern, bio med andra systern, systerkväll som slogs ihop med brödrakväll i brickebacken, en del häng i brickebacken, cd köp, fika med härliga männikor, en del tänkande, tagit roddbåten ut på hjälmaren, minisemestrar med familjen mm mm. En lyckad sommar, och jag tror inte den kommer bli sämre då både chili och frizon väntar!

Frågan kvar står; har hon rätt eller ej? Jag vet inte, det får visa sig om en vecka, eller två, om ett år eller fem...

2010-07-01T20:35:00.001+02:00

Nu är den köpt!

Robyn, Body talk pt1 - ett måste i skivhyllan

2010-07-01T01:38:00.002+02:00

Det är sommar. Jag har tid att tänka, kanske för mycket tid att tänka. Ska man tänka så här mycket? Jag vet knappt vad jag tänker på. Det är för mycket tankar som snurrar där uppe. Jag gillar hjälmargården, det ger mig tid att tänka, kanske lite för mycket tid...

2010-06-09T23:38:00.002+02:00

De senaste dagarna har det slagit mig vad fort tiden går. Idag slutade min lillebror nian, så jag var på avslutningen och insåg att det var fyra år sedan jag själv stod där med det där blåa bandet över axeln och kände mig så stor. Jag tänkte tillbaka lite på det året, men mest på avslutningen, vi tackade av lärarna, dansade, K-M fick hela aulan tårögd med sin sång, vi visade film från Barcelona som avslutades med alla namn i klassen föturom mitt och så tågade vi ut med svenska flaggan i spetsen. Det var blandade känslor den dagen, men mest kanske en lättnad känsla av att äntligen få sluta den där skolan och få börja på gymnasiet. Ja, för fyra år sedan när jag slutade nian tyckte jag att jag var stor, nästan vuxen. Men när jag såg dessa ungdomar så insåg jag hur liten jag var.

För ett år sedan tog jag studenten. Då tyckte jag verkligen jag var stor, och det var man på sätt och vis också. Men under året som gått har man verkligen utvecklats och växt på många områden. Om några år kommer jag tänka tillbaka och tänka, "oj vad jag tyckte jag var stor när jag gick teamträningsskolan, men ack så liten jag var då."

Undrar när man slutar tänka så. När ser man sig själv som stor och vuxen? Eller jag kommer ju aldrig växa upp ordentligt, som vissa menar. Men varför ska man göra det när det verkar tråkigt att vara vuxen och roligare att vara ung? Kanske har jag kommit in i en åldersnoja, jag vet inte...

2010-06-08T12:01:00.002+02:00

Igår tog jag och Rebecka en liten roadtrip till Stockholm. Det var trevligt. Vi hade inte bråttom så resan upp tog väldigt lång tid, men det var mysigt. Efter en matpause i Enköping och efter att ha guidat oss själva med kartan genom Tensta så hittade vi tillslut drottningholmsslott. Vi gick där en sväng för att sedan äta på en pizzeria, som låg bredvid affären Toy Töy (vilket vi hade ganska roligt åt) Senare bar det av till Kaggeholm. Sofia kom och vi gick på en riktigt bra konsert (över förväntan må jag säga). Det var musikerna på Kaggeholmsfolkhögskola som hade slutkonert. Erik blev riktigt överaskade av att se oss där. Hade nästan velat spela in hans reaktion när han fick se oss. Sedan bar det av hem igen. En lyckad dag! Var roligt att träffa en del människor som man faktiskt inte träffar så ofta! Tack för att ni förgyllde min dag! :)

2010-05-31T00:36:00.003+02:00

Jag kom på en sak idag. I sommaren var det 10 år sedan vi flyttade från Norrköping, till Motala. Det betyder att jag har bott halva mitt liv i Norrköping. Stunder från åren rusar snabbt förbi i mitt inre och tanken kommer; Var hör jag hemma? För några år sedan så sade jag alltid att jag bor i örebro, men kommer från östergötland. Men hur är det idag, räknar jag mig som östgöte eller närking? Räknar jag mig som hemma i Norrköping eller Örebro, eller kanske Motala? Går man efter dialekt så hamnar jag nog strax över marginalen för att vara östgöte och jag har dessutom bott 15 av min år där. När människor kallar mig närking är jag ganska snabb med att säga att jag bott i östergötland större delen av mitt liv. Men trotts det känner jag inte att jag mig inte "hemma" i norrköping, inte i Motala heller. Frågan är om jag gör det i Örebro? Ja var hör jag egentligen hemma? Jag vet inte ritkigt. Mina tankar vandrar över till vad detta får för betydelse för mina år framöver. Ja jag vet inte, kanske splar det ingen större roll...

2010-05-30T08:59:00.002+02:00

Tänk att även detta år böjar lida ot sitt slut. I fredags kom jag hem från den sista kursveckan i Eskilstuna, i fredags hade vi även terminens sista Kingdom Culture (som för övrigt var otroligt otroligt bra) igår hade vi sista zaion (dock första brandalarmet under i alla fall min zaion tid) och idag är det kristendomskoleavslutning. Tänk vad tiden går fort! Känns riktigt skönt att veta vad jag ska göra till hösten, och det känns rätt också.

Livet leker och jag är glad helt enkelt :)

2010-05-20T00:56:00.005+02:00

Man pratar om att allt fler lämnar kyrkan. Jag är inte förvånad. Så som kyrkan ser ut idag så är jag långt ifrån förvånad. Jag är mer förvånad över att det kommer en del nya till kyrkan. Imponerad över att de i vissa fall hittar en Gud bakom alla våra lekar, fika stunder och andra trevligheter. Allt för många idag verkar tro att deras kallelse är att vara bänkvärmare i kyrkan, som min teamkamrat sade när vi pratade om detta. Ofta tror jag att anledningen till att människor lämnar kyrkan är inte för att de inte längre tror på Gud (inte alltid, men ofta), utan för att kyrkan ofta, inte alltid, handlar om allt annat än Gud. Man lämnar för att man är besviken på kyrkan, mer än att man är beskviken på Gud. Jag har inga vetenskapliga bevis på att sådant är fallet, men i samtalen med människor och egna tankar så har jag märkt att det ofta är så. Jag vet hur jag själv allt som ofta tänker att om det är det här det kristna livet handlar om vill jag inte längre vara med. Det livet som finns i våra kyrkor idag är ingenting som lockar, varken för mig och många andra i kyrkan eller människor utifrån.

Jag frågar mig vilken Jesus vi egentligen följer idag. Den Jesus som vi läser om i bibeln verkar ha gömt sig i vår trevliga gemenskap. Vi lyssnar på en predikan, men så fort vi kommer ut till fika borden har vi glömt vad predikan handlar om och samtlar om allt annat förutom Gud.

Om du vill se förändring så måste du vara en. Vi kan inte bara sitta och vänta på att saker ska ske, vi kan inte sitta och klaga utan att ingenting göra. Det svåra är bara vad man ska göra, var man ska börja. Tänker på Shane Clainbornes (jag kan inte sluta föundra mig) kompis. Han kommer till Shane och säger; "Jag har lämnat kristendomen, för att följa Jesus". Jag förstår ändå lite vad han menar. Men vad ska jag göra? Var ska jag börja?

2010-05-14T13:36:00.002+02:00

I förrgår åkte jag till willy:s för att handla. När jag kom fram kom jag på att jag inte hade plånboken med mig. Tur var att jag bara hade låst cykeln och skulle gå in i affären när jag kom på det, hade varit jobbigt att komma på det i kassan. En sådan dag blir man extra glad över att bo nära mataffären!

2010-05-04T16:09:00.002+02:00

Just nu trivs jag otroligt bra med livet! Det beror på olika saker. Dels så känner jag att min relation med Gud börjar gå uppåt. Sen gjorde ju inte en helg med gamla goa vänner saken värre direkt. Jag har upptäckt, ännu en gång, hur viktigt det är med vänner. Kom in lite på det i ett tidigare inlägg. Under detta år när man står i en sådan ledarposition som man faktiskt gör som teamare så har jag upptäckt hur viktigt det är att ha vänner att umgås med där man inte är i ledarposition. Även fast man blir vän med ungdomarna och då det inte är jättestor åldersskilland, så ser dem mig och jag känner mig lite som en ledare även under en filmkväll då jag ej är "i tjänst", just för att jag i andra sammanhang är ledare för dem.

Jag har svårt att koppla bort och då koppla av när jag är hemma. På grund av dessa saker så var det otroligt skönt att åka iväg och träffa några gamla vänner. Det är, som jag skrev i tidigare inlägg, så skönt att komma och känna att man kan slappna av och bara vara sig själv. Jag är inte ledare nu (inte för att man alltid tänker NU är jag ledare annars) Jag kan prata om mina funderingar om livet och allt på ett sätt som man inte kan annars. Jag är på samma "nivå" som mina vänner.

Jag vet inte hur många gånger Sofia fick höra; Åå va härligt livet är! innan vi somnade. Men just nu känns livet riktigt härligt! Vilket gör att de innan stora problemen inte känns lika stora, när man fokuserar på det positiva i tillvaron! En grym helg i stockholm med grymma människor som jag beundrar på många sätt och en cool Gud så är livet på topp!

2010-04-21T08:07:00.003+02:00

Här klagar vi och tycker det är fruktansvärt att svenska resenärer inte kan komma hem utan sitter fast i ett femstjärnigt hotell i tyskland, som flygbolaget betalar. I Afrika skapar askan kris. Bönderna kan inte exportera sina grönsaker och blommor till Europa, vilket gör läget otroligt tufft i b.la. Kenya. Under de fyra första flygstoppsdagarna så räknar man på att kenyanska odlare sammanlagt har förlorat 12 miljoner dollar! Jordbrukarna har investerat allt de äger och har i varje skörd, vilket leder till att många bönder inte har råd at så om för nästa säsong.

Tänk vad bra vi har det...

2010-04-20T22:02:00.004+02:00

David, om du läser detta så ber jag dig titta till höger! Ser du!? Bloggarkiv! Den är inte längst ner på sidan som titdigare och den är hierarkisk, och inte rullande som tidigare! Detta för att du så fint sade till mig att ändra!

2010-04-15T12:00:00.002+02:00

För ett tag sedan fick vi i uppgift från teamträningsskolan att skriva vårt vittnesbörd. Jag måste nog erkänna att jag tyckte att det var en ganska löjlig uppgift. Men jag satte mig och började skriva. Det var inte riktigt så enkelt som jag hade trott. Det var någonting som jag märkte när jag satt där och skrev, denna uppgift som känns väldigt löjlig är ändå ganska viktig. Viktig, i den bemärkelsen att det fick mig att tänka tillbaka på mitt liv och fundera över varför jag fortfarande är kristen. Vad är det som har gjort att jag fortfarande håller fast vid min tro? Vad är det som har fått betyda mycket på min resa?

En sak som har fått betyda mycket för mig är de somrar jag fick ¨på Götabro, tonårsbibelskola. Där fick jag mycket undervisning, men framför allt många kristna kompisar och många möten med Gud. Men bara för att jag bestämde mig någonstans på högstadiet att jag verkligen ville vara en kristen så blev ju inte livet en dans på rosor. Det är många gånger som jag verkligen har frågat mig om Gud finns. Det finns även de gånger då jag har vetat att Gud finns, men frågat mig om jag är intresserad av Honom, att leva ett liv med Honom. Under gymnasietid fanns dessa frågor mer eller mindre alltid inom mig och de fanns de perioder då jag sade tack och adjö till honom för en tid. Men trotts det har alltid kyrkan och den kristna gemenskapen varit något jag ständigt varit involverad och sökt mig till. Detta har gjort att jag många gånger har lyckats resa mig igen och fått fortsätta min vandring med Gud.

Så sammanfattningsvis skulle man nog kunna säga att det är mötena med Gud och den kristna gemenskapen som gjort att jag, de gånger jag har fallit, har kunnat resa mig upp igen. Det är på grund av detta som jag fortfarande kallar mig kristen.

Dagens tips blir därför; När du tvivlar, gå inte bort från din kristna gemenskap. Sök dig till den, annars kommer det bli svårt och tungt att resa sig upp igen.

2010-04-12T15:10:00.004+02:00

När man är ledig hinner man med mycket! Sova ordentligt, lämna in mors cykel, luncha på stan, leta present till syrran, byta ett spel, kolla in saker på youtube och skriva tre blogginlägg (av väldigt hög kvalite...;)

När jag satt och syrfade runt på youtube hittade jag denna gamla cover, men I LIKE IT!

Nu ska jag stryka och laga mat innan jag drar till Norrköping på match!

2010-04-12T09:55:00.003+02:00

Läkarna sade att han aldrig skulle kunna gå. Läkarna sade att han aldrig skulle kunna prata. Idag är han författare, ståuppare, föreläsare skribent och en livsnjutare. Nu har Jonas Helgesson kommit ut med sin andra bok "Ett CP-bra liv". Hans första bok, Grabben i kuvösen bredvid, fick en att dra på munnen mer än en gång och gav en många tankar om livet. Jag längtar efter att få läsa denna nya bok.

"Om jag ska välja ett talesätt som beskriver mitt liv väljer jag det här: Ibland blir det inte som man har tänkt sig -- ibland blir det bättre. Vilket CP-bra liv jag lever"

Läs mer om Jonas på; www.jonashelgesson.se

2010-04-12T08:58:00.002+02:00

Jag vill åka transsibirska järnvägen. Fatta vad coolt. Det ligger på min lista över saker jag ska göra innan jag dör. Transsibiriska järnvägen, jag säger bara det

2010-04-11T00:36:00.002+02:00

De raka frågorna. De ärliga svaren. Sitta i soffan och egentligen inte gör någonting. Tystnaden känns inte obekväm. Alla masker är av. Alla fasader rasade, för länge sedan. Tänk vad skönt det är med nära vänner. De är behövliga!

2010-04-08T10:54:00.003+02:00

För någon/några veckor sedan fick jag en inbjudan att gå med i en grupp på facebook. Det gjorde lite ont i hjärtat när jag såg vad det var fär grupp; Rädda Frizonbibel. Detta är alltså en fem dagars bibelskola innan fesivalen med liknande namn drar igång. I många år har det funnits och några (typ 3) år har jag gått den. Detta har varit toppen på sommaren. 20-50 ungdomar har samlats för att få kunskap om bibeln, träffa nya vänner och få möta Gud. I år finns inte den chansen, för i år blir det inget frizonbibel (för få anmälda).

Anledningen till att jag blir ledsen är att jag anser att det behövs sådana här rum för kristna ungdomar. Några röster från gruppens logg; "frizonbibel är behövligt!" "Vart ska vi som är över 18 vända oss när vi vill åka på läger i en knapp vecka och få massa undervisning?". Det som gör mig mest less är nog att detta inte finns i våra kyrkor idag. Frizonbibel är, som det ser ut idag, behövligt för oss äldre ungdomar/unga vuxna då det inte finns så mycket rum för oss i kyrkan att få undervisning och samtala ihop.

Tänk att möjligheten att få åka iväg ut på landet och söka Gud, få undervisning och träffa vänner inte finns längre. Vad gör vi i våra kyrkor idag för oss som har gått ut gymnasiet? Vart ska vi över 18 ta vägen!? Vi behöver frizonbibel, men kanske framför allt få mer "utrymme" i kyrkan.

2010-03-22T08:53:00.002+01:00

"Detta är en seger för USA:s folk och en seger för förnuftet." menar Barack Obama och jag instämmer. I natt röstades vårdreformen igenom, 219 mot 212. Vårdreformen som ses som en självklarhet i Sverige och andra i-länder, men inte USA. Men nu äntligen har det gått igenom. Första gången vårdrefomen fördes på tal var av Theodore Roosevelt under valkampanjen 1912. Inte visste han då att det skulle ta nästan 100 år innan reformen skulle gå igenom! Detta är historiskt!!

det är inte på riktigt va?

2010-03-19T22:52:00.005+01:00

I Motala vid den här tiden för några år sedan, på den tiden då jag bodde där, var man inne på de sista repetitionerna inför årets påskspel. Sista året, som jag vet med, hyrde vi in oss i folketshus i Motala. Jag minns att av genrepen. Vi stod några stycken och tittade på scenen då Jesus spikas upp på korset. En som stod med oss och tittade på var en liten tjej som tyckte det var ganska otäckt. Hon tittar på oss och så säger; "Men, det är inte på riktigt va!?". "Nej det är det inte..." svarade vi. Men jag minns att jag själv tänkte; näe inte denna gång i alla fall.

Tänk att det faktiskt var på riktigt en gång. Tänk att det faktiskt är sant att Jesus spikades upp på ett kors och han gjorde det för din och min skull, för att Gud ville ha en relation med oss! Halleluja!

2010-03-17T19:37:00.002+01:00

Gick in på frizons hemsida för att kolla in den lite. Klickade runt lite för att sedan komma till frizonledningen. Läste lite om vilka som satt i den. Några namn kände man igen, andra inte. Sist ner på listan stod ett, för mig, bekant namn, Petrus Lilja. Han har under en hel massa år varit en av "de där äldre deltagarna på frizonbibel som försöker hålla ihop det hela". En person som jag diggar och ser upp till på en del områden. (det är inte många som lyckas få min uppmärksamhet när man undervisar, utan att jag behöver sitta och kladda i ett block...) I hans presentation, på frizons hemsida, skrev han en mening som jag fastnade för; "Sedan vill jag att min kristna tro ska genomsyra hela livet, särskilt de vanliga dagarna, så att de blir ovanliga." Sug på den du!

Ett annorlunda bönesvar

2010-03-14T22:51:00.003+01:00

Jag har världens skönaste sysselsättning! Jag går teamträningsskolan mellansverige och gör praktik i brickebergskyrkan. Kan du tänka dig att om dagarna nästan enbart hänga med ungdomar!? Kan det bli bättre? Träffa ungdomar både i kyrkan och på brickebackensskola. Få sprida Guds glädje och kärlek till ungdomar! Jag har helt enkelt världens skönaste sysselsättning! Det finns så otroligt många bönesvar jag skulle kunna skriva om... För några veckor sedan var det chili. Helt underbart! Se ungdomar möte Gud är underbart, även om de gör det för första, andra eller hundradegången så är det helt fantastiskt. Kristendomskolan, Zaion, hemgrupp, storsamling... Det händer saker över allt!

Att vara teamare är grymt! Dock är det inte bara en dans på rosor. Ibland är det riktigt tungt. Här om dagen var varken jag eller min teamkamrat särskilt pepp på att vara på brickebackensskola. Vi hade precis stängt uppehållsrummet där vi håller till och så satte vi oss i soffan, trötta. Vi pratade om hur lunch rasten hade varit, ingen av oss hade en jättebra bild av rasten men inte heller jättedålig. Men vi var trötta och väldigt opeppade. Vi frågade oss vad vi egentligen gör på skolan? Varför är vi här?

När jag kom hem bad jag till Gud att Han nästa dag skulle visa oss att vi ska vara på skolan, att Han på någotvis skulle visa att vi var rätt. Någonstans i huvudet hade jag tänkt att bönesvaret skulle bli mycket uppmuntran. Trodde jag ja...

Dagen efter, lunchrast och dags att öppna rummet igen, långt ifrån peppad. I mina tankar var jag nog redan inne i den helg som följde efter denna rast. Så mycket uppmuntran blev det inte. Det slutade med att vi fick stänga rummet efter alldeles för mycket stök och redan då hade man hunnit bli kallad en del fina ord (som är för fina för att skrivas här). Lite lagom sur på Gud gick jag hem och tog helg. Yippie vilken uppmutransdag Gud, sade jag till Honom. Jag sade ju till dig att jag ville att du skulle visa att vi är på rätt plats och så slutar dagen så här!?

När jag tänker tillbaka på den här dagen så inser jag att jag inte hade rätt att vara sur och arg på Gud. Min bön var inte att få uppmuntran, min bön var att Han skulle visa mig varför jag skulle vara på skolan, och det var precis vad Han gjorde. Jag är där för att finnas till för ungdomarna. Jag är där för att sprida glädje och kärlek. Jag är där för att Gud älskar dessa ungdomar!

Ibland ber vi och samtidigt som vi säger amen tänker ut ett bönesvar till bönen vi just bett. Vår uppgift är att be, sen får vi låt Gud sköta bönesvaren. Vi får vara beredda på ändra synvinkel, för att ibland se bönesvaret.

2010-02-08T11:23:00.002+01:00

Veckans citat blir några meningar skrivna av Shane Clainborne;

"Jag är övertygad om att Gud inte trasslade till alltoch gjorde för många människor men för lite för att försörja dem.Fattigdomen har inte skapats av Gud, utan av dig och mig därför att vi inte lärt oss älska vår nästa som oss själva."

2010-02-02T18:38:00.003+01:00

Varför öppnar vi inte kyrkorna för hemlösa när det är så här kallt!?
Är kyrkorna för fina för dem!? Tänk om någon skulle kräka ner våra fina, klädda stolar!
Jag vill inte städa efter dem, fatta vad äckligt!

Eller hur tänker vi? Varför gör vi det inte?

2010-02-02T18:29:00.002+01:00

Denna veckans citat blir ett som jag läste var je gång jag var på toaletten i två och en halv vecka sommaren 2004. Ja precis, på en toalett på Götabro i evangelisthemmet plan två (kommer dock inte ihåg om det var högra eller vänstra toan, sorry).

"En riktig vän är någon som kan melodin inom dig,

och sjunger den tillbaka när du själv glömt bort den."

2010-01-26T21:02:00.002+01:00

VECKANS CITAT;

"Lev enkelt, så att andra helt enkelt kan leva!"

2010-01-14T00:31:00.002+01:00

Denna kväll har jag och Albin suttit och pratat om allt Gud vill och kommer göra. Om hur kyrkan har varit, är och kommer bli. Om allt som kommer hända! o så tänler vi, fatta att vi ffår vara med!

Vi pratade om hur vi ska kunna nå ungdomarna och att vi måste be om att Gud verkligen får vara med och leda varje samtal. tre timmars samtal och jag som hade tänkt att gå och lägga mig tidigt idag för att orka med lektionerna imorgon.

Kvällens tips; Be konkreta böner, så får du konkreta bönesvar!

Greater things are jet to come. greater things are still to be done, in this city!
you are king of this city...

2010-01-01T17:19:00.004+01:00

Detta ska föreställa mitt första inlägg detta år, 2010. Jag hade tänkt att detta inlägg skulle handla om änglar och guldstoft, men eftersom det är ett nytt år och mina fingrar hellre ville skriva om annat så blir det nog så.

Tror vi var på väg till slottet, men kan även ha varit på väg tillbaka, det spelar i alla fall ingen större roll. Samtalet handlade om det gångna året men kanske framför allt om det nya året. Det var det året då USA kanske skulle få sin första svarta president, det skulle hända andra saker under detta år med, men detta var nog det största. Vi stod på tröskeln och tittade in i det nya året med spänning. Jag minns att jag frågade om du hade några nyårslöften. Ditt svar blev att ditt nyår skulle vara ett avstamp där du satte nytt fokus på Gud, ett år då du skulle få ännu bättre relation med Honom. Du kanske inte använde dessa ord, men budskapet var ungefär detta. Jag tyckte det lät som en bra sak och gjorde samma sak.

Som vi alla vet så fick USA sin första svarta president under det året. Om jag kom närmare Gud, det är svårt att mäta, men det jag vet är att jag fick ytterligare ett spännande år med Honom. Detta handlade inte om året som nyss passerat, 2009 och jag frågar därför mig själv varför jag skriver om det, vad har fått mig att komma ihåg detta, vad har gjort att jag kom att tänka på det just nu, när jag inte har gjort det på nästan två år? Jag vet hur viktigt det är att ibland ta sådana här beslut, att sätta nytt fokus på Honom. Vad passar inte bättre än att göra det i början av ett nytt år?

I skrivandets stund har jag bestämt mig för att detta inte bara ska vara en sak jag beslutade mig för för drygt två år sedan, även nu i början av detta år vill jag ställa om kompassriktningen på Honom. Detta ska bli året då jag kommer ännu närmare Honom och ska ta nya tag och försöka leva efter hans vilja.

Världsomspännande intranätet

2009-12-27T20:41:00.002+01:00

"Har du kopplat upp den till det där världsomspännande intranätet? ... ... Jag tror det här med datoraliseringen kan bli hur stort som helst ..."

Ja har ni tänkt på hur great det är!? Jag satt och skrev ett mail idag till en kompis som är på andra sidan jordklotet, trycker på en liten knapp och så kan han läsa den när han loggar in på sin mail och svara. Vi ska inte prata om skype. Jag sitter vid min dator och kan prata med någon som är, i ett annat rum av huset, eller en annan stad, ett annat land eller på en annan sida jordklotet...

Har du kopplat upp dig till det där intranätet?

2009-12-19T10:15:00.002+01:00

I spårvagnsstaden, där man tittar snett upp på varann. Där är jag nu... Det var lite små läskigt när man kom det kändes som en främmande stad, men samtidigt inte. Man kände ju igen parkerna, gatorna, affärerna ... ... Man går å så tänker man ja just ja här ligger teknik magasinet och lite längre bort så kommer det gå en rulltrappa ner till stadium. och helt riktigt så gör de det. Går på en av promenaderna för att inse att jag vet faktiskt exakt vart jag är, jag vet att här framme kommer folkuniversitetet där jag en gång i tiden spelade piano, jag ner för en gata för att inse att jag faktiskt hittade till kyrkan.

Saker och ting förändras, men ändå inte. Det var nio år sedan vi flyttade från Norrköping, men tänk, Parken ligger kvar, lika så spiralen, linden o tiimari (min favorit affär när jag var lite), sf, hörsalen och vattentornet, och lika så video affären vid kyrkan. Det var läskigt, och alla pratade ju som mig, fast lite värre :)

Nu sitter jag i vattentornet, min systers lilla rum. Hon fyller 20 år idag! Ner till stan ska vi nu, gå i liden och spriralen och titta in i tiimari

2009-12-08T20:52:00.003+01:00

Satt och nynnade på Pink´s dear Mr. President (efter att lyssnat på Marriete-love). Sedan slog det mig att min president inte är sådan. Min president ligger inte och sover när jag gråter, Han sitter bredvid och gråter med mig. Han håller inte huvudet, Han tittar oss i ögonen. Han ödmjukade sig och blev en människa, med känslor. Det är inte min president som Pink sjunger om. När jag insåg detta skuttade jag av glädje, nästan.

2009-12-07T14:42:00.003+01:00

Du finns här hos mig,

en helt vanlig dag när jag behöver nån att prata med.

Du finns här hos mig,

när jag käner mig glad, Du är med mig varje dag.

Du finns alltid här hos mig.

Barnsånger - jag älskar dem! Så enkelt, rakt och sant budskap, varför ska vi vuxna (oj, jag skriver vi vuxna...) krångla till allting...?

2009-11-26T22:57:00.002+01:00

Franciskus Bön

O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.

Hela denna här bönen är väldigt stark, men de partier jag stannar mest vid och som verkligen fastnar och som jag begrundar är de två sista styckena. varför vet jag egentligen inte, men jag skulle tro att det är de stykena jag känner att jag kan jobba med på ett mer aktivt sätt. Första gången jag läste denna var en kvällsandakt på ett, typ, läger. Jag minns inte varför, men jag var lite nere och när jag läste denna var det som att jag ännu en gång förstod att det handlar inte bara om mig. Jag kan inte stå här och tycka synd om mig själv. Det är när jag hjälper andra som jag känner att jag själv mår bättre...

2009-11-26T22:27:00.002+01:00

Livet går vidare, och fort går det! Sitter och tänker på livet. Allt från vad jag ska göra imorgon, -till nästa höst - till vad jag vill utbilda mig till - till om jag kommer skaffa familj. Idag har jag kollat vad man kan plugga på örebro universitet, vad som behövs för att ha studentlägenhet hos öbo, räknat på boende kostnader för ett år, kollat folhögskolor ... ...

Vissa flyttar till Stockholm, andra till Norrköping, medan några väljer canada, usa eller afrika. Själv sitter jag i en soffa i örebro. Men jag måste ändå säga att jag trivs väldigt bra med livet, ibland kanske lite för bra. Just nu trivs jag så där precis lagom bra, livet bjuder faktiskt på en del utmaningar här i örebro med!

Ibland önskar jag att Gud bara löste alla problem, och sade med hög dånande röst vad jag ska göra nästa höst. Men samtidigt är jag glad över att Han inte gör det, för då skulle jag ju inte ha någon fri vilja!

2009-11-25T19:31:00.003+01:00

PC eller Mac, vad kommer finnas i himlen? Det är frågan, som diskuterades i slutet av handledarsamtalet.

PC bara krånglar o krånglar (enligt vissa) Mac krånglar aldrig (kan inte uttala om mig om det, då jag aldrig haft Mac)! Så självklart kommer det bara finnas Mac-datorer i himlen säger ungdomspastorn. Va, vad då nu har det väl ändå gått lite långt. datorer i himlen? undrar jag frågande. Ungdomspastorn koller lite konstigt på mig och säger, "Ja det står ju att vi ska sjunga i himlen, så då antar jag att de visar storbild på texten. Ja menar, jag kan ju inte sångerna de sjunger där uppe!" Åhh att jag inte tänkte på det! ;)

2009-11-09T22:49:00.003+01:00

Jag läser en bok som jag har läs förut. Jag läser en bok av Shane Claiborne. Jag läser boken som heter den oemotståndliga revolutionen -vägar till ett alternativt liv. Detta är, som jag skrev innan, en bok som borde läsas av alla kristna. Han skriver om hur man kan leva ett alternativt liv. En skarp bok med mycket humor, inte så att det skarpa försvinner utan så att det snarare förstärks. Han berättar om hur en nära vän kommer till honom och säger; Jag har lämnat kristendomen, för att följa Jesus. Det är där deras nya liv startar.

Jag frågar mig, vilken Jesus är det vi egentligen följer?

2009-11-03T22:49:00.002+01:00

" 'Två pojkar pratar med varandra, och en av dem säger att han har en fråga till Gud. Han vill fråga varför Gud tillåter all denna fattigdom och dessa krig och detta lidande i världen. Och hans kompis säger: "Du kan väl fråga." Killen skakar på huvudet och säger att han är rädd. När kompisen frågar varför, muttrar han: "Jag är rädd att Gud ska ställa samma fråga till mig.' Gång på gång när jag frågar Gud varför han låter alla dessa orättvisor i världen kan jag känna hur Anden viskar till mig 'Du kan väl säga varför du tilllåter detta hända. Du är min kropp, mina händer, mina fötter' "

Ur Shane Clainborne's bok "Den oemotståndliga revolutionen" (en bok som borde läsas av alla kristna)

2009-10-14T22:37:00.000+02:00

Det går en ängel kring vårt hus

han bär på två förgyllda ljus

han har en bok uti sin hand

nu somna vi i Jesu namn.

- Astrid Lindgren, Kajsa Kavat

2009-10-10T23:11:00.002+02:00

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst,

för då behöver jag det bäst"

okänd

Jag tycker om detta citat. Men kanske jag allt för ofta tänker lite för själviskt när jag läser det. Älska mig mest när jag ... behöver jag det bäst. Om jag vill att andra ska älska mig när jag förtjänare det som minst, betyder det att jag måste börja älska de som är svåra att älska, de som man bara tycker är sååå otroligt jobbiga, de där man känner att man inte får kärlek tillbaka. De som kanske ingen annan älskar... "Älska dem mest när de förtjänare det misnt, för då behöver de det bäst".

2009-10-09T15:53:00.002+02:00

Nu är jag hemma igen efter två fullproppade kursveckor i Flen! Så nu är jag "korvstoppad". Vi är cirak 50 st som går Teamträningsskolan Mellansverige. Om jag skulle beskriva en dag på ansgarsgården skulle det vara, Mat, Gemenskap, Sova. Hm okej, vad gör ni egentligen på era kursveckor tänker du kanske? Det kan ju inte bara vara så att vi sitter vid matbordet och äter. För nej, så är det inte. Med mat syftar jag inte bara på "vanlig" föda, så som knäckebröd o pasta, utan även "andlig föda". Frukost halv 8. Morgon bön kl 8. Därefter personlig andakt till nio då den första lektionen börjar. Kl 10 är det dags för en liten fika rast för att sedan gå på nästa lektion halv 11 som sträcker sig fram till kl 12. Men eftersom alla gästföreläsare tycker att deras ämne är så viktigt, så kortar nästan alla ner rasten till en kvart. tjugo minuter. Vi har en lunch på två timmar. Sedan är det dags för lektioner igen, fram till fyra, vissa dagar till fem, med en rast mitt i som ska var en halvtimma. Klockan halv sju är det dags för... kvällsMAT. kl sju är det kvällsamling (eller någon aktivitet eller bönegruppper). Direkt efter det är det kvällmacka. Sedan går man faktiskt och lägger sig (för det mesta, om man inte klunchar om vem som ska i och bada i sjön)

Dessa två veckor har faktist varit riktigt riktigt bra. Jag åkte dit försökte jag nästan övertala mig själv om att två veckor inte alls är så lång tid... Idag när jag åkte hem kände jag, Oj vad fort två veckor går! När är nästa kursvecka??

2009-09-27T18:46:00.002+02:00

För några veckor sedan kändes det som att alla överallt pratade om hur man på bästa sätt skulle kunna nå flest människor med det kristna budskapet och få så många som möjligt att ta emot Jesus. Det var olika metoder som kom fram och det var allt möjligt. Man disskuterade om man skulle prata om Jesus eller om man skulle visa med sitt liv? Ska man ha saker i kyrkan, eller ska man sattsa mer på att gå "ut"? "Den kyrkan gjorde så här och då blev så här många kristna" eller "så här får du bäst med dina vänner till kyrkan". Jag blev otroligt trött på detta samtalsämne. Okej, det kan vara viktigt att disskutera, men ibland känns det som att Gud och Han och min relation försvinner i det hela.

Jag pratade med en äldre dam idag. Hon är kristen och sade att hon ofta tycker det är jobbigt att prata om sin tro, hennes uppgift är mer att stötta och hjälpa människor och mer jobba in ifrån församlingen. Jag tror att detta är något vi ofta glömmer när vi disskuterar hur vi på bästa sätt ska nå ut, att vi har olika uppgifter och är kallade till olika saker. Vissa är kanske kallade att prata mer och dela ut flyers på stan, andra att mer visa på sitt liv och bry sig om andra.

Idag hittade jag en gammal krönika, sen tror de va april 2008, från Dagen. Jag hade rivit ur den ur tidningen för att spara. "Flintaflopp" heter den och är skriven av Malin Aronsson. Hon skriver om just detta, om hur många olika sätt det finns att nå ut och hur hon, näe hon var yngre, faktiskt gick på stan och delade ut flyers, gjorde drama på stan. Hon var PÅ. Idag gör hon inte det längre. Hon skriver att hon är inte AV, bara mer offensiv. "Grilla-först-principen", det är någon som har räknat på hur många gånger du ska grilla med dina vänner innan du kan bjuda med dem till kyrkan, är inte heller hennes grej. Hos skriver att hon har så trevligt, så hon glömmer helt på att bjuda med dem. Vad är då hennes grej? Jo, att leva "genomskinligt", ärlig vänskap och öpnna kort. Det är hennes grej.

Fortsätt disskutera detta ämne, men glöm inte bort Gud i den och Din Guds relation. Glöm inte bort att vi är olika. Du kanske är evangelisten, medan jag kanske är den som stöttar och jobbar in ifrån? Eller är det tvärtom? Ja, vad är min uppgift och vad är din?

2009-09-22T23:18:00.002+02:00

Jag är ganska duktig på att skjuta upp saker och ting. Detta gör att jag har ganska mycket att göra nu, veckan innan två kursveckor. Har 5 uppgifter som ska vara klara på fredag, jag har gjort en. Av de 5 är det bl.a. en bok som ska läsas, jag har läst ett kapitel. Men som tur är, jag är inte själv. Min teamkompis är inte heller så duktig på att göra uppgiterna (fast han är duktigare än mig). Så vi peppar och sporrar varandra. Vi bestämde tex att vi ska gå upp kl 6 imorgon (!) för att plugga. Vi börjar inte förrän kl 11.20 på brickebackensskola, men vi ska upp 6. Minns inte ens sist jag gick upp så tidigt...

2009-09-22T22:08:00.000+02:00

På väg hem började vi prata om höjdpunkterna på församlingshelgen. Vi gick varvet runt och alla i bilen fick säga sin eller sina höjdpunkter. Det blev allt från möten med Gud, till bordplacering på festkällen till samtal med människor. Någon berättade hur Gud helade en killes knä, och det var någostans där det samtal jag tänkte skriva om satte igång.

Vi började prata om helanden och vad Gud överhuvudtaget gör idag. Vi kom in på kunskapens ord, profetior, bilder och hur Gud kan tala till oss. Vi började dela berättelser om hur Gud gett oss bilder, eller hur någon profeterat över oss, men även berättelser vi hört. Efter en stund säger en av tjejerna till föraren, åå kan inte vi testa det på någon hemgrupp, att be för var och en och lyssna in om Gud vill säga något!? Svaret blev, visst kan vi det. men varför inte testa redan nu? Vi bad en bön och så lyssnade vi in om Gud ville säga något till personen. Efter en liten stund frågade vi om någon fått någon bild, ord eller liknande. Första personen sade Nej, hon hade inte sett någonting. Andra, näe, eller jo men de va så konstig. Hon berättade den och den stämmde in på personens liv. Nästa person sade lika dant, ett ord som hon inte trodde kunde betyda någonting, men som visst verkade vara från Gud. Jag delade vad jag fått, vilket även det stämde på personens liv. Vi frågade tjej nummer ett igen, hon som tvärt sagt nej, om hon verkligen inte fått något ord eller bild. Denna gång erkände hon att hon fått ett litet ord, men trodde inte att det kunde vara något. Detta lilla ord blev väldigt uppmuntrande till personen. Personen som vi bad för och lyssnade in om Gud ville säga något till blev uppmuntran, men de som blev mest uppmuntrade var nog de tre tjejerna i bilen som aldrig testat detta innan. Att se deras glada och förundrade miner och höra hur höftigt och coolt de tyckte detta var, det var helt underbart. Kanske detta blev en av deras höjdpunkter under helgen? Något jag är helt övertygad om är att de tjejerna växte, som personer och i sin Guds relation!

2009-09-21T23:29:00.002+02:00

Igår tryckte jag på knappen inaktivera. Tyckte det var konstigt att det inte gick att ta borten, utan att återskapades bara jag loggar in igen. Idag hittade jag hur man gör för att ta bort den! Till en början är den dock inaktiverat i 14 dagar, men sedan tas den bort. Ganska bra kanske, då jag i alla fall tror att jag vill ta bort den men inte ver helt hundra. Har du förstått vad det handlar om? Kanske, kanske inte. Här får du svaret, mitt facebook konto.

Varför ta bort det? Finns kanske många svar på den frågan, och beror särskillt på vem man frågar. Jag tog bort den, eller har inaktiverat för att den sedan ska tas bort, därför att jag tycker att detta blir fel sätt att kommunicera på. Det tar udden av telefon och vardagliga samtal. Jag förstår människor som anser att facebook är ett bra verktyg att hålla kontakten med gamla vänner och lägervänner på. Men om du tänker efter, hur många skriver du med och verkligen har kontakt med på facebook? Jag menar mer än att, jaha har den skaffat pojkvän. Jag måste säga att det inte var överdrivet många. Jag har nog intalat mig själv att det är fler än vad det är. Sedan kan jag känna att jag kanske hellre satsar på de relationer som jag verkligen känner är något att satsa på. Om jag varken träffar, ringer eller ens sms:ar min gamla klasskompis från mellanstadiet, kanske det inte är så stor vits med att vara vän med den på facebook, det blir nästan som att låtsas att vi är bättre vänner än vad vi i själva verket är.

Just nu kände jag att facebook inte var rätt, det tog för mycket tid för mig. Om ett år kanske jag har facebook igen, för då är jag kanske i en annan situation i livet än vad jag är idag...

2009-09-17T15:53:00.003+02:00

Saknar dig. Tittar på kort på dig så sent som igår kväll. Du har en plats nära mitt hjärta. Du har satt spår i mig. Såg flera människor idag som gjorde att mina tankar var på dig. Du betyder mycket för mig. Du har lärt mig mycket om livet och vad det innebär. Jag hoppas att vi ses igen, snart. Jag älskar dig, älskar dig, älskar dig...

2009-09-16T11:11:00.002+02:00

Jag vet inte... Jag vet inte... Jag vet inte... det känns som svaret på många av mina frågor just nu. Vad vill du göra sen? Hur var det där? Hur känner du med det där? Hur tänker du om det? $Hur kommer det bli i fortsättningen? Hur kommer det bli med det där? och det där? Jag vet inte. Jag känner mig lite förvirrad just nu. Det enda jag vet är att jag snart ska till brickebackensskola. Det kommer nog bli grymt! var grymt igår, hoppas på att det blir grymt idag också! Jag trivs:)

Till helgen drar vi iväg till hjälmargården på Kick off och församlingshelg. Det blir otroligt spännande... Men nu e de meningen att jag ska träffa Albin utanför skolan om en halvtimme o här sitter jag i morgonrocken och lyssnar på U2 och smattrande från tangentbordet...